THE SUPER MARIO GALAXY MOVIE – ett mish mash av attacker på sinnena

Klicka på bilden, för att se hela bilden

När Super Mario Bros. Filmen såg dagens ljus för tre år sedan var succén massiv. 1 miljard 360 miljoner dollar drog den in på världsplanet, och någonstans var det inte alldeles oförtjänt. Naturligtvis tål inte filmen att nämnas i samma andetag som Disneys höjdare, men ändå….Överlag var det här nämligen ändå en för sammanhanget hyfsat inspirerad fantasifull och på mer än ett sätt färgstark skapelse, som levererade sin äventyrliga fantasy med både skojighetsnerven och bakåtlutad glimten i ögat i behåll.

Fast lika överraskad över sakernas tillstånd som jag var då, nästan lika besviken är jag över det färdiga resultatet vad gäller denna givna uppföljare. För här verkar manusförfattaren Matthew Vogel och de tre regissörerna ha kastat det mesta av vett och sans överbord beträffande nyanser och därefter bejakat allt det som gamle gitarrhjälten Yngwie Malmsteen formulerat som ”more is more”.

Sedan kan jag för all del vara imponerad över det visuella överdådet, men i min bok övergår det hela ganska snabbt till att få karaktären av tröttsamt effektsökeri som bara fortsätter och fortsätter i tron att fysisk fart och fläkt och är det enda den den unga målgruppen i biosalongen orkar vara uppmärksam på.

Men handlingen då?, undrar säkert otålig vän av ordning i detta nu. Tja, den är på sitt sätt simpel, men den verkar onekligen vara mer komplicerad eftersom rörighetsfaktorn är så hög. Hur som helst, initialt får vi oss till livs en introduktion av en viss prinsessa. Rosalina är hennes namn, och hon verkar leva ett lugnt liv med sina många stjärnor till barn. Jo, jag menar allvar, de är verkligen stjärnor. Bokstavlig talat.

Med detta sagt är detta inget som avskräcker ärkefienden Bowsers onde son Bowser Jr. från att kidnappa prinsessan. Vips så är hon borta, och ingen närstående har något som helst spår efter henne.

Därefter kommer Mario och Luigi in i bilden. Deras väninna prinsessan Peach kallar och bröderna lyssnar. Nu ska man bege sig ut på en räddningsexpedition för att hitta och rädda Rosalina från ondskan själv. Mycken äventyr står på agendan för de bägge rörmokarna, således, bland annat en avgörande fajt med far och son Bowser, som faktiskt ger en del spänningsvibbar åt barnasinnet. Trots allt.

Men på det hela taget framstår The Super Mario Galaxy Movie som ett rätt sorgligt mish mash av färgsprakande attacker på sinnena. Att hävda att det hela framstår som högljutt och föga sofistikerat är förstås ingen högoddsare. Jämfört med alla Pixar/Disney-alster spelar Mariobröderna i en helt annan liga.

En lägre sådan, och den stjärnspäckade rollistan med folk som Chris Pratt, Anya Taylor-Joy, Jack Black, Brie Larson och Glen Powell hjälper inte heller. I de flesta fall känns det mest som slöseri med talang.