REVENGE

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Blodsölande kvinnlig hämndrulle, Frankrike 2017
Regi: Coralie Fargeat
I rollerna: Matilda Lutz, Kevin Janssens, Vincent Colombe, Guillaume Bouchéde
DVD/Blu-Ray/VOD
(Njutafilms)

BETYG: TVÅ

Avdelningen för filmer som visar sig vara något helt annnat än det jag trodde de skulle vara:
Nu blir det franskt här på JPS MEDIA!
På franska och engelska. Eller, tja, nästan engelska.

Omslaget till REVENGE, med manus och regi av Coralie Fargeat, är nerlusat med recensionscitat. Det pratas om feminism, MeToo-debatten, och om att det vänds upp och ner på genren. Således förväntade jag mig att denna rape & revenge-film skulle vara en intensiv, obehaglig, politisk och utmanande film.

Det är bara att konstatera att många filmkritiker behöver se mer underhållningsfilm, B-film, och exploitation. REVENGE är skriven och regisserad av en kvinna, och huvudpersonen är en kvinna, men det behöver inte nödvändigtvis innebära att resultatet är feministiskt.
REVENGE är en slickad exploitationfilm. En blodig, våldsam actionthriller av ett slag vi sett åtskilliga gånger tidigare, fast då i regi av män. Den enda större skillnaden mellan tidigare rape & revenge-filmer, är att den obligatoriska våldtäkten är kort och sker utanför bild, istället för att vara plågsamt utdragen över halva filmen.

Filmen är inspelad i Marocko och jag antar att det är där den utspelar sig. Richard (belgaren Kevin Janssens) är en uppenbarligen svinrik man som har en lyxvilla mitt ute i en stenöken. Dit åker han ibland med två polare för att jaga. Den här gången har han med sig sin älskarinna Jen, spelad av italienskan Matilda Lutz från RINGS; hon som är till förväxling lik Jessica Alba. Jen suger på en slickepinne (jfr LOLITA) och av någon anledning ska hon följa med och jaga.

De två andra snubbarna dyker upp, det blir kväll och de festar, och den ständigt lättklädda Jen dansar förföriskt. De tre männen är alla mer eller mindre osympatiska, och nästa dag passar en av dem på att förgripa sig på Jen medan Richard är ute. Richard blir förstås förbannad när han får veta vad som hänt, men när Jen hotar att berätta allt för Richards fru, knuffar Richard ut henne för ett högt stup. Jen spetsas på ett träd.

Redan under filmens första scener; under de första tjugo minuterna, satt jag och undrade vad det var jag tittade på. Dialogen är nämligen usel – och värre blir det när det pratas engelska. Det funkar okej när killarna pratar franska med varandra, men Jen förstår bara engelska – och när det pratar engelska ser det ut som om de inte riktigt förstår vad de säger och hur de ska fälla replikerna. Resultatet är jättekonstigt. Matilda Lutz lyckas inte fälla en enda replik trovärdigt – men hon har tack och lov nästan inga repliker alls.

Från och med att Jen spetsas på trädet är det dags för suspension on belief – nu slängs all form av logik och trovärdighet ut genom fönstret. Eftersom filmen ju går ut på att Jen hämnas, överlever hon mordförsöket. Om jag berättar hur hon tar sig ner från trädet skulle ni inte tro mig, men jag skrattade högt. Jen lyckas ta sig i säkerhet – med en gren rakt genom överkroppen, flera liter blod fattigare, går hon barfota en lång sträcka genom den stekheta öknen. Jag skrattade igen – och undrade om det är meningen att det ska vara så här roligt.
Jen kommer över ett gevär, ammuntition och en kniv, och kurerar sig i en grotta i scener som känns som hämtade ur FIRST BLOOD. Jag skattade ytterligare en gång.

Sedan följer hämnden. Den blir blodig; det fläskas på med splatter, och det är rätt underhållande. Men så tittade jag på klockan. Det hade bara gått en timme – och REVENGE varar en timme och 48 minuter. Hon tar en väldig tid på sig för att hämnas, och filmens andra halva är därför alldeles för seg och utdragen.

Filmen håller på en halvtimme för länge.
Det blir lite kul igen på slutet, som är så blodigt att rollfigurerna bokstavligt talat halkar omkring på det blodsöliga golvet och trillar omkull, som i BRAINDEAD. Fast slutstriden är alldeles för lång.

REVENGE har ett fantastiskt filmfoto. Det här är en väldigt snygg film. Lyxvillans interiörer och exteriörer används på ett utmärkt sätt, liksom den stekande naturen. Men till innehållet är filmen dum. Som sagt – jag undrar om det är meningen att man ska skratta.

De enda som lär chockeras av det blodiga våldet, är de som aldrig sett blodiga våldsfilmer, och de enda som lär tycka att det är en viktig och angelägen film, är väl de som aldrig tidigare sett våldsamma filmer om kvinnor som slår tillbaka.

REVENGE är dock inte lika bäng som MÄN KAN INTE VÅLDTAS (apropå rape & revenge och suspension of belief), och den är mer underhållande.

Skriven 2018-08-10