Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det finns kvälla då musiken inte bara blir spelad, den görs levande. En sådan kväll var det då den USA-födde, men danskgifte blueslegenden Walter Trout hade tagit vägen förbi Amager Bio. Med sig hade han såväl värme som personlighet, ett hårt liv – och naturligtvis sin oöverträffade gitarr.
Trout, som varit en del av Köpenhamns musikliv sedan början av 90-talet gästar ”byen” med jämna – och ibland ojämna – mellanrum. Den här gången hade han det splitternya och tillika samhällskritiska albumet med sig i bagaget. Samt tre danska gästsångare, men mer om dom senare.
Konserten sparkade igång med I Can Tell, hämtad från nya albumet. En energisk öppning, som från första tonen slog fast att mannen på 74 år fortfarande har med lidelse i fingrarna än de flesta bara hälften så gamla..
Walter Trout har genom ett halvt sekel varit en ärlig samhällsobservatör med blicken på gatunivå. Han pådyvlar aldrig sin publik vad de ska tycka eller känna, han spelar bara sanningen som han ser den. Sånger som Blood on My Pillow, Too Bad och Artificial uppvisade en artist, som med stigande bekymmer ser världen gå sönder i sömmarna, men som ändå vägrar mista hoppet
Halvvägs in i konserten intogs scenen av tre danska stjärnor, som var och en på sitt sätt satte sin prägel på kvällen. Först ut var Sahra Da Silva, som med sin vulkaniska råa röst fick salen att darra under numret Gonna Hurt Like Hell. Hon framstod som en urkraft på höga klackar.
Därefter följde Miriam Mandipira, var stämma kunde få tiden att stå still. Med en själfull och innerlig verson av Broken fick hon publiken att hålla andan – och några att fälla en tår.
Sist, men definitivt inte minst intog Thorbjørn Risager scenen och levererade en lysande version av Albert Collins-klassikern Cold Cold Feeling. Tillsammans med Trout förvandlades det hela till en bluesduell, som fick publiken att önska att kvällen aldrig skulle ta slut..
Ett utsålt Amager Bio blev vittne till mer än bara musik, vi fick oss också till livs en rad ärliga och personliga historier från Trout själv. Från barndomens svek till ungdomens heroinmissbruk och liv på gatan. Det var tuffa berättelser, men de levererades med både självironi och tacksamhet.
Vi fick bland annat höra om hur John Mayall på sin tid drog ut honom från heroinmissbruket och bjöd in honom till att spela med The Bluesbreakers. En chans som blev en vändpunkt i hans liv, och som sedermera skulle göra honom till ett av bluesrockens mest respekterade namn.
Idag har Walter Trout varit nykter i 35 år, och hans tacksamhet lyser igenom i varje ton han tar. Men livet har inte bara bjudit på musikaliska segrar. En allvarlig leversjukdom resulterade i att han våren 2014 tvingades avbryta en USA-turné och kämpa för sitt liv istället. Den 28 maj samma år genomgick han en levertransplation som lyckligtvis blev en succé. Senare i showen berättade han för övrigt om denna dramatiska tid med en ärlighet som träffade direkt i hjärtat.
”Nu tio månader efter transplantationen känner jag mig som en ny människa. Jag har styrka och energi. Ur några avseenden känner jag mig som en tjugoåring igen. De senaste åren har jag gjort många konserter med svåra smärtor. Det är över nu. Jag är i stånd att spela bättre än jag har gjort på flera år. Jag känner mig återfödd.”
Vilket märktes. Mannen som stod där på scen på Amager Bio utstrålade både livskraft och ödmjukhet. Vi talar om en äkta överlevare, som spelar varje ton som en tacknämlig suck över att alltjämt vara här.
Aftonen blev extra speciell när två av Trouts söner, Jon på gitarr och trummisen Michael anslöt. Tillsammans adderade de frisk energi och ungdomlig spelglädje till konserten. Jon Trout tog för övrigt också över mikrofonen vid ett tillfälle och levererade ett nummer, som visade att talang tydligen är något som går i familjen.
Därefter blev det dags att avtäcka dansk stolthet i historien om Trouts fru Marie Brændgaard Trout. Tillsammans har paret nämligen skrivit en sång som vann en Blues Music Award i Tennessee. Därmed blev Marie den första dansken någonsin att mottaga ett amerikanskt bluespris. Således talar vi här inte bara om kärlek över Atlanten utan också om blues med globalt hjärta.
Trout visade varför han alltjämt är ”den äkta varan” i en genre där autenticitet betyder allt. Hans liv, historier och hans musik smälte samman i en konsert, som präglades av såväl sårbarhet, råhet och något som berörde djupt. Då de sista tonerna klingat av stod hela Amager Bio mangrant upp och applåderade. Publiken insåg att de precis hade upplevt en levande legend. En man som har gått igenom mörkret och nu bejakar ljuset, via ett solo i taget.
Jag lämnade Amager Bio med en känsla av att ha varit vittne till något äkta, inte bara en konsert där det berättades om ett liv via gitarrsträngar och blod, svett och själ. Walter Trout bevisade ännu en gång att blues inte handlar om att vara perfekt, utan om att vara människa.
Sedan om man inte gick därifrån med gåshud och ett leende, så har man sannolikt stått på fel ställe i lokalen.
Klicka på valfri bild för att se bildspelet.
