Klicka på bilden, för att se hela bilden
Han är mannen med den gyllene rösten. I alla fall är det epitetet han blivit tilldelad av sina beundrare, och vid 74 års ålder är han allt iämt i utmärkt form vad gäller de vokala resurserna. Något man onekligen fick svart på vitt på denna afton.
Fast ett namn ”alla känner till” har han aldrig blivit trots ansenlig succé i olika bandkonstellationer. Tänker i första hand på sånginsatsen i Squeeze, Tempted, diverse spår på Roger Waters Radio K.A.O.S och Mike + The Mechanics Over My Shoulder, The Living Years och Silent Running.
Sistnämnda inledde för övrigt den drygt nittio minuter långa spelningen, och gärna för mig. Är en självklar fan av Mike Rutherfords framgångsrika sidoprojekt (?). Däremot är väl inte det bandets repertoar riktigt vad Carrack brukar göra på egen hand. ”För poppigt för mina egna plattor”, hade han troligen tyckt och hänvisat till nästan valfri platta bland de nitton soloalbum han släppt genom åren.
Fast därefter återställdes omgående ordningen, om ni förstår. För sådant som i tur och ordning Satisfy My Soul, Life in a Bubble och When Love is Blind var verkligen ren oförfalskad Carrack-repertoar. Vi talar slickad pop för vuxna, inte sällan sådan draperad med feta saxofonsolon samt tydliga, men för den sakens skull inte dominerande drag åt blåögd soul.
Och på tal om solon. Då och då adderades även tjusiga gitarr- och/eller bassolon samt fräcka utflykter på tangenterna av artisten själv. Allt framfört med en air av ambitioner åt det sofistikerade hållet. Utan att känslan tappades bort, bör tilläggas.
Svängigare och för den delen roligare än i Shame on You, Shame on Me blev det för övrigt sällan. ”Den är inte politisk även om man skulle kunna trot det. Den handlar om en dispyt med min granne”, förklarade Carrack.
Vilket förstås var en ganska lustig förklaring. Sedan svängde det som sagt. Bluesigt gung av hyfsat upptempostuk, skulle man kunna beskriva det hela som. Fortsättning följde med likartade, men kanske mindre upplyftande Bet Your Life. Fast här blev det plötsligt ändå partystämning med hjälp av kombinationen häftigt bassolo och energiskt, men mer ordinärt trumdito.
Sedan var det det här med covers. I och med att Carrack har en röst som inte går av för hackor kan han överlag komma undan med att tolka på andras låtar utan kritik, så varför inte utnyttja möjligheten.
Som denna kväll när Carrack drog ner tempot rejält efter just Bet Your Life med, Ta-da… Eagles balladhit Love Will Keep Us Alive, en låt Carrack faktiskt är medkompositör till. För egen del hade jag svårt att riktigt ta till mig Carracks version, det gick inte riktigt att sudda bort Timothy B. Schmits smekande melankoliska sång från originalet. Men visst, Carrack levererade med sin blåögt soulindränkta version också, fattas bara annat.
Fler covers? Tja, såväl surgubben Van Morrison som Springsteen och Hank Williams tolkades under ett akustiskt parti. Alla med respekt och känsla, men det här var inte kvällens höjdpunkt i min bok.
Då föredrog jag faktisk Carracks egna låtar, det vill säga sådana som de som nämns här ovan. Samt förstås de mer poppiga sångerna, typ de där låtarna med Mike + The Mechanics och Ace’s How Long.
Sistnämnda var för övrigt kvällens första som fick upp den grånade publiken på fötterna, men i egenskap av sista ordinarie nummer var förstås festen över snabbt. Fast inte förrän det vankades en kort efterfest – läs extranummer – i form av Over My Shoulder med tillhörande visselsolo.
Så vad blir då domen av kvällens övningar, undrar måhända vän av ordning. Tja, Carrack sjunger som sagt fortfarande som någon form av gud. Alltmedan kvintetten bakom regerar. Varken professionalism eller känsla går att ta fel på. Rent musikaliskt var det här synnerligen läckert.
Däremot var det inte mycket till show, och det var inte förväntat heller. Vi talar i termerna sex värdigt välklädda, men också rätt coola farbröder som inte gjorde mycket för att få publikens uppmärksamhet. Å andra sidan behövdes det liksom inte. Det var inte den sortens konsertupplevelse. Om nu det verkar vara en logisk slutledning.
