Hurra för alla julpaket

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Så här skrev Kattis:
Fulibul på dig Sandra!
Att du kan bli så upprörd över en present bara för att du inte vet vad den är bra till.
Låt mig berätta:
Under förra julen fick jag ett paket från min ungerske farbror som för länge, länge sedan emigrerat till Uruguay. Han lär vara en känd videofilmare i Uruguays huvudstad som heter Montevideo. Enligt min far heter den det för att hedra farbrorn och hans yrkesval. Jag tror dock inte på det.
Paketet var försäkrat på hela 26 000 dollar och vägde exakt 1 356 gram enligt en avi som jag var tvungen att skriva under.
”Ska du ta med dig paketet så där?”, frågade postkassörskan när hon med darrande ben överlämnade det till mig i två andra kassörskors vittnesnärvaro.
”Och vad hade ni tänkt att jag skulle göra? Ringa efter en skyddande ängel kanske?”
”Det låter inte som en dum idé egentligen…”, bedyrade kassörskan som liknade Stefan Löfven, men bara till utseende.
”Vi ringer efter en taxi”, sa en annan, ”du kan vänta här så länge.”

Väl hemma samlades hela familjen kring paketet som var så bra förpackat att far hade brutit två saxar på det och konsta¬terat att det måste innehålla aktivt strontium. Därför satte vi på oss solglasögon, som någon slags säkerhetsåtgärd.
”Man måste kanske ha en kod”, försökte jag.
”Ingen dum idé”, mumlade far och ropade ”Imre!”
”Vad är Imre för något?”, undrade mor.
”Nå, vad säger du om det?”, vände sig far mot mig. ”Din mor undrar fortfarande VAD Imre är och inte VEM! Efter 15 års äktenskap frågar hon fortfarande VAD Imre är!
”Jaha, VEM är Imre då?”, frågade jag.”
”Nämen jag tror att jag håller på att förvandlas till en valnöt här på stället!”, exploderade far. ”Håller du på att omvandlas helt till din egen mor? Var är mina gener egentligen? Imre är han som har skickat detta paket. Imre är min brors andranamn, såklart!”
”Det har du aldrig sagt!”, försvarade sig morsan.
”Självklart har jag aldrig sagt det! Men har du frågat någon gång kanske? Har du någon enda gång frågat vad Djulla Sjanjis andranamn är?”
Jag var nära att säga att man inte förväntar sig att någon som heter Djulla Sjanji ska ha ett andranamn, eftersom han borde ha fullt upp med sitt förstanamn, men jag bedömde att tystnad var att föredra framför en sådan kommentar.
Även morsan gav upp och gick för att koka kaffe, som hon gör ibland när hon blir arg men inte vill börja bråka. Ganska sällan med andra ord.

Paketet visade sig innehålla linser. Alltså inte kontaktlinser eller andra optiska linser utan de brunaktiga linserna som vegetarian-freaks äter för att kunna skryta med att de bajsar ekologiskt. Vi vägde upp dem. Exakt ett kilo linser.
”Linser!”, konstaterade mor med en tydlig besvikelse i rösten. ”Imre Djulla Sjanji har skickat sketna linser som en julgåva.”
”Vad nu, vad är det för fel på linser? Och så heter han Djulla Sjanji Imre om jag får be”, kontrade far. ”Men tror ni verkligen att det här är vanliga linser. Då känner ni inte Djulla Sjanji Imre!”
Och där hade pappsen rätt eftersom varken jag eller min kära föderska någonsin hade träffat karln.
”Okej, titta noga nu”, beordrade far och bet i en av linserna. ”Ser ni?!”
”Ser vad?”, frågade jag som faktiskt inte såg något annat än innanmätet av en lins, trots att jag glodde lika intensivt som Stålmannen när han skulle vrida tillbaka tiden för att rädda Lois Lane.
”Nej, just den här var tom”, erkände far. ”Men den här…”

Med den sista linsen spottade far även ut sin andra brutna tand. Men han var ändå inte besviken. ”Vilken skämtare Imre är! Strålande! Helt enkelt strålande!”
Mamma kom in med dammsugaren för att ge sig på de stackars linshalvorna men far hindrade henne. ”De ska skickas tillbaka till Imre. De är brutna allihop och han har försäkrat dem på en himla massa dollar. Känner jag Imre rätt så får han ut en hel del för dem på försäkringen.”
”Ja, du tycks ju känna honom väldigt väl…”, muttrade jag.

Så Sandra, gör mig en tjänst. Skriv inte om onödiga gåvor till mig mer, för då kommer jag bara att tänka på min farbror. Och så länge han inte är din farbror har du inget att vara ledsen för.
Jag avslutar med ett Julklappsrim från min daddyå:

”Päronet är plommonets syster och äpplets bror,
Körsbärets moster och krusbärets mor
Jordgubbe, hallon, vinbär, banana,
Papaya men även mammaya
Är päronets släktingar,
de är fler än du tror.
Vårda din päronfamilj!”

