THE SOCIAL RECKONING – svettigt briljant om FB-visselblåsare

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Aaron Sorkin
Skådespelare: Mikey Madison, Jaremy Allen White, Jeremy Strong, Betty Gilpin, Bill Burr
Premiär: 2026-10-09
Betyg: 5

Det här såg jag inte komma, en uppföljare till The Social Network. Men gudarna ska veta att en film som The Social Reckoning behövs. Problematiken, den totala bristen på ansvar och girigheten hos tech-giganternas högsta höns personifieras alltför välbekant av Mark Zuckerberg och hans Facebook.

Aaron Sorkin, manusförfattaren till både The Social Network och The Social Reckoning har här tagit över regiuppgiften från David Fincher, och han gör det med den äran. Det här är så tajt, snyggt, dramatiskt laddat och svettigt spännande på ett sofistikerat sätt att man bara sitter och suger in det som sker på bioduken och njuter.

Fast det är i första hand en historia som skrämmer för att IT-giganter som Zuckerbergs Facebook, numera Meta, är så mäktiga att inte ens den amerikanska staten kan pressa företagen till någonting. Hur skadliga de än må vara. Gammelmedia har ansvariga utgivare och regler och lagar att förhålla sig till medan Facebook/Meta inte tar något som helst ansvar för vad deras användare skriver. Medveten ansvarslöshet, en oetisk hederssak? You bet.

Och någonstans är det väl detta som är pudelns kärna i The Social Reckoning. Det är i grund och botten det Sorkin vill sätta fingret på. Fast här har han har fokuserat på fortsättningen av utvecklingen. Det som handlar om algoritmer, det vill säga steget efter den enskilde individen har lagt ut sitt inte alltid så genomtänkta, vettiga, sanningsenliga, rumsrena, ofarliga, och så vidare, inlägg.

Året är 2019. I handlingens centrum finner vi Frances Haugen, dataingenjör och ansvarig för säkerhet och intergritetsskydd på Facebook. Hon är någon som tror på dess potentiellt positiva inverkan på mänskligheten, dess förmåga att ”locka fram det bästa hos oss”.

Men hon är bekymrad över de negativa tendenserna. Dessvärre blir hennes frågor mest bara bortviftande av hennes överordnade. Så hon blir visselblåsare för det hon ser som företagets mönster att ständigt låta profit gå före allmänhetens säkerhet.

Hennes kontakt blir Jeff Horwitz på The Wall Street Journal, som med hjälp av två yngre praktikanter fiskar på Linked In efter någon på Facebooks integritetsteam som är villig att prata. Haugen är den enda som nappar. Motvilligt ska det visa sig. Men det som bara ska bli något tillfälligt utvecklar sig till något som i slutänden sak leda till en hel artikelserie betitlad The Facebook Files: A Wall Street Journal Investigation.

The Social Reckoning berör många av de saker Haugen satte fingret på. Sådant som hon såg som problematiskt, däribland politisk hatretorik, tonåringars mentala hälsa, trafficking, promotion av etniskt våld och falsk information till investerare angående framsteg i bekämpningen av ovannämnda på plattformen.

Och naturligtvis figurerar även stormningen av Kapitolium den 6 januari 2021 i filmens flöde. Poängen vad gäller alla de här frågorna är att algoritmerna förstärker och belönar inlägg som promotar hat och splittrande innehåll. I filmen avvisar Zuckerberg alla sådana påståenden i en scen där han förbereds för sitt förhör i den amerikanska senaten 2021.

Som synes är det en tämligen komplex historia som avhandlas i den här filmen, men jag tycker att Sorkin har sytt ihop det hela på ett sätt som inte kan betecknas som annat än briljant. Och sömlost. Visst, det är oundvikligen mycket prat, men inte ett ord känns överflödigt. Dialogen är extremt välskriven och skådespeleriet överlag lysande.

Inte minst Mikey Madison och Jeremy Allen White i Haugen/Horwits-rollerna glänser. De är fullständigt trovärdiga som den unga desillusionerade idealisten respektive den medelålders sanningsgrävaren, som i slutänden hittar varandra med ett gemensamt mål i sikte.

Även Jeremy Strong som Mark Zuckerberg står ut. Sistnämnde gör Meta-bossen till en lika tillknäppt som krass och cynisk figur. Strong behöver med andra ord inte göra mycket för att få honom att framstå som extremt osympatisk. Filmens Zuckerberg verkar mest bara drivas av monetär vinning in absurdum övertygad om at han är fullständigt oåtkomlig. Ändå gör Strong inte honom till en karikatyr. Han bara är Zuckerberg. Sådant imponerar.

Precis som filmen i helhet, för övrigt. För med allt detta sagt kan The Social Reckoning ses som en typisk hollywoodsk mot alla odds/David mot Goliath historia. Tänk andra filmer inom denna nisch, typ Erin Brockovich, Dark Waters, Spotlight, The Post med flera. Alla utmärkta starka och viktiga filmer för övrigt, och det är i det sällskapet The Social Reckoning hör hemma.

print

Filmfakta



Våra samarbetspartners