Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: John Lasseter
Originalröster: Owen Wilson, Paul Newman, Bonnie Hunter
BETYG: TRE
PREMIÄR: 2006-09-01
”Bilar” blir det framgångsrika animationsbolaget Pixars sista ”riktiga” skapelse. Gänget som revolutionerade den datoranimerade 3-D-tekniken 1995 med ”Toy Story” och som därefter gett oss ytterligare fem mer eller mindre mästerliga upplevelser – ”Ett småkryps liv”, ”Toy Story 2”, ”Monsters Inc.”, ”Hitta Nemo” och ”Superhjältarna” – blev som bekant uppköpta av samarbetspartnern Disney tidigare i år. Förvisso kommer John Lasseter och co befinna sig i nyckelroller även i det nya bolaget, men i framtiden lär nog ytterligare en och annan potentat vilja ha ett ord med i laget beträffande produktionsbeslut.
Som sig bör, är också ”Bilar” en tekniskt sett briljant slutpunkt på en drygt 10-årig framgångssaga. Detta är en film som absolut bör upplevas på bio (de svenska rösterna till trots). Gärna på så stor duk som möjligt plus ett rejält högtalarsystem.
Visuellt ännu en fullpoängare alltså. Därför är det desto mer synd att man denna gång inte lagt lika mycket energi på storyn. Ett standardupplägg om att komma till insikt, om de ”rätta” värderingarna, om vem eller vilka som är ens riktiga vänner. De flesta av er har sett det förr.
Fast filmerna ytligt sett inte påminner särskilt om varandra, är det lustigt nog just exakt samma upplägg som konkurrenterna Dreamworks använt sig av i kommande ”På andra sidan häcken”. Men än mer lik är ”Bilar” en gammal Michael J. Fox-rulle betitlad “Doc Hollywood”. Nästan lite väl lik, för att bolaget ska känna sig fredade från rättsprocesser.
Man kan självklart inte klaga på det välmenande budskapet, särskilt inte då detta i första hand är en barnfilm, och barn har säkerligen inte sett så pass mycket film att de genast känner igen standardmallen, men å andra sidan kan jag mycket väl tänka mig att budskapet ändå går dem förbi. Var själv och såg filmen tillsammans med två femåringar med hyfsat stor biovana och visst fick de myror i brallan vid ett flertal ”såsiga” partier.
Handlingen spinns kring Blixten McQueen, en racerbil av det ganska självupptagna slaget. Men en av de allra bästa. Hans mål är att sätta sina två närmaste konkurrenter på plats i ett avgörande lopp i Kalifornien och ta hem den åtråvärda Piston Cup-bucklan. Men på väg mot Kalifornien hamnar Blixten på villovägar och i den lilla hålan Kylarköping, belägen längs klassiska Route 66, som numera blivit utkonkurrrerad som färdsträcka av en motorväg några kilometer därifrån, den väg Blixten egentligen skulle befinna sig på (”Route 66” var även filmens ursprungstitel, men också namnet på en gammal TV-serie, varför man beslöt sig för originaltiteln ”Cars” för att slippa sammanblandning). Och att ta sig ifrån Kylarköping visar sig vara lättare sagt än gjort.
Alla huvudroller görs av bilar. Vi har förutom racervarianterna, exempelvis en gammal snutbil, en söt Porscheflicka, en gammal hippiefolkabuss (med flower power-blommor och peacemärken och allt), italienska gaffeltruckar, traktorer som beter sig märkligt ko-likt, och så vidare, och så vidare. Mycket fyndigt, för det mesta.
Och även om det inte förekommer lika mycket ”vuxenskämt” som i den tidigare produktionen, finns det en hel del detaljer och blinkningar till andra filmer och företeelser för den som uppskattar dylikt.
Actionscenerna är bara ett enda stort ”wow” (här hoppade både jag och femåringarna i bänkarna) och det finns som tur är ganska gott om dem, och tack vare dessa lyckas man ro verket i hamn, men jag skulle nog ändå som helhet ranka ”Bilar” som Pixars sämsta film hittills. Trots greppet bilar i huvudrollerna är skapelsen helt enkelt inte tillräckligt originell, speciellt inte med tanke på animationsbolagets historia.
Men det allra största felet är att man drar ut på härligheten alldeles för länge. En barnfilm på 2 timmar och 3 minuter? Det verkar som om någon eller några därborta glömt hur pass mycket tålamod barn besitter…
Nej, det här är främst en film för folk som gillar 3-D-animation. Tillhör ni denna kategori har ni en högtidsstund att se fram emot.
Skriven 2006-09-01