Det ovanstående är hämtat från kultboken DUMMA BYXA UT OCH GÅ NÄR MAN NAPPAR PÅ EN TÅ

Johanna Lind skrev om ”Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå” i Generation x-tra: ”Det här är förmodligen världens knäppaste bok med världens knäppaste titel – men vad rolig den är! Flera gånger skrattade jag så jag fick ont i magen. ’Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå’ handlar om Kattis som brevväxlar med en tjej som heter Sandra. Kattis är en tonårstjej med otroligt skön inställning till livet. (…) Familjens överhuvud, Kattis pappa, är en udda figur med ett stort, varmt hjärta. Men mycket av det han gör får Kattis att slita sitt hår av förtvivlan och som läsare skrattar man så tårarna sprutar. (…) I många år har Bert-böckerna fått ungdomar, kanske främst killar, att fnissa igenkännande. Det här är något liknande fast för tjejer. Boken är fnölkul och fulibulrolig (Kattis-uttryck). Läs den.”

”Med allvar och humor går Oravsky hudlös in i den politiska debatten om kvinnans integration (…) Rekommenderas varmt som högläsning på håltimmarna mellan lektionerna för mellan/högstadieelever”, skrev Li Kioko om ”Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå. En bok för tjejer och kvinnor.”

Irene Ahlberg präntade i Bibliotekstjänstbladet: ”Visst skrattar man då och då högt för sig själv när man sitter hemma i fåtöljen och läser något dråpligt. Men att inte kunna hålla emot ett klingande skratt på bussen och tunnelbanan är inte fullt lika vanligt. Det räcker att läsa några sidor in i denna ’brevväxlingsbok’ innan smilbanden börjar dras uppåt. Kattis svar på brevvännen Sandras brev är fyllda av vardagligheter och absurditeter, livserfarenheter och nonsens i en salig blandning, där hennes diktande ungerske pappa spelar en stor roll. Kattis själv är en mycket sammansatt person, med förmåga att se livet och människor, inte minst sig själv, ur en mängd synvinklar. Med hjälp av ett träffande språk, och träffsäker humor, som för övrigt aldrig blir plump eller slår under bältet, ställer författaren många frågor – politiska, samhälleliga, relationsmässiga och personliga – på sin spets. Boken dediceras till tjejer och kvinnor, från sena tonåren och uppåt, men förhoppningsvis kan även män få utbyte av den. Författaren har tidigare givit ut ett tjugotal böcker, bl.a. ’Zlata Ibrahimovics dagbok’.”

Bookhousegirl skriver:
”Du undrar om jag skojar? Nej, jag skojar inte. Vill du låna Dick (Familjens skorpion) så får du det. Jag lägger ner honom i kuvertet. Han klarar sig en vecka utan mat, så det gör inget om det skulle ta lite längre tid på Posten. Skriv sedan och berätta om din fars nya reaktion!”
Något senare: ”Det var väldigt synd att Dick blev dödad på Posten när de stämplade frimärket. Jag borde aldrig ha frankerat brevet, de där mördarna på Posten förtjänar inte att man köper deras frimärken!
Pappa blev så ledsen att han håller på att bränna sin frimärkssamling i köket för att hämnas på Posten. Men det var ju tur att de stämplade Dick på huvudet, så han dog omedelbart och inte behövde lida.
Pappa ropar från krematoriet, jag menar köket, och undrar om du kan skicka tillbaka Dick så att han kan få honom uppstoppad. Det här är ändå pappas första husdjur och han höll verkligen av honom, så det är ett perfekt sätt för dig att visa dina kondoleanser.
Sörjande
/Kattis”

I ett femtiotal brev till sin vän Sandra delar Kattis med sig av sina erfarenheter om livet, där hennes mycket märkliga nonsensskrivande pappa har en stor del …
Hysteriskt rolig på sina håll så är det här en bok att tycka om, att skratta högt åt och faktiskt tänka att det kunde vara värre. Mycket värre som när grannkatterna åt upp deras hamster och Kattis pappa skriver ett mycket argt och roligt brev där han bifogar ett riktigt roligt skämt för att de ska se att han menar allvar.

”Och jag har hittat en skitrolig bok!! Inte speciellt seriös eller djup, men hemskt rolig!! Jag började läsa lite i den i bibblan igår och den var så rolig redan på första sidan. Så jag var ju tvungen att låna den! Så nu har jag en perfekt bok att läsa på flyget! Den heter ‘Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå’ av Vladimir Aurum Oravsky. Om du blir sugen på att läsa den.”
17-åriga Marie-Terese på sin blogg.

Ullvigymnasiet har ”Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå” på sin webbsida sida ” Romaner med feministiska inslag”.

Myndigheten för skolutveckling (MSU) listade ”Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå” på sin förteckning över rekommenderade böcker med
1/ feministiska inslag och
2/ roliga böcker.

”Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå”, liksom boken ”Zlata Ibrahimovics dagbok” ingår i Bibliotekstjänsts vandringsutställning och båda titlarna kan lånas på drygt 1 000 bibliotek runt om i Sverige.

”Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå” gavs ut även som ljudbok och i blindskrift och som e-bok.
”Dumma byxa ut och gå när man nappar på en tå” kommer ut inom kort på norska.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

Skriven 2018-12-19