BUGONIA – briljant, nyskapande och obekvämt sann

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Yorgos Lanthimos
Skådespelare: Emma Stone, Jesse Plemons, Aidan Delbis, Stavros Alkias, Alicia Silverstone
Premiär: 2025-10-31
Betyg: 5

Få regissörer skildrar det mänskligt absurda som Yorgos Lanthimos. I Bugonia låter han en till synes enkel premiss, två konspirationsteoretiker och en kvinnlig VD bli till ett klaustrofobiskt och fascinerande maktspel om tro, kontroll och besatthet.

Michelle (Emma Stone) en hänsynslös, briljant entreprenör som byggt upp ett teknologiskt imperium med bisamhället som metafor och modell. Hennes företag, vars affärsmodell nästan vibrerar av geometrisk perfektion, driver en industri på gränsen mellan vetenskap och kontroll  där produktivitet är religion och empati ett störande moment.

Varje morgon börjar hon med en stenhård workout, följt av sin minutiösa skönhetsrutin, innan hon glider iväg i sin svarta Mercedes G-klass, den sorts bil som signalerar både makt och isolering. I sin Pen-outfit och med röda Louboutins är hon den perfekta drottningen i kupan: elegant, disciplinerad, men kanske inte mänsklig längre.

Och så möter hon Teddy, spelad av Jesse Plemons, en rolltolkning som borde skrivas in i filmhistorien. Plemons är fenomenal. Hans Teddy är en man fångad i sitt eget konspirationstänkande, en tragikomisk överlevare i ett hem som luktar paranoia och borttappade drömmar. Han är övertygad om att Michelles företag och Michelle själv är orsaken till bisamhällenas kollaps i världen. Vid hans sida följer Don, spelad av Aidan Delbis, kusinen som saknar eget kompass och i stället finner mening i Teddys mörka logik.

När dessa tre världar kolliderar, Michelles kliniskt perfekta och Teddys smutsiga, febriga uppstår en sällsam kontakt. De förstår varandra på ett nästan instinktivt plan, trots att de befinner sig på varsin sida av verkligheten. Och det är där filmen verkligen lyfter: kommunikationen mellan predator och byte blir till något oförklarligt, nästan spirituellt.

Yorgos Lanthimos, som tidigare givit oss Poor Things och The Killing of a Sacred Deer, visar återigen sin förmåga att tänja på gränsen mellan realism och allegori, utan att upprepa sig själv. Han använder Emma Stone som sin främsta katalysator,  hon är hypnotisk utan att någonsin spela över.

Men det är Jesse Plemons som bär filmens hjärta (eller hjärnspöke) hans råa, nästan obehagliga naturlighet gör honom helt perfekt för rollen. Kombinationen av hans brutala uppsyn, slitna blick och inre vrede gör honom till både monster och människa.

Ensemblen är överlag exceptionell samspelt, intuitiv och trovärdig även i de mest absurda sekvenserna. Det är tydligt att Lanthimos har byggt en värld där alla vet precis vilken ton de ska slå an.

Bugonia är en film om kontroll, självbedrägeri och makt men också om vår mänskliga oförmåga att se var gränsen mellan rationalitet och vansinne egentligen går. En märkligt vacker, bisarr och hypnotiserande filmupplevelse… för att inte tala om slutet, vilket slut det är! 

Briljant, nyskapande och obekvämt sann.