Klicka på bilden, för att se hela bilden
Jag fick ett maskinskrivet brev ”Det skulle glädja mig om du / ni kunde komma på mitt 90-årskalas söndagen 27.9 kl 12. Lokal blir i …, dvs NV hörnet av Stortorget. På kartan hörnet Lilla Fiskargatan-Kyrkogatan (ruta F9) Matsalen ligger strax t.h. efter portdörren. Närmaste P-hus blir nog Färgaren (F9).”
Jag anlände till Sverige hösten 1968 och Olle, tillsammans med Sara Granath, var de första svenskar som jag blev bekant med. Vi blev vänner och vår vänskap består till dags dato. Både Sara och Olle är utpräglade intellektuella med en avundsvärd kunskap på flera områden. Medan Sara blev rikligt belönad för det, både i den akademiska världen och den mediala, förblev Olle en anonym okändis, trots att han och jag gav ut flera böcker tillsammans.
Bortsett från mina föräldrar är det nog Olle som lärde mig mest. Det fanns ingenting som han inte kunde och kan, och jag är säker på att han skulle kunna utnämnas till professor i flera ämnen om han gav sig till känna. Men det vägrade han att göra. Han ville befinna sig i det fördolda. Och det lyckades han med i stort sett, åtminstone fram till Internets framfart.
Att jobba tillsammans med Olle var en sällan skådat erfarenhet: han vägrade nämligen att bli färdig med ett pågående arbete. Eftersom det alltid fanns något som han ville förtydliga, fylla på, förbättra. Fram till den jobbiga dagen för oss båda, då jag sa ”så här kan det inte fortsätta Olle, nu skickar jag det till förlaget, redaktionen, Svenska filminstitutet etcetera” och han sa, ”det finns ingen chans att ett sådant hastverk blir antaget någonstans”, och han hade alltid fel, det blev antaget vid första försöket, utan några som helst förslag på rättelser eller omskrivningar.
År 1973 såg Olle och jag Terrence Malicks film Badlands (Det grymma landet) tillsammans, en film som Malick skrev, producerade, regisserade och hade en liten roll i. Den filmen chockade både mig och Olle med sin tolkningsrikedom. Vi beslutade att tillsammans skriva en analys av den som vi skulle skicka till Film Quarterly (University of California Press), som enligt oss var världens mest insiktsfulla filmtidskrift, inte minst på det strukturalistiska området.
[Samma år skrev Olle och jag en mycket uppskattad essä om Víctor Erices film El espíritu de la colmena (Bikupans ande) som bl.a. trycktes i den av Det danske filminstitut stödda boken Ånden i biostaden och i Magill’s Survey of Cinema, Foreign Language Films, utgiven av Salem Press, som är känd för sina publikationer som Encyclopedia of Science, Biographical Encyclopedia, Encyclopedia of Literature etcetera.]
Men Film Quarterly kom med sin essä om Badlands innan vi blev färdiga med vår, så vi planerade att göra en bok av det som vi tolkade att vi såg i filmen. Vi skrev och skrev. Under ett år, två, fem, tio, femton. Vi hade närapå 1000 sidor anteckningar och Olle flyttade ut från sitt stora vardagsrum och omvandlade det till Badlands-rummet. I det fanns våra noteringar precis överallt, förutom i taket och delar av golvet. Men Olle var fortfarande inte nöjd: ”Det här materialet kommer att bli det mest noggranna och det mest uttömmande som någonsin har publicerats om en film”. ”Men Olle”, sade jag efter några år, ”det är ingen som kommer att orka att läsa detta, dessutom är Badlands inte en klassiker som ständigt finns på tapeten” (*). Olle gav sig emellertid inte. Det gjorde jag. Badlands-boken är inte färdig än. (**) Goethe höll också långa tider med exempelvis Faust. Så vi får väl se.
* (I dag är situationen annorlunda. Både på grund av att Malick blev mycket mer känd och på grund av att det finns en rad filmtjänster som saluför den. Exempelvis Netflix, SF Anytime, Apple TV och Prime Video).
** (Min gissning är att stora delar av Olles och min Badlands-analys är ”oanvändbar” i dag, enligt Olles sätt att se på forskning och författarskap. Olle strävar nämligen efter en absolut originalitet, det vill säga om någon annan har skrivit något liknande, då vägrar Olle att använda sig av dessa tankar i sin forskning även om han garanterat var den förste som kom fram till resultatet. Badlands är i dag 53 år gammal film och har hunnit få en kultstatus som studeras av forskare över stora delar av världen. Således krympte det outforskade avsevärt. Kanske till en essä.)
Grattis Olle på din 90-årsdag. Du var och är en sann vän.
