Klicka på bilden, för att se hela bilden
Australien-baserade Skynd är tillbaka med ny turné och nya låtar men temat är det samma som tidigare; industrimetal med texter baserade på verkliga rättsfall. Det är tre år sedan de senast var ute på turné och det har inte dykt upp jättemycket ny musik sedan dess, endast fyra av nitton låtar som spelas under kvällen är nya sedan de senast var i Köpenhamn.
Trots den något magra output så verkar populariteten öka, och istället för Lille Vega så spelar de nu på Amager Bio. Dock inte slutsålt som förra gången men ändå gott om folk.
Upplägget är i stort sett identiskt med förra turnén, Skynd på sång, Father på gitarr och keyboard samt en namnlös trummis. Anonymitet är en viktig del av estetiken och bägge medlemmarna uppträder endast under sina artistnamn. Även om det går att ta reda på Skynds riktiga namn om man nu så önskar. Dock är det omöjligt att säga om det är samma trummis som senast. De har dock valt att införskaffa en ny backdrop men där har det inte hänt mer än att bandnamnet nu står med ett annat typsnitt.
Kvällen inleds med Michelle Carter och Elisa Lam, två låtar som väl representerar bandet. Det är teatraliskt utan att gå till överdrift, och Skynds röst rör sig mellan något nästan barnsligt högfrekvent ner till något mörkt som gömmer sig djupt in i natten. Live-trummorna ger allt ett fetare ljud och Father på gitarr och keyboard fulländar ljudbilden.
Vi bjuds sen på två av kvällens nya låtar, Tamara Samsonova och Andrei Chikatilo. Det är oklart om det beror på de senaste årens händelser, men av de fyra nya låtarna som spelas under kvällen så är tre baserade på ryska fall. De nya låtarna visar i alla fall att bandet fortfarande utvecklas musikaliskt, och Andrei Chikatilo låter bitvis nästan popig. Det är nästan som man kan se ett land som hade velat sticka ut på Eurovision skicka något som låter likt det här (men antagligen då med ett lite annat val av tema).
Kvällens tredje nya låt är också en nyhet för bandet då det är den första låten som inte handlar om mord eller dödsfall. Men kan man sin brittiska nutidshistoria vet man att Jimmy Savile, som låten är baserad på, passar väl in bland de andra namnen. Låten, som hittills bara spelats live, kommer nog bli en favorit hos publiken som redan sjöng med i refrängen, “Jim will fix it”.
Efterföljande låt, Mary Bell får nog även den räknas som en ny låt, den spelades live 2019 och har sen inte hörts förrän i år då den också släpptes online.Vi återgår därefter till de äldre favoriterna, och vi får till slut nästan lite allsång i vissa refränger, som i Gary Heidnik och den obehagliga Columbine.
I kvällens näst sista låt, Tyler Hadley, så tar till slut även Father plats framme vid scenkanten. Med stort jubel som resultat när han briljerar med gitarren. Kvällen avslutas därefter med ytterligare en ny låt, Mikhail Popkov. En låt som har ett mer elektroniskt sound. Det skall bli spännande att se hur den låter när den släpps, det är ytterligare en låt som endast har spelats live. Därefter är kvällen över, och man hade faktiskt inte kunnat önska så mycket mer. Det är faktiskt bara ytterligare tre låtar som bandet har gjort.
Så man kanske kan sammanfatta det hela med att det hela tedde sig likartat jämfört med konserten senast. Samtidigt fick man fler låtar, större lokal och ett band som har utvecklats på de tre år som har gått sedan dess. Nu är det bara att hoppas på att bandet till slut väljer att ge ut låtarna på vinyl, så man kan lyssna på annat än streaming.
