JOE BONAMASSA, K.B. Hallen, Köpenhamn den 27 oktober 2026 – när gitarren får sin egen röst

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Det finns gitarrister som spelar snabbt. Det finns gitarrister som spelar högt. Och så finns det Joe Bonamassa, som kan få sex strängar att berätta en hel historia utan att säga ett enda ord.

Och låt oss bara säga det samtidigt: Historien var definitivt värd att lyssna på! Ett nästan slutsåld K.B. Hallen fick en musikalisk återupplivning av största när den amerikanska bluesrocklegenden Joe Bonamassa intog scenen den 27 oktober 2026.

Här blev det en kväll med gitarrspel i absolut världsklass, och det var precis vad publiken fick. Bonamassa levererade en konsert där teknisk överlägsenhet, musikalitet och en nästan skrämmande instrumentkontroll gick in i en högre dimension.

Det fanns inga flygande gitarrer, vilda scenshower eller musiker som var tvungna att stå på huvudet för att imponera på publiken. Nej, här var det musiken som talade. Och håll i er, vad hade han att berätta! Från fyraårig gitarrpojke till en av världens bästa

Det borde naturligtvis också finnas utrymme för lite historia.
Joe Bonamassa har inte somnat in i sin framgång.
Redan vid fyra års ålder började han spela gitarr, och vid 12 års ålder fick han den stora äran att värma upp inför självaste B.B. King-återkomsten 1989.

Så det är inte varje dag som en 12-årig pojke får dela musikaliskt sällskap med en av bluesens största legender. De flesta pojkar i den här åldern spelar fotboll eller datorspel. Joe spelade blues med de stora grabbarna!. Hans far, Len Bonamassa, hade en gitarrfirma, så det var nog inte stor risk att Joe skulle sakna en gitarr hemma.

Och intresset har sannerligen inte minskat med åren. Idag äger Bonamassa en av världens mest imponerande privata samlingar av gitarrer och förstärkare. Faktum är att samlingen är så omfattande att hans hem har fått smeknamnet Bona-seum.

Jag kan inte föreställa mig hur lång tid det tar att damma av alla de där gitarrerna!

Som 17-åring släppte han sitt första album 1994 med bandet Bloodline, och sedan dess har det blivit en imponerande karriär med ett hav av studioalbum, livesläpp och konserter runt om i världen. Men även om Bonamassa är en av världens mest respekterade bluesrockgitarrister idag, är det tydligt att hans kärlek till musiken fortfarande är densamma.

Chefen intog scenen – med solglasögon och jack aSedan tog Joe Bonamassa över scenen i K.B. Hallen, naturligtvis i sin välkända uniform: mörk jacka och solglasögon. Man kunde nästan förväxla honom med en bankdirektör som just kommit från ett viktigt styrelsemöte.
Men när gitarren först kom i hans händer rådde det ingen tvekan om vem som bestämde!

Konserten inleddes med Breakthrough från hans senaste album, och redan från första tonerna var det tydligt att vi hade att göra med en man som verkligen kan sitt hantverk.

Bakom honom stod en utmärkt orkester, som levererade ett gediget och välspelat musikaliskt paket. Musikerna visste sin plats och gav Bonamassa utrymme att utvecklas, utan att vid något tillfälle gå överstyr. Vi pratar om musiker som inte behövde bevisa någonting. De ganska enkla verktygen gör jobbet. Så blir det när mindre blir mer

Något av det mest imponerande med Joe Bonamassa är faktiskt inte hur många toner han kan spela, utan hur mycket han kan få ut av den enda tonen. Hans frasering är precis, hans vibrato levande och hans förmåga att låta tonerna hänga i luften är något alldeles speciellt. Det finns en värme och ett djup i hans gitarrljud som nästan känns fysiskt. En renhet i ljudet, där även de minsta nyanserna framträder.

Och så handlar det förstås om dynamiken! Han kan röra sig från det nästan viskande till det explosiva utan att musiken förlorar sin nerv. Ena stunden är tonerna mjuka och nästan skrapande, och i nästa stund får gitarren så mycket gas att man nästan skulle kunna tro att den hade en extra motor installerad! Det är just här skillnaden mellan en bra gitarrist och en stor musiker blir tydlig.

Bonamassa spelar nte snabbt bara för att imponera. Han spelar med känsla, och det finns en mening med varje ton. Under Twenty Four Hour Blues blev det ett byte till en vacker Goldtop Les Paul, och här fick publiken verkligen en demonstration av vad Bonamassa kan göra med sina fingrar. Det var gitarrspel med både soul, överflöd och en teknik som de flesta gitarrister bara kan drömma om.

Och när han äntligen släpper loss alla muskler känner man det ända in i bröstet. Som i femte numret, kvällens magiska ögonblick. Det var en av kvällens absoluta höjdpunkter Här visade Bonamassa definitivt varför han hör hemma bland världens bästa. Atmosfären förblev intensiv. Musiken fick andas och gitarren fick sjunga med en nästan hjärtskärande värme. En djup, rund och utåtriktad sådan.

Skriven av Belinda Hildebrandt och Henrik Hildebrandt

print


Våra samarbetspartners