Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det är förstås inte popmusikaliskt korrekt att yppa något sådant här, men vem sjutton bryr sig. För jag måste säga att jag är imponerad av Backstreet Boys knivskarpa professionalism. Om combebackalbumet Never Gone var en bekräftelse på att boysen närmade sig de trettio med en uppenbar klädsam mognad så är Unbreakable ett musikaliskt löfte om att de kan bli mer långlivade än någon i sina vildaste fantasier hade kunnat tänka sig när debuten började göra vågor bland kidsen 1993.
Finfina singeln Inconsolable ger en antydan om vart kvartetten är på väg. En mer akustisk ljudbild som framhäver den rysansvärda stämsången mer än tidigare kunde märkas redan på Never Gone, men här går man ytterligare ett steg längre, och det är faktiskt tämligen lysande hela vägen. Something That I Already Know, Helpless When She Smiles, Unmistakable och finstämda Love Will Keep You Up All Night är bara några exempel på klassiska BSB-ballader. Up tempospåret Any Other Way glänser också, liksom do wopdoftande Treat Me Right och reggaeförsöket One In A Million. Almost only killers and no fillers här, alltså. Nu när AJ är ren gör ingen något väsen av sig utanför musiken, och det lönar sig uppenbarligen. Britney borde se och dra lärdom av detta.
Skriven 2007-11-06
