Klicka på bilden, för att se hela bilden
The Mind Palace var en av de mest oväntade överraskningarna på förra årets Sweden Rock Festival. I egenskap av nykomlingar uppvisade kvintetten tveklöst utropsväckande känslor. Tror jag togs en aning ”off guard” där och då, faktiskt. För det här tedde sig knappast som några debutanter. Alls. Professionalismen var uppenbar även om ödmjukheten och tacksamheten över att få spela på Sveriges största rockfestival aldrig var långt borta.
Ett mindre antal månader efter giget i Norje, den 17 oktober, släpptes debutalbumet Birthrite, och då bekräftades de positiva vibbar som spreds där i tältet på Sweden Rock. Verket ifråga fick omgående goda recensioner, och det var knappast utan anledning. Det hela gjorde omgående starkt avtryck som melodisk hårdrock à la välljudande 80-tal. Fast med en modern twist, då.
Således är The Mind Palace inte ett band som slår knut på sig själv för att vara nyskapande. Vilket visade sig med all önskvärd tydlighet vid den välbesökta Rock Stage-scenen denna tidiga afton. Nej, här handlade det meet om välskrivna sånger som aldrig tappade den melodiska tråden. Som Carpe Noctem, en stark sak i AOR-landet med tydlig popkänsla.
Eller som As Above so Below där en tämligen sofistikerad hårdrockston flyter samman med tendenser till progg light. Eller som när vemodet får spela fritt i den vackra powerballaden Blood Moon. Extra plus här för den läckra folkanstrukna solot som någon av gitarristerna Robin Frejd eller Kim Wrigén avverkade.
Så som ni läsare säkert redan förstått är The Mind Palace ett gediget löfte inför framtiden. Kanske hade jag önskat lite mer showande där på scen, men det är säkert något som kommer med tiden Samtidigt är det rätt tydligt att det goda råmaterialet redan förfinats med framgång i replokalen. Dagens band utgör en tämligen tajt enhet på samma gång som låtmaterialet alltså långt ifrån skäms för sig.
Sedan får vi förstås inte heller glömma att man i vokalissan Jenny Fagerstrand Fjordvik har någon som levererar med en klass som anstår den här typen av band.
Med detta sagt hyser jag goda förhoppningar om att skåningarna ska få välförtjänt skjuts i karriären inom den närmaste framtiden. Vem vet, kanske italienarna på allestädes närvarande Frontiers hör av sig och vifta med ett kontrakt. Det hade rimligen inneburit ett hyfsat lyft mer eller mindre omgående.
