Klicka på bilden, för att se hela bilden
Med blott två album meritlistan har denna trio redan etablerat sig på den svenska musikscenen. De hyllas till höger och vänster och har turnerat med svenska storheter. Nu är bandet ute på en turné och gör ett snyggt avslut i Malmö. I våras kom deras andra album och inför turnén släpptes en ny singel.
Den återhållsamma Nattfjäril från senaste albumet Aponia fick inleda konserten innan Slitit ut min själ brakade loss med ylande gitarrer och mullrande bas. Den starka refrängen fastnar direkt o de envisa gitarrmelodierna kan man inte få nog av. Lite shufflesväng på Illusion med klara dragningar åt tidiga U2 där tremolo och ekon fick härja fritt. Vi glömmer inte bort bassisten/sångerskan Tuva Gustavsson som drar ett tungt lass.
Kent vill ju alla indieband gärna jämföra sig men det är skillnad att härma eller att skapa något eget. Kan man som Svart Ridå utveckla genren och skapa en egen stil är man på god väg att bli något stort. Vem vill du vara driver på hårt och gitarristen Moa Swanström är inte nådig med sin gitarr. Kall har en melodi som ger gåshud och är både skör och dramatisk. Vi får inte heller glömma bort Kajsa Westergren och hennes drivna trumspel.
Verkligheten har jag här för mig själv följer samma mönster med låtuppbyggnad. Lite återhållsamt sedan en jädrans bra refräng och gitarrmelodier som exploderar allt eftersom. Den är väl bland deras mest spelade låtar på Spotify dessutom. 10.51 är den underliga titeln som inte har text men dock väldigt känslomässigt ylande. Om man får uttrycka sig så. Lite småläskig faktiskt.
Slutet är här förkunnades från scen men det gällde tursamt nog bara låtens titel och inte att konserten skulle sluta. Fick absolut association till The Stooges Now I wanna be your dog. Mörk och tungt driv. Och jämförelsen är i positiv bemärkelse. Tro inget annat.
Det finns knappt några svaga låtar på deras album men det är ändå vissa låtar som lyfter ytterligare. I ögats ljus och Visioner är bra exempel på sådana. Och gitarristen slutar aldrig med sina vackra melodier med tremologitarr.
Idiot kan tolkas som en provocerande titel men då den är instrumental kan den ju handla om vad som helst. Om inte annan uppmanades vi att sätta oss ner och på givet kommandot hoppa upp och dansa loss. Det blev även extra utrymme för halvt utflippade gitarrsolon.
Förfäder är senaste låtsläppet och det känns som de utvecklas med låtskrivandet i raketfart. Den här låten ger rysningar med sin melankoli och dynamik. Både bandet och publiken börjar komma loss rejält. Sista låten på konserten blev ytterligare en stark upplevelse i form av Mitt fördärv. Självklart blev de inklappade igen.
Om du var här är ju Kents stora hit har de tolkat väldigt snyggt och behållit känslan. Att det är deras stora förebilder gör de ingen hemlighet med. Kan tänka mig att större delen av publiken är stora fans av Kent. Sista låten fick bli Ord som lämnats kvar från senaste plattan. Snyggt avslut.
Men lite tyckande då? En väldigt bra konsert med närvaro och bra driv. De äger scenen från första sekund och de har alla möjligheter att bli riktigt stora om de fortsätter ha så hög kvalitet på deras skrivande. Det här var ett trevligt avslut på 2025.
