Klicka på bilden, för att se hela bilden
Bara namnet Fleetwood Mac väcker nostalgiska känslor hos denna gamle man, haha. Gruppens besök, under storhetstiden, på Skandinavisk mark är ganska lätträknade och majoriteten av dessa var under den tid man själv blott var en skolpojke. Det vill säga långt innan man fattade storheten i bandet… Det var faktiskt först i december 1987, när jag bodde i Los Angeles, som jag fick se gruppen live. Detta var ju långt innan mobilerna, som både kunde fota och filma fanns i varje konsertbesökares hand, utan det enda minne man har är halvsuddiga bilder från den insmugglade kameran man hade…
Rumours of Fleetwood Mac har som bekant tagit fansen med storm och deras Malmöbesök har varit frekventa de senaste åren, detta är väl det tredje besöket på kort tid. Trummisen Allan Cosgrove startade bandet för ungefär 25 år sedan, men det är väl först på senare år som bandet blivit ett världsnamn med turnéer runt hela klotet. Förra året hann de med mer än 125 spelningar i nästan alla världsdelar.
Under innevarande turné har man lagt lite extra krut på att fira att det i år är 50 år sedan det ombildade Fleetwood Mac släppte det självbetitlade albumet Fleetwood Mac, som var deras första platta med duon Lindsay Buckingham och Stevie Nicks.
Hursom, så började konserten, som var uppdelad i två set, med att självaste Mick Fleetwood sände en hälsning via storbildsskärmen, bakom gruppen på scen, innan de körde igång med Gypsy. Därefter följde låtar som You Make Loving Fun, Sara, en underbar tolkning av Songbird och Say You Love Me. Det första setet avslutades med Rhiannon.
När set två började valde man att gå tillbaka till Fleetwood Macs rötter. Det var den tiden då Peter Green var frontfigur. Musiken som Peter Greens Fleetwood Mac gjorde hade ett väldigt annorlunda sound än det Fleetwood Mac, som blev ikoniska i mitten av 70-talet. Det mer var ett bluesdrivet sound. Ett sond som var mer experimentellt och som närmast kan jämföras med samtida tidiga Pink Floyd. Detta märks i låtar som The Green Manalish, Rattlesnake Shake och instrumentala Albatross. Dock skippade de Black Magic Woman.
Efter detta lilla hopp till 60-talet var det åter dags för Stevie Nicks- och Lindsey Buckingham-eran. Det bjöds på Monday Morning, Silver Springs och 80-tals klassiker typ Big Love (som framfördes akustiskt), Little Lies och Everywhere. Under nyss nämnda Little Lies reste sig publiken i det utsålda Malmö Live för att inte sätta sig ner igen under resten av konserten… Kvällen avslutades med kanonaden Go Your Own Way, Don’t Stop och Tusk.
Visst bestod större delen av publiken av gamla stofiler som undertecknad, men glädjande nog hade en del tagit med sig den yngre generation också. Det är ju alltid med blandade känslor man kollar in ett tributeband. Och nej, vill inte kalla dem för coverband. Sedan handlar det förvisso inte om originalet Dock är Rumours of Fleetwood Mac ett strålande substitut. Man behövde trots allt bara blunda eller kolla in skärmen bakom gruppen där det visades videos och stillbilder på originalgruppen för att få den känslan.
Klicka på valfri bild för att se bildspelet.
