Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Jeff Tremaine
Dokumentär med Johnny Knoxville, Steve-O, Chris Pontius, Jason ”Wee Man” Acuna, Dave England
Premiär: 2026-06-26
Betyg: 3
En gång i tiden då tv-serien gick i graven 2001 var det tänkt att Jackass: The Movie skulle bli gängets svanesång, men så blev det som bekant inte. Långt därifrån. Jackass: Best att Last är den femte biofilmen i serien. Lägg därtill ett gott mått sv specials, solofilmer, videospel, kompletterande dvd:er till filmerna med mera, så förstår nog var och en att dessa dumdristiga lustigkurrar egentligen aldrig varit långt borta från idiotiska och juvenila stunts och pranks.
För egen del trodde jag nog att förra filmen 2022 års Jackass Forever innebar slutet. Vid denna tidpunkt hade det varit tyst på filmfronten i dussinet år – förutom då spinoff-komedin Bad Granpa, och inget tydde då att ännu en fortsättning skulle förverkligas. Med ålderns kroppsligt slitna rätt skulle väl de numera åldersmässigt mogna tramsebyxorna lägga av.
Fast det har alltså skjutits upp. Tills nu. Frågan är bara om det här verkligen är slutet. Det återstår att se, men bara titeln Jackass: Best and Last mer än antyder att det är finito nu. För vad vi serveras är nämligen en kavalkad av det förflutna och tidigare ej visade scener, men också helt nytt material.
Som denna tidigt visade höjdare; tänk i termerna rörligt golv till tonerna av Bonnie Tylers Holding Out for a Hero där det är givet att alla i ensemblen ska råka ut för något som ska ge associationer till deras mest minnesvärda och kanske också mest smärtsamma stunts. Vi talar läckert, fräckt och nästan sofistikerat – nåja1 – här.
Fast oavsett vilket får väl sägas att det är ett rätt fräckt grepp att ha lånat upplägget från Jamiroquais prisbelönta video till Virtual Insanity, och gjort något eget Jack Ass-präglat av det.
För övrigt ska villig erkännas att slapstick när någon får stryk á la Looney Tunes för det mesta ter sig hur roliga som helst. En mekanisk jättehand som plötsligt dyker upp och slår till någon intet ont anande så han flyger över rummet eller när Knoxville får en smäll med en träplanka på skrevet kan inte vara annat än flabbframkallande.
Eller vad sägs om en stötkrage på Sean ”Poppie” McInerneys penis, där elchocker utdelas samtidigt som han försöker balansera på en bom. Det går föga förvånande inte så bra.
Lika roligt blir det i klippet från dolda kameran-alstret Jackass Presents: Bad Grandpa där Knoxville sminkad som 86-årige Irving Zisman går in på en manlig stripclub, och börjar stöta på damerna och jucka lika intensivt som de unga lättklädda männen.
Som synes är i det i vanlig ordning mycket fokus på mannens mesta stolthet när Jackass-herrarna är i farten. Samt på anus, pungen, kroppsvätskor, pruttande. Ja, ni fattar. Det är med andra ord ingen tillfällighet att endast en kvinna är officiell medlem i ensemblen.
Bland det äckligaste är utan vidare är när Steve-O offrar sig för en bajscocktail i en bajama som slungas fram och tillbaka upp i luften. Inget för den äckelmagade, förstås, men lite flin får man ur sig innan skrattet fastnar i halsen.
Fastnar i halsen gör eventuella garv också när direkta farligheter som Knoxvilles uppdaterade stunt där han medvetslös förs till sjukhus med ambulans efter att ha blivit duktigt rammad av en enorm tjur.
Så med andra ord riktar man in sig på reptilhjärnan. Som vanligt. inget är nytt under solen. Samtidigt vilar det ett visst vemod över det hela eftersom alla anar att det här förmodligen också utgör ett slags sista natten med gänget-avsked.
Den ende om vet hur det verkligen förhåller sig är förmodligen Johnny Knoxville själv, men i den här filmen tiger han om det definitiva avskedet. Men tills dess får alla som alltjämt gärna tar på sig den fånigaste tramsebyxaluvan, njuta, flabba högljutt och hålla till godo med Jackass: Best and Last. Det gjorde i alla fall jag när jag satt i biosalongen mitt på blanka förmiddagen. Om än inte till allt som rörde sig.
