Klicka på bilden, för att se hela bilden
Svart Tulpan är ju ett helt nytt namn i det svenska musiklivet men skrapar man på ytan hittar man allt annat än ett gäng rookies. Bakom namnet döljer sig nämligen en väldigt rutinerad räv. Det är kanske inte alla som hajar till när de läser namnet Anders Ericsson men kollar man hans CV så utbrister alla svenska ny romantiker unisont i ett stort “Ah fan”.
Anders Ericsson är nog mest känd som Lustans Lakejers mångåriga gitarrist. Anders har varit en del av detta band från och till sedan tidigt 80-tal. Anders var även en del av kultbandet Ubangi, som han hade med Orup och Cia Berg. Nu har Anders efter mer än fyrtio år i branschen tagit nästa steg i karriären genom att sjösätta sitt sidoprojekt, Svart Tulpan.
Svart Tulpan debuterade med singeln Nu när vi ändå talar om döden för nästan exakt ett år sedan. Därefter har singelsläppen kommit i en strid ström. Det har även hunnits med en självbetitlad fullängdare tidigare i år. Albumet fanns ju självklart till försäljning i det lilla merchståndet vid baren.
Innan Svart Tulpan intog Medleys scen fick de lokala synthhjältarna Obsession of Time chansen att värma upp publiken. Bandet, som bildades redan 1988, har turnerat en hel del med just Lustans Lakejer och även Malmögruppen Page. Likt många andra synthband från 80-talet har även trion Obsession of Time haft en längre paus i karriären innan comebacken 2015. Musiken är som bekant en härlig synthpop med dofter av band som OMD, Depeche Mode och Book of Love. Gillar ni denna typ av musik, leta genast upp dem på Spotify.
På tal om Page, så fanns även dess sångare och ledare Eddie Bengtsson på plats bland publiken. Då passade Obsession of Time på att avsluta med en cover på För du är rädd, fast på engelska, nu omdöpt till Scared Now.
Väl på scen körde Svart Tulpan igång med titelspåret från det självbetitlade albumet tillika andra singeln Svart Tulpan. Därefter duggade singelsläppen tätt. Tredje låten ut var debuten Nu när vi ändå talar om döden och sen kom några album spår. Litet rockigt blev det i helt nya Mina läsarsånger.
Det där med mellansnack är väl inte bandets starkaste sida men visst blev det lite kul när Anders frågade om det fanns någon från Luleå i publiken, som en introduktion till Glöm mig, Luleå. Ingen svarade dock, vilket inte förvånade Anders alls.
Även Svart Tulpan avslutade för övrigt med en cover, nämligen Ratatas Vild, dock utan Mauro Scocco i publiken.
Självklart blev ett extranummer, Som folk är mest, låten funkar även en torsdagskväll (läs låttexten så fattar ni…). Hade dock velat höra lite mer, 45 minuter kändes lite väl kort, men 80-tals vibbarna håller än.
Klicka på valfri bild för att se bildspelet.
