MED ANLEDNING AV LASSE BERGHAGEN

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Det tveksamma rådet ”De mortuis nil nisi bonum dicendum est”, antecknade Diogenes Laertius i sitt verk Om kända filosofers liv och tankar och tillskrev det Chilon av Sparta. Om de döda bör man inget annat än gott att säga, låter det på svenska. Även i svensk rätt är förtal av avliden kriminaliserat enligt Brottsbalk (1962:700).

Jag kommer att strunta i Chilon av Spartas 2.600 år gamla rekommendation. Liksom August Strindberg och Ingmar Bergman, även jag har en svart bok i vilken fullblodsskurkar bidar sin tid.

Jag har skrivit om dessa tidigare, men eftersom det rör sig om mäktiga personer med problematiskt starka kopplingar till andra mäktiga personer, då fick dessa alltid det sista ordet, och jag fick betala med dryga böter och annat obehag. Efter dessa skurkars frånfälle, blir det emellertid min mejsel som kommer forma epitaf över dem.

Deras mörka själar behöver dock inte bekymra sig över detta alltför mycket. Eftersom sådan djävel, himmelsk eller jordisk, var inte född än sedan Adam, som inte hade en månghövdad skara anhängare.

Det finns fler djävulsdyrkare och Hitler- och Stalindyrkare et cetera, än det finns bubblor i samtliga champagneflaskor sedan munken Dom Pérignon utbrast ”Min gud, jag dricker stjärnor!” i slutet av 1600-talet.Det destruktivt svarta har nämligen flera och mer talföra advokater än O. J. Simpson hade under rättegången om morden på Nicole Brown Simpson och Ronald Goldman.Det svårsmälta i detta sammanhang är att människans dom över andra människor och företeelser, inte så sällan är subjektiv och styrd av känslor.

Jag vet exempelvis, att entreprenören, skivbolagsdirektören, förläggaren med mera, Bert Karlsson, inte alltid är omtyckt i alla kretsar. Jag gjorde affärer med honom och kan vittna om att han var charmig, omhändertagande, välinsatt, ytterst effektiv och handlingsinriktad och dessutom generös.

Jag ville köpa från honom ett antal av hans välkända akter till några kassettbandproduktioner som jag höll på med. Många tvivlade på att jag skulle ha råd med artister distribuerade av Bert Karlsson, men han bjöd mig till sig och efter ett kort samtal fick jag allt jag ville ha och mer därtill.

Gratis. Yes, Gratis. Jag undrade även om han kunde anbefalla mig en speaker till en skogskampanj som jag höll på med.

Han rekommenderade samme man som jag också hade tänkt på, nämligen Lasse Berghagen. Han ringde upp honom och en vecka senare satt jag i Lasse Berghagens arbetsrum.

Lasse Berghagen dog nyligen. En lång rad människor vittnade om hans generositet et cetera, och så var det. Dessutom var han oerhört effektiv. Jag hade planerat två inspelningsdagar med honom, men han gjorde jobbet på mindre än en. Han körde på. Han lyssnade på mina instruktioner och förslag utan några som helst divalater och gjorde omtagen med energi och entusiasm. Sverige skulle må betydligt bättre om flera var som Lasse Berghagen.

Ett liknande samarbetspartner fann jag i ett annat 100 procentigt proffs, Gunde Svan. Att jobba med Gunde Svan, Bert Karlsson och Lasse Berghagen, var den bästa utbildning jag kunde få.

De har lärt mig inte bara arbetseffektivitet och generositet, utan även att man får sitta på höga hästar först efter man doppade sin hand i en balja vatten och den lämnade ett synligt avtryck i det när man drog ut den.

Lasse Berghagen lämnar ett långvarigt spår efter sig när han lämnat byggnaden.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker