Klicka på bilden, för att se hela bilden
Färöiska Eivør har de senaste åren vuxit till en av ö-nationens största och mest framgångsrika artister. Hon har turnerat världen runt både som huvudartist och support för band som Heilung och Wardruna. Hon har hunnit med hela tio album samt även göra musiken till TV-serien The Last Kingdom och TV-spelet God of War.
Senaste albumet Enn släpptes i juni förra året, och sedan dess har hon turnerat flitigt, både i Europa, Nordamerika och Oceanien. Under höstens turné har hon med sig både sin syster Elinborg och isländska Ásgeir som får 30 respektive 45 minuter på sig att värma upp publiken.
Trots att det är söndagskväll så är det i stort sett slutsålt på Mejeriet i Lund, och vid 19:30 när Elinborg går på scenen är det fortfarande kö utanför. När jag väl kommer in så kan man verkligen höra att hon inspireras av sin storasyster. Musiken passar väldigt bra som uppvärmning. Ásgeir blandar elektroniska låtar med mer singer-songwriter-artade sånger, och han är uppskattad av de många islänningarna i publiken.
Vid halv tio på kvällen (vilket kanske är lite sent en söndag) går så Eivør upp på scenen tillsammans med sitt tremannaband. Hon inleder med Jarðartrá från senaste albumet. Med scenen dränkt i blått ljus blir det en pampig inledning som sätter Eivørs imponerande röst i fokus. Redan i andra låten Salt är det dags för Eivør att ta fram en samisk trumma, något som har blivit hennes signaturinstrument. Ett annat kännetecken som återkommer under flera låtar är strupsång, som först dyker upp i Í Tokuni. Trots att den framförs helt på färöiska får man ändå känslan att man förstår vad låten handlar om. Allt känns mystiskt, ungefär som att man är vilse i dimman.
Därefter följer en trio låtar från The Last Kingdom innan Eivør byter till engelska i Let It Come. Även om jag nog föredrar låtarna på färöiska, så är det inget fel på de engelska, och det ter sig riktigt fint och pampigt under So Close to Being Free.
Sedan bjuds vi på en duett med Ásgeir när de framför Pink Floyds Us and Them innan man växlar tillbaka till färöiska i titelspåret från senaste skivan. Avslutningen blir sedermera en riktig höjdpunkt där Upp Úr Øskuni får en att känna som att man medverkar i en ritual för att frammana ett fornnordiskt väsen under fullmånen. Strupsång och gälla skrik blandas, och halvvägs in får Eivør sällskap av sin syster. De ser riktigt glada ut för att de kan stå på scenen kan skrika högt “Tú ert systir mín”. Som avslutning blir det självklart både strupsång och trolltrumma i Trøllabundin, låten som nog är hennes mest populära. Ackompanjerad endast av en cello får verkligen trumman och energin i strupsången ta plats
Efter en kort paus är hela bandet tillbaka på scen för en sista låt, Falling Free, som har fått avsluta de flesta konserterna på senare år. En låt som börjar lugnt för att sen eskalera till en kakafoni där man undrar om trumsetet skall stå kvar. En häftig avslutning på en väldigt trevlig kväll, och extra kul för mig då jag samma dag hade rest hem efter att ha spenderat fyra nätter i Tórshavn. Så kvällens konsert fungerade som en liten förlängning av min resa. Som om en liten del av Färöarna hamnade i Lund en söndagskväll.
