Klicka på bilden, för att se hela bilden
5 Seconds of Summer. Är de popcombo, poppunkare, indie eller boyband? Frågan är relevant, men själva verkar de i alla fall hålla fast vid sistnämnda. Eller kanske inte ändå. För det har onekligen funnits tillfällen då man velat motsäga att de alltjämt är det. Kanske är det av den anledningen sällskapet valt att rama in sitt senaste turnégig om en alternativ hittepåhistorik i boybandmiljö kring sig själva med avsevärt mer drama, problem och strul i mixen än verklighetens 5SOS. Via videoskärm berättas dess början, uppgång, fall och comeback i form av filmade episoder med glimten i ögat.
Skulle vilja hävda att det handlar om en form av en ganska kul variant på Spinal Tap-temat i popskrud. Utan att direkt var närheten av att vara lika lyckat, förvisso. Däremot fungerar det som ett ambitiöst försök till mockumentär som alltså inte är alldeles oävet.
Ändå fungerar tilltaget tveklöst riktigt bra i egenskap ett sammanhållande kitt som kopplar ihop repertoaren. Allt detta betyder emellertid inte att bandet själva ger besked om var de egentligen står musikalisk genremässigt. För sanningen är ju den att kvartetten är bredare än vad gemene man icke särskilt initierade kanske tror.
En gång i tiden började de som poppunkare. Sedan blev det mindre punk och mer popiga tongångar innan det vankades mer stämningssökande saker och slutligen en mer experimentell cocktail på färska verket Everyone’s a Star, och det är också där australiensarna befinner sig i nuläget
För mycket riktigt bestod setlistan av ett hopkok av bredd från förr och nu, Fast inledningsvis var det mest nytt material som gällde. Bland första dussinet nummer var hälften material hämtat från nya skivan Everyone´s a Star. Däribland inledande indierockande Not OK , galopperande No. 1 Obsession och Telephone Busy. Alla tre tämligen hårdpumpande dansanta saker som gjorde sitt för att den kraftigt dominerade kvinnliga publiken skulle hoppa på det tåg som stavas högljudd partystämning.
Instoppad bland detta låtdussin fanns också Boyband. Såväl en både modern och skamlöst catchy pojkbandslåt, rent musikaliskt, som en satirisk vidräkning med hela fenomenet. Lyssna på texten, flina gott och inse träffsäkerheten, så blir den ännu bättre. Se där, boysen har en mörk självironisk humor också.
Men det var förstås med poppunken allt började för 5SOS, och det är bara att tacka mjukast för detta så här i efterhand. Så bandet gick självklart tillbaka till rötterna denna afton också, fattas bara. Och i sådant som Voodoo Doll, She´s Kinda Hot och She Looks so Perfect är det inte svårt att associera till sådana storheter inom genren som All Time Low, Simple Plan eller Yellowcard minus violininslagen.
För egen del hade jag gärna önskat mer sådant av 5SOS. Samtidigt är deras vilja att utvecklas förståelig, och överlag funkade det oväntat bra. Som när de numera fullvuxna gossarna plockar fram de fåtaliga balladerna. Både känslostarka Jet Black Heart och kvällens ”överraskningssång”, den småklämmiga Valentine, om ovillkorlig oändlig kärlek, tillhörde kvällens höjdpunkter.
Överhuvudtaget måste nog sägas att Sydney-gossarna levererade en gedigen hitspäckad show som egentligen aldrig uppvisade någon svacka att tala om. Femton år in i karriären vet de hur slipstenen ska dras. Proffsigt och välregisserat, men ändå aldrig så till den grad att det hela tedde sig onödigt inövat och stelt.
Det här är ett avslappnat sällskap som både blandar och ger och delar på gracerna, och här hjälpte onekligen det faktum att alla fyra i bandet sjunger samtidigt som de regelmässigt ”work the stage”. Allt för att det hela tiden ska vara fart och fläkt på den flotta, men ändå för sammanhanget sparsmakade scenen.
Fast alla goda ting måste komma till en ände, och då slutade det som det började ”With a bang” och fullt ös. Everyone´s a Star förkunnade kvartetten som första extranummer. Kanske inte direkt sanningsenligt även om bandet där på scen förvisso bekräftade att så var fallet beträffande sig själva i ganska exakt 107 minuter denna afton.
Vad som däremot redan blivit en sanning är att 5SOS är här för att stanna. De är ingen dagslända. Framtiden ser ljus ut, de har klarat att undvika den förväntade splittrings- alternativt nedläggningskrisen, och har tagit ett grepp kring sin egen karriär och kreativitet. Att våga vara eklektiska och inte enkom stryka fans och andra medhårs lär belönas längre fram. Var så säker.
