Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Förlag: Poisoned Pen Press (Engelsk utgåva)
Genre: Deckare, Psykologisk spänning
Språk: Engelska
Antal sidor: 358
Format: Pocket
Utgivningdatum: 2023-11-28
Att beteckna Freida McFadden – eller Sara Cohen som hon heter i det privata – som het vore ett understatement av stora mått. Knappast någon annan författare har fått ett så stort genombrott och blivit så omsusad på senare år.
En stor del handlar förstås om fenomenet The Housemaid – Hembiträdet i svensk bokform) och dess filmatisering – som för övrigt drog in 400 miljoner dollar på världsplanet. Men det är förstås inte den enda förklaringen.
Det finns nämligen ytterligare ett knappt trettiotal att hänvisa till, inklusive två uppföljare till Hembiträdet. Romaner alltså. Så produktiviteten är det inget fel på. Om jag säger att McFaddens första bok The Devil Wears Scrubs kom 2013 säger det en del om tempot i skrivandet. På samma sätt ger en rad citat om olika titlar dessutom även besked om att kritikerna gillar vad de läser.
Med andra ord framstår McFaddens karriär i dagsläget som ett framrusande snabbtåg närmast omöjlig att stoppa. I det nu aktuella fallet The Coworker, så handlar det om en utgivning som såg dagens ljus för lite drygt tre år sedan, och dessutom redan är inhandlad för filmatisering av Sony Pictures.
Vilket man kan förstå. För detta verk borde rimligen likt Hembiträdet ha en lika stor chans att bli en Hollywoodsuccé. Storyn är tydlig fram till ett visst stadium utan att vara övertydlig, vändningarna och twisten är på plats och den krypande spänningen självklart effektiv.
Men vad handlar det hela då om, undrar garanterat vän av ordning. Titeln fångar helheten. Typ. För huvudpersonen Dawn Schiff är just det, en arbetskollega där på Bostonbaserade hälaokostföretaget Vixed.. Hon är en jävel på siffror, duktig rent allmänt, hjälpsam och villig att ställa upp vid behov. Och är dessutom punktligheten personifierad
Dawn är också något av en särling, och tillika inte särskilt fingertoppskänslig vad gäller den sociala biten. Något ingen arbetskollega missar att notera. .Också är hon väldigt väldigt intresserad av, eller snarare närmast besatt av sköldpaddor.
Hennes detaljkunskap om dessa timida kräldjur är närmast oändlig, så det finns alltid något nytt att hålla spontana miniföredrag om för de som mot förmodan orkar lyssna.
Inte konstigt då att kollegorna blir irriterade på henne över allt möjligt. Som alla bestämda råd om ditten och datten. Förnumstighet och oförmåga att känna av antivibbar är helt enkelt inget som uppskattas.
Fast det finns i alla fall någon som förbarmar sig över Dawn och försöker prata med henne normalt utan nedsättande attityd. Nämligen Natalie, den lika tjusiga som vackra toppförsäljaren på företaget. Det verkar i alla fall så. Å andra sidan utesluter hon Dawn ur gemenskapen på andra sätt.
Natalie blir dock orolig när Dawn plötsligt slutar komma till jobbet. Så när dagarna bara går utan något livstecken åker hon ut till Bostons förorter där kollegan bor, och hittar blod på hennes vardagsrumsmatta. Ajajaj, vad kan ha hänt? Kan Dawn vara skadad eller ännu värre död? Vem vet, men Natalie hamnar oavsett vilket omgående i skottgluggen hos en ihärdig polis som misstänker att hon är inblandad i kollegans försvinnande.
Ungefär så. Från om med här tenderar allt att bara bli värre för Natalie. I Dawns dator hittas mail till en väninna där hon beskylls för att ha varit en mobbare mot henne. Sedan blir saken inte bättre av att det kommer fram till polisen att Natalie har legat med sin gifte chef Seth. Eller att nye pojkvännen Caleb medger för polisen att Natalie ljugit om ett alibi. Således krackelerar den perfekta om än inte alldeles präktiga fasaden snabbt på det här stadiet.
Och på tal om det. Någonstans där och då väver McFadden ihop en rad twists som faktiskt överraskar.. Således bör inte mer yppas om handlingen. Så mycket kan dock sägas som att det som sedan händer ter sig radikalt. Förvisso inte lika radikalt som den skräckartade twisten i Hembiträdet, men ändå. Det räcker onekligen för att suget att fortsätta läsa ska eskalera ytterligare.
Fast hur konstigt det än kan låta så låter McFadden oss veta i en epilog att upplösningen resulterar i ett slut som på ett härligt sjukt sätt faktiskt kan karaktäriseras som en skruvad happy end. Ett tillika pragmatiskt sådant skulle man också kunna kalla det. Om man nu vill.
Det är med andra ord svårt att undvika att dra till med formuleringen bladvändare för att runda av, men med detta sagt är det bara att konstatera att Freida McFadden uppenbarligen hittat ett recept som fungerar. Igen och igen. Något hon bekräftar med The Coworker.
Och trots det snabba tempot i utgivningarna kan jag inte se någon trötthet i berättandet än. Hon känns alltjämt såväl driven och hungrig som inspirerad och varierad. Nya uppsplag tycks i alla fall aldrig saknas. Därför är det bara att konstatera att den kvinnoorienterade thrillern i bokform har fått ett nytt ansikte, och det tillhör Freida McFadden.
