Klicka på bilden, för att se hela bilden
Magnus Sveningsson är kanske inget hushållsnamn men nämner man Cardigans där han är basist så vet nog de flesta vilka de är. Sedan 2018 har han haft ett soloprojekt under namnet Råå som musikaliskt har rört sig friskt mellan kraut, jazz och psykedelisk rock med influenser från både afrikansk och karibisk musik. På senaste skivan Vandrar i ett regn med Milles blandar han även in disco i mixen men så klart på sitt eget melankoliska sätt. Det är med den skivan i bagaget som Råå, för kvällen som en kvintett, besöker Inkonst.
Kvällen inleds avslappnat med Allt vi passerar är på väg hem från skivan Ljungen lag. Det är nästan så man önskar sig en bekväm fåtölj och ett glas gott med något gott att dricka medan man sluter ögonen och låter musiken skölja över en.
Den känslan sitter dock inte i så länge, dels för att nästa låt, Iitala disco från nya skivan drar upp tempot lite, men framför allt för att de inte ens hinner spela klart låten innan all rök från scenen triggar brandlarmet och alla måste utrymma.
Efter tio minuter i kylan får vi komma in igen, och konserten fortsätter där den bröts, det vill säga mitt i Iitala Disco. Här skall inte ett brandlarm förhindra oss från att njuta av hela låten, även de sista sextio sekunderna behöver framföras så vi inte missar någonting.
Trots att Sveningsson är bandledare och enda permanenta medlemmen i bandet, så tar han inte mer plats på scenen än någon annan i bandet, utan han håller sig på sitt hörn med sin bas, och ofta är det någon av de andra i bandet som får stå i centrum.
Saxofonen får briljera i Drömsekvens och trummorna driver på med ett motorik-beat i Wolfgang Riechmanns Himmelblau. Men hela tiden så finns basen där som något som håller ihop allt. Tydligast blir det i Bo Hansson-covern Solen där Sveningsson blir navet som de andra musikerna roterar kring. Kvällen bjuder även på en hyllning till den nigerianska funk-musikern William Onyeabor innan den avslutas med den fina låten Vispen, enligt Svenningsson själv döpt efter en katt.
Skall man sammanfatta kvällen så är nog avslappnat och mysigt två ord som passar väldigt bra. Känslan är nästan att de gärna hade fått placera ut lite fler soffor och stolar som man hade kunnat sitta och njuta av musiken i.
Även om det inte är lika avslappnat som senaste gången jag såg dem i Malmö. Då delades låtlistan ut i förväg så man skulle slippa överraskningar, och man uppmanades att blunda under en av låtarna för att kunna njuta ordentligt. Man får istället vara nöjd med att Råå med nya skivan fortsätter vara ett väldigt trevligt inslag i Malmös musikliv.
