Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Derek Cianfrance
Skådespelare: Channing Tatum, Kirsten Dunst, LaKeith Stanfield, Juno Temple, Peter Dinklage,
Premiär: 2025-10-10
Betyg: 3
Jag hade aldrig hört talas om Roofman innan jag såg den. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. En nyinspelning av Mannen på taket? Eller Karlsson på taket? ”Dark comedy, biography, crime, drama” står det på IMDb. Mest av allt är det här nog något slags … ångestladdad feelgood.
Roofman är en film av Derek Cianfrance, som gjorde Blue Valentine och The Place Behind the Pines, två när de kom omskrivna filmer som jag inte skänkt en tanke på sedan jag såg dem för ganska längesedan nu; jag fick titta på mina recensioner för att minnas vad de handlade om. Cianfrance har inte regisserat en långfilm på nio år.
Den här nya filmen bygger på sanna händelser som skedde på 90-talet. Channing Tatum spelar Jeffrey Manchester, före detta soldat, frånskild med tre barn och pank. Han är snäll och trevlig, han älskar sina barn, han är smart – men, vilket det står på filmaffischen, han tar även fruktansvärda beslut.
För att få råd att köpa en cykel till sin lilla dotter börjar Jeffrey att råna McDonald’s-restauranger. Han tar sig in i dem genom att göra ett stort hål i taket, därav smeknamnet Roofman. I filmens inledning går ett sådant här rån snett. Tre anställda anländer på morgonen, och den beväpnade och maskerade Jeffrey låser in dem i frysrummet. Han är dock hela tiden vänlig och trevlig. Kort därpå grips han och döms till 45 år i fängelse.
På ett listigt sätt lyckas Jeffrey rymma från fängelset. Han färdas inte alltför långt, han stannar i sin hemstad där han först spionerar lite på sin familj, hans exfru har gjort klart att hon aldrig mer vill höra av honom. Sedan tar han sig in genom taket på en stor Toys‘R’Us-butik, där han bosätter sig i ett dolt utrymme. Jeffrey lever livet i butiken nattetid och han håller koll på de anställda. Butikschefen Mitch (Peter Dinklage) är elak, girig och självisk. Kirsten Dunst gör Leigh, som är frånskild och mor till två döttrar. Hon är rar, sårbar och aktiv i en kyrka.
När Jeffrey ska lämna en säck leksaker – alla stulna från Toys‘R’Us – till kyrkan, blir han indragen på gudstjänst och middag, Leigh är där, och det bär sig inte bättre än att han under namnet John Zorin får ihop det med Leigh, som inte har den blekaste aning om vem han är. De är lyckliga, döttrarna tycker att han är cool, han överöser dem med presenter – vilka han köper för pengar han fått genom att sälja stöldgods från leksaksbutiken. De käcka medlemmarna i kyrkan älskar John Zorin.
Den här romansen innebär att filmen förvandlas till något som liknar en romantisk komedi, här finns flera roliga inslag – men vi vet ju att det här aldrig kommer att gå bra; Jeffrey kommer att åka ditt förr eller senare, dessutom envisas han med att ta för mycket och spenderar mycket pengar på Leigh, flickorna och deras hem. Han gör dumma grejor. Det är därför jag kallar det här ångestladdad feelgood. Det känns lite obekvämt att titta på den dömda romansen.
Roofman är en förhållandevis underhållande film, men den lämnar mig ganska likgiltig. Den blir en aning sentimental ibland. Det är lite för mycket frikyrkliga aktiviteter i filmen. Peter Dinklage är rolig i sin roll. Jag hade nog förväntat mig en annan typ av film efter att ha läst vad den skulle handla om.
Channing Tatum har en ovanligt lång nakenscen där han springer- och klättrar inne på Toys‘R’Us, men han är noga med att inte visa sin lille Tatum.
Under eftertexterna visas bilder på verklighetens Jeffrey, Leigh och deras familjer, samt en rad autentiska nyhetsklipp om Roofman, där de som intervjuas hela tiden understryker hur vänlig och trevlig Jeffrey var.
