Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Vikingulven (Viking Wolf)
Regi: Stig Svendsen
Skådespelare: Liv Mjönes, Elli Rhiannon Müller Osborne, Arthur Hakalahti, Sjur Vatne Brean, Vidar Magnussen
Land: Norge
År: 2022
Genre: Skräck, Thriller
Längd: 97 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 2
Ännu en Netflixpremiär, denna gång på en norsk varulvsfilm som är samproducerad med SF Studios, och som tydligen gått en sväng på bio i Norge förra året.
Vikingavargen omtalas som den första norska varulvsfilmen, och det kan nog stämma. Regissör är Stig Svendsen, som är utbildad serietecknare på the Joe Kubert School of Cartoon and Graphic Art. Svendsen har även varit med och skrivit manus.
Vikingar tog hem ondskefull varg
Filmen inleds med en prolog som utspelar sig under vikingatiden. Istället för att visa dessa scener med dialog och annat, har man valt att visa korta, dialoglösa klipp varvade med texter som berättar vad som hände när några vikingar en gång i utlandet hittade en ondskefull varg de tog med sig hem till Norge. En inledning som är speciellt effektiv.
I nordisk film måste det vara problem i familjen
Därefter hoppar vi till nutid och en trist liten norsk stad. Här bor polisen Liv (Liv Mjönes) med sin nya man, och hennes barn från ett tidigare äktenskap. Tonårsdottern Thale (som spelas av en tjej med det excellenta namnet Elli Rhiannon Müller Osborne) trivs inte och bråkar med sin morsa. Det hör ju till i nordisk film, det måste vara problem i familjen. Thale ska sticka iväg och träffa kompisar och knycker en sexpack öl ur kylskåpet. Hon verkar inte så smart, Thale – trodde hon att ingen skulle märka att kylskåpets enda sexpack saknas?
Hyfsad varulvsförvandling
Jag gillar att Stig Svendsen gjort en något så när traditionell varulvsfilm. Vi får se varulven i bild ganska ofta, den är förstås datoranimerad och inte helt övertygande. Vi får även en hyfsad varulvsförvandling.
… Men i övrigt är det här inget vidare. Manuset är trist och saknar överraskningar, och rollfigurerna är trista de med. Regi och filmfoto är platt. Här finns ingen som helst skräckstämning, ingen spänning, och här finns inget större underhållningsvärde. Det är är en skräckfilm som helt saknar intensitet, det hela är avslaget och ibland rätt fånigt, som det gärna blir när man inte lyckas berätta på ett övertygande sätt. Vikingavinkeln glöms bort. Antagligen tyckte filmskaparna bara att de hade en cool filmtitel som kan sälja utomlands.
Hon borde också textas
Filmen är textad på svenska – utom när Liv Mjönes pratar. Hon pratar svenska – och hon mumlar och viskar, och det är ofta svårt att höra vad hon säger. Hon borde också textats.
Jag sätter en snäll tvåa. Jag uppskattar att de faktiskt gjort en varulvsfilm. Men, det räcker inte med att en film är norsk för att den ska vara bra, eller ens intressant.
