Klicka på bilden, för att se hela bilden
I “Meditation XVII” i John Donnes Devotions Upon Emergent Occasions, and severall steps in my Sicknes förekommer en mening vars betydelse ingen människa kan bortse från. Det är den som fastställer att “ingen människa är en ö”. Människor är beroende av varandra. Från vaggan till grav eller snarare från tiden som föregår vaggan till tiden som sträcker sig bakom klockslaget vårt hjärta gav upp vårt liv. Alla människor är fjättrade vid gemenskapen och samhörigheten. Några mer än andra, andra till och med mer än flesta.
Jag flydde från den kollektivistiska tjeckoslovakiska socialismen eftersom jag med min individualistiska natur höll på att kvävas där. Väl här i Sverige valde jag en författarkarriär. Jag som knappast än klarade av mitt modersmål. Jag som var dyslektiker, jag som hade grundskolans och gymnasiets högsta frånvaro. Hur kom jag fram till den tillsynes befängda idén? När jag var fem, sex år gammal berättade min far för mig om Demosthenes som trots sin stamning, trots hål i gommen, trots axelryckningar och spasmer, trots så svaga lungor att hans röst knappt hördes, trots oförmågan att forma munnen och tungan för att uttala vissa bokstäver, trots en tillbakadragenhet och blyghet, blev antikens störste talare, tack vare målmedveten träning med kiselstenar i munnen och genom andra osannolika, dock uppenbarligen verksamma hjälpmedel.
Några år senare läste jag om Helen Keller, en självskriven hjältinna och inspirationskälla för alla oss som ville hitta den osynliga dörren genom vilken vi kunde träda in DIT, det vill säga till platser som vid första anblicken verkade vara stängda för oss. Jag läste även om den i barndomen poliodrabbade OS-sprinterdrottningen Wilma Rudolph och om den poliodrabbade och nedanför midjan förlamade Franklin D. Roosevelt.
Jag var målmedveten och jag hade tur. Tur i så mycket, däribland även i att finna fantastiska medarbetare.
Jag nämner här åtminstone några, de som omedelbart dyker upp i mitt rynkfria huvud: Kurt Peter Larsen, Daniel Malmén, Michael Segerström, Lars von Trier, Dick Sundevall, Erik Balling, Henning Bahs, Ole Schwander, Tómas Gislason, Tom Elling, Morten Lorentzen, Erik Clausen, Ebbe Preisler, Jakob Stegelmann, Kerstin Sandström, Natasa Durovicova, Sara Granath, Olle Ekstrand, Jaroslav Suk, Sven-Erik Svensson, Oscar Eriksson, Tomas Kramar, Anders Pettersson, Erik Bergstrand, Kevin Benn, Norman Kurtin och Michael Lindström.
Michael fyller år den 13 april och detta är mitt sätt att säga grattis. Du och ditt arbete är uppskattat. Ändå kommer jag inte på din födelsedagsbjudning: Min cykel skulle inte klara av en så lång sträcka och jag vet att du inte skulle godkänna ett annat färdmedel. Som sagt: Grattis.
