Klicka på bilden, för att se hela bilden
Även om vi inte ens kommit halvvägs än, så är det väl ingen överdrift att hävda att Born This Way är årets mest emotsedda album. Make way, Madonna here’s Lady Gaga. För när nu den färgstarka och begåvade tjugofemåringen släpper sitt andra album börjar tronskiftet på den kvinnliga popscenen onekligen komma allt närmare. Om inte annat finns det potential nog i detta album att gå hela vägen. Den som förväntar sig extra allt av det slag som The Fame bjöd på får just detta och mer till på denna sjutton spår kraftiga popmaräng.
Hur bra är det här då? Well, för egen del måste jag säga att jag blev en aning mätt innan sista låten tonat ur vid både första och andra genomlyssningen. Den elektroniska ljudbilden är ofta nästan överväldigande fyllig, tidvis sitter man bara och önskar att fettnivån ska sänkas. Fast med detta sagt får man ändå säga att det är ett tämligen starkt album. Förstasingeln Born This Way – Gagas omskrivning av Madonnas Express Yourself – har väl ingen missat och uppföljaren Judas lär också bli en väldförtjänt smash hit.
Vidare tilltalas jag av den snygga refrängen i Hair medan kontroversiella och ovanligt softa Bloody Mary är en av plattans mest vuxna sång och dova smygande electrodängan Heavy Metal Lover vinner i längden. Också måste jag givetvis framhålla The Queen, plattans förmodligen mest poppiga låt och avslutande discorockrökaren The Edge Of Glory.
Allt är dock inte guld som glimmar. Houseiga Highway Unicorn är till exempel en ganska tjatig historia. Liksom Bad Kids, som mest ger intryck av måttlig poppdisko. Lägg därtill klubbiga Scheiße, i vilken inte mycket mer bjuds än en skojig udda titel, så förstår ni att även solen har sina fläckar. Men så är jag inte heller mycket för Gagas mest dansanta uttryck, så kanske ser andra saken på ett mer positivt sätt. Fast oavsett vilket; sångerskan levererar trots allt med råge. Det här är popmusik som är såväl lyxig och fräck som modern och genomarbetad på en och samma gång. Born This Way visar att hon har pallat trycket. Hon lär således fortsätta värva nya monster till sin redan gigantiska armé av fans.
Skriven 2011-05-20
Du kanske gillar:
DYNAZTY : FINAL ADVENT (AFM Records) – utsökt melodikänsla, excellent hantverk och lysande sång på ett av årets bästa metal album
SCARS ON BROADWAY, Scars On Broadway (Interscope/Universal)
IMAGINE DRAGONS : MERCURY ACT 1 (Interscope) – positiva ögonblick finns, men som helhet är det här en uppenbar mellanplatta
BECK, Modern Guilt (Interscope/Universal)
