DJÄVULEN BÄR PRADA 2 – välgjord på alla fronter 20 år senare

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Tala om senkommen uppföljare. Ja, alltså Djävulen bär Prada 2 kan förstås inte konkurrera med Top Gun: Maverick i det avseendet. 20 år väger liksom lätt jämfört med svindlande 36, men ändå. Fast få hade väl överhuvudtaget någonsin ens haft en tanke på att ”ettan” skulle generera en uppföljare.

Men nu är ”tvåan” likväl här. Med alla i kvartetten tillbaka som stod överst på bioaffischen redan för två decennier sedan. Utöver detta kan alla också förvänta sig mer glamour, fler lyxiga miljöer och mer haute couture. Samt inte minst ett helt gäng handlingstrådar som ska flätas samman.

Och på tal om det, vad handlar då Djävulen bär Prada 2 om? Tja, två decennier har alltså förflutit, och sedan dess har Andrea Sachs lämnat Runway Magazine till förmån för mer seriös journalistik. Synd bara att alla skribenter får sparken per SMS i samband med en prisgala. Fast detta öppnar förstås upp för Andrea att ta jobbet som featureredaktör hos Runway igen för att städa upp efter en olycksalig puffad artikel om ett märke som avslöjats med byxorna nere, läs: som arbetsgivare åt sweatshops.

Detta är upplägget. Ett upplägg som i sin tur leder till en hel radda händelseförlopp. Först och främst återknyts kontakten med snobbiga Emily Charlton. Hon representerar Dior, en av annonsörerna, som är upprörda över ovannämnda artikel. så nu måste det smöras för att reparera (annons) skadan.

Samtidigt brottas den ständigt krävande chefredaktören på Runway, Miranda Priestley med sina egna problem. Hennes utlovade arbete som ”head of global content” verkar till exempel aldrig realiseras. På samma sätt ser modeveckan i Milano ut att rinna ut i sanden när nye VD:n på konglomeratet som äger Runway bestämmer sig för att strypa pengaflödet till tidningen. Å andra sidan finns alltid vanlig turistklass på flyget.

Utöver detta skildras en ny värld, som inte ens modebranshcen kommer undan. Det har blivit ett måste med stupidifierat klickbete och kortisvideor i parti och minut, och Runway Magazine måste hänga på även om det är under dess värdighet. För som Mirandas högre hand Nigel Kipling, spelad med märkbar värme av Stanley Tucci säger ”Ingen läser Runways tryckta version längre”.

Och visst är det träffande att en IT-miljardär plötsligt kommer in i bilden och lägger ett bud på Runway. Han har ingen som helst koll på modebranschen, men han gillar Emily och Emily gillar hans pengar. IT-miljardären till fåntratt spelas för övrigt med glans av Justin Theroux, så extra plus för det.

Vad mer? Jo, Andrea föräras ett genuint och jordnära kärleksintresse sådär i periferin alltmedan upplösningen andas både försoning och ett slut som kan passera som lyckligt. Att Djävlulen bär Prada 2 sedan är välgjord på alla fronter och på alla sätt 100 miljoner dollar kan köpa behöver väl knappast nämnas.