Klicka på bilden, för att se hela bilden
Howard Jones var lite annorlunda än de flesta av hans samtida artister. Annorlunda på så sett att han var nästan på trettio år gammal när han slog igenom. Innan genombrottet försörjde han sig också som grönsakshandlare. Kommer ihåg att jag såg honom på Hammersmith Odeon i London 1984 och sedan året efter på Olympen i Lund precis när albumet Dream Into Action släppts, som nu firar sitt 40 årsjubileum vilket alltså också är namnet på årets Howard Jones turné.
Howard Jones kom ut till tonerna av Fanfare For the Common Man och han startade med de stora hitsen direkt. Det blev både Pearl in the Shell och New Song direkt. Därefter vitsade han till det lite med att presentera bandet under premissen ”like to get to know you well” vilket självklart ledde fram till låten Like To Get To Know You Well. Det krävs ett visst mod att bränna iväg så pass starka hits i början av setet.
Efter detta följde ett par lite mindre kända alster innan Howard drog igång sin hitmaskin igen. Som antyddes tidigare hade Howard med sig folk på scen i form av ett helt vanligt band, det vill säga trummis, bassist, gitarrist och keyboardist. Varför påpekar jag nu detta? Jo, när Howard först slog igenom var han oftast ensam musiker på scen och mimartisten Jed Hoile var hans enda sällskap. Detta gjorde också att Howard kunde fördela tiden bakom sina keyboards med enbart sång.
Sångaren berättade små anekdoter kring en hel del av låtarna, bland annat om att låten Eddie Will Fly Again skrevs till filmen om den brittiske backhopparen Eddie The Eagle, om nu någon missat detta.
När han skulle avverka Everlasting Love inleddes med lite moderna textrader och ett högre tempo innan den övergick till sin vanliga text och tempo efter en vers och refräng. Mot slutet av lade han in några strofer från Twist and Shout. Därefter följde hitsen från Dream Into Action med tillhörande mangranna genuina presentationer.
Under Life In One Day fick även publiken sin chans att bli en del av låten genom att yla som en flock vargar. Vidare berättade Howard även lite om minnen från Live Aid-konserten där han framförde Hide & Seek, varpå densamma därefter framfördes både i sin originalversion och dels i en uppdaterad elektrovariant.
Även Bounce Right Back och You Know I Love You, Don’t You? tedde sig smått uppdaterade. Ordinarie setet avslutades med Howard Jones förmodligen största hit What Is Love?.
Självklart blev det allsång och woahande till extranumret Things Can Only Get Better. Varpå tempot sedermera höjdes och övergick till en version med tydlig technoprägel.
Därmed hade konserten också nått sitt klimax, och då visade det sig att konserten klockat in på strax över 100 minuter. Vilket kändes precis lagom.
Klicka på valfri bild för att se bildspelet.
