Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: El buen patrón (The Good Boss)
Regi: Fernando León de Aranoa
Skådespelare: Javier Bardem, Manolo Solo, Almudena Amor, Óscar de la Fuente, Sonia Almarcha
Premiär: 2023-03-10
Betyg: 4
Titeln kan förstås ses som ironisk. Fast ytligt sett ter sig dramats huvudfigur Julio Blanco alias en Javier Bardem i toppform, som en toppen chef. Han är lugn, har förmågan att lyssna, är medkännande och verkar rent allmänt bry sig om annat än vinstmarginalerna. Allt detta tycks Julio Blanco på vågfabriken Bacilos Blanco vara i besittning av. Fast möjligen är detta första intryck bedrägligt.
Det finns en scen i början på Världens bästa chef som illustrerar detta rätt väl. Företaget står i begrepp att inhösta ännu ett pris, så Julio håller ett förment varmt tal på golvet för de anställda om hur värdefulla alla på företaget är. Klyschor om den familjära företagsmentaliteten och annat haglar, men de välbekanta orden tycks gå hem i församlingen.
Början på problemet
I samband med detta lägger dessvärre en högljudd tidigare anställd sordin på stämningen. Mannen vrålar ut sitt missnöje över den sociala och ekonomiska misär som följt i kölvattnet på hans avskedande, som i sin tur föranleddes av ”arbetsbrist”. Detta är dock bara början på problemet. För snart bosätter personen ifråga sig utanför fabriksgrindarna med megafon och nedsättande tillmälen om Julio på stora tygstycken.
Den nya tjusiga praktikanten
Men en olycka kommer sällan ensam. För samtidigt håller förmannen Miralies på att tappa kontrollen både över sitt arbete och privatlivet eftersom frun troligen har en affär vid sidan om. Som om inte detta vore nog visar det sig allt annat än lämpligt för Julio att blanda sig med den nya tjusiga praktikanten Lilliana i åtminstone ett avseende mer än det mest uppenbara.
Det finns mer elände än så som passerar revy under den händelserika vecka som filmen skildrar, och naturligtvis blir pressen på chefen än värre eftersom kommittén som står i begrepp att dela ut det senaste företagspriset när som helst ska tillkännage sitt besök inom kort.
Subtilitet utan högljudda gester
En satir över kapitalismens girighet och tillkortakommanden rent allmänt, har Världens bästa chef karaktäriserats som, och den beskrivningen finns det väl inget att invända emot. Däremot kan jag svårligen hålla med den minoritet av utländska kollegor som betecknat det hela som övertydligt. För egen del finner jag snarare en hel del subtilitet med inga direkt högljudda gester i humorn och genomförandet, rent allmänt.
Jätteflabben lyser med sin frånvaro
Fast oavsett vilket är det här en väldigt rolig film som vinner många poäng på att den spelar på en slags vardaglig realism där jätteflabben som sig bör lyser med sin frånvaro, men helheten i de pinsamma och löjliga situationerna får en att sitta med ett fånigt förnöjt leende mest hela tiden.
Säger mer än tusen ord
Fast det där mysteriet om huruvida Julio verkligen är den hyvens chef titeln antyder är förstås inte alls något mysterium. Sedan han kanske själv tror på sin egen empati, godhet och vilja att hjälpa utan baktankar, men hans handlingar gör onekligen större avtryck än hans ord. Och slutbilden där mannens ögon tåras av pur glädje när det där tidigare nämnda företagspriset fästs på hemmets redan imponerande prisvägg säger förstås mer än tusen ord.
