Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det är svårt att överdriva betydelsen av brittiska Leftfield för den elektroniska dansmusiken. Deras album Leftism från 1995 med singeln Open Up, ett samarbete med John Lydon från Sex Pistols ses av många som startskottet för det som kom att kallas progressive house.
Trots att de sedan endast släppte en skiva till innan de splittrades 2002 är deras influenser tydliga inom flera olika genrer. Deras konserter under 90-tlet blev ökända för extrem volym, de har fått färgen att lossna från taket på Brixton Accademy vilket ledde till att deras ljudsystem blev portat, och vid deras första spelning i Amsterdam hotades både band och ljudtekniker med polis på grund av volymen.
Bandet grundades 1989 av Neil Barnes och Paul Daley men sedan 2010 består Leftfield av Barnes tillsammans med Adam Wren på keyboard och Sebastian Beresford på trummor. Med live är även MC Cheshire Cat som får sköta micken på flera låtar.
När jag kommer till Vega en halvtimme innan konsertstad är det i stort sett fullt och rakt på slaget klockan 21:00 släcks ljuset och konserten börjar. Song of Life, en av singlarna från debutskivan inleder med ett skönt baktaktsgung och Cheshire Cat med micken. Tempot är avslappnat och volymen är numera på en mer hanterbar nivå. En perfekt inledning innan tempot dras upp i Universal Everything. Basen är nu rakare och acid-slingorna får dansgolvet att vakna till liv.
Kvällens resa fortsätter sedan med en bra blandning av gammalt och nytt, även om betoningen ligger på de två första skivorna. Vi bjuds tidigt på en fantastisk version av Afrika Shox, ett samarbete med electro- och hiphop-legenderna Afrika Bambaata från 1999 års Rhythm and Stealth där Barnes själv sköter micken via en vocoder. Under hela konserten ackompanjeras bandet av en väldigt snygg, om än kanske lite ljussvag backdrop med väldigt snygg grafik och videor. Lite magi försvinner dock när den vid ett par tillfällen trilskas och behöver startas om.
Musikmässigt är det som om Leftfield alltid har varit, en mix av stilar och tempo, vilket framgick tydligt i torsdags.. Under Not Forgotten kunde det hårds trycket i basen, i Full Way Round vankades det hög BPM och i Full Way Round skön stämning innan man gick tillbaka till mer baktakt i Release the Pressure.
Detta utgjorde en välbehövlig vilopaus för nu blev det dags att öka till full fart för avslutningen och när början av Open Up hörs i högtalarna stiger jublet (och tyvärr, mobiltelefonerna). Bandet har uppenbarligen bestämt sig för att det bästa sättet att avsluta en konsert är se till att ingen orkar mer när de är färdiga då de följer upp med Space Shanty och kvällens givna avslutning Phat Planet, som ikväll var runt tio minuter lång, och såg till att minsta lilla ork försvann.
Man får verkligen säga att Leftfield fortfarande kan visa var skåpet skall stå, det var 90 minuter mästarklass i brittisk dansmusik. De visar även hur mycket djup en trummis och live-sång ger även när det kommer till elektronisk musik, något som fler borde testa.
