Klicka på bilden, för att se hela bilden
– Chefredaktören pratar med Thomas A. från Lomma
– Varför hamnade du på den här konserten?
– Jag hörde dem 1996 då de var med på en samlingsskiva. Efter det tappade jag bor dom i tjugo år. Sedan var det ”Wow”, finns de fortfarande? Men tydligen är de hyfsat stora i Tyskland. De spelar där hela tiden. Fast oavsett vilket var det bättre att gå till Plan B än att se på Melodifestivalen.
– Hur var det?
– Det var inte precis som Dare, men det var tuta och kör snarare än finstämt precis som det ska vara. Det var korta snabba låtar och snabba ackordbyten. Och lite glatt och lite argt.
– Vad var bäst?
– Alltså, det var helhetsintrycket. Der var jämnt från början till slut. Och det passade ganska perfekt så sent på kvällen. Inga fillers eller ballader.
– Fanns det något som var mindre bra?
– Det var just det att det blev så sent. Det var två förband – båda var bra, och i ett av dem var de bara 15-16 år – så The Bones började spela först 23.10. Sedan spelade The Bones i en av de mindre lokalerna medan det spelades housetechno hela tiden, som man tvingades höra varje gång man gick till baren.
