MEN WITHOUT HATS, Babel, Malmö den 17 september 2025 – lyfter på hatten igen!

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Utan att vara överdrivet vitsig så lyfter jag gärna på hatten igen för Ivan Doroschuk och hans muntra musikanter. Denna gång tog han med sig brorsdottern Sahara Sloan som hanterade keyboard och sång samt gitarristen Sho Murray och hattklädde trummisen Adrian White.

Med fokus på 80-talshitsen fick vi en trevlig kväll där alla kunde sjunga med både i vers och refränger.

Största hiten blev öppningsnummer. Men det gjorde ju inget. Alla visste ju att den skulle spelas, och varför inte då dra i gång med Safety Dance, som var det stora genombrottet 1983. Moonbeam från 1988 blev tydligen ingen jättehit men den har ju en minst lika stark refräng som tidigare nämnda hitten. Fansen kanske tröttnade snabbt? Fast det ska vi inte spekulera så här 40 år senare. Tror inte ens han själv kan svara på varför. Men denna kväll gick den hem.

Where Do The Boys Go var en fråga som vår frontman ställde, och låten var för övrigt tillägnad till Allan McCarthy som tyvärr gick bort 1995. Ja, och publiken fortsatte att sjunga sig hesa. De popiga refrängerna avlöste varandra i både Antarctica och I Got The Message, som var deras första singel som bandet släppte i Kanada där de dessutom härstammar ifrån.

Noggranna beskrivningar av deras skivomslag fick vi ett antal gånger där det förklarades att det var en logga med en man med hatt som var överstruken. (konstpaus) Drar man samma skämt tillräckligt många gånger blir det väldigt roligt. Om inte annat blir det lätt att känna igen ett omslag om man nu är ute och letar efter gamla Men Without Hats-album. Självklart då på vinyl och om möjligt gärna i någon förlängd maxi single version. Vidare med I Like, även den från tidigt 80-tal. Men den håller bra. Precis som Ivans sång.

Love in the age of War hette albumet som släpptes 2012 och gav ett nytt uppsving för bandet. Låten som de körde från detta album denna kväll var Head Above Water. Sist de var här 2013 hade albumet precis släppts, så det var en hel bunke låtar från det albumet. Nu fick vi nöja oss med tidigare nämnda, vilket var lite synd. Kan rekommendera plattan där låtar som Devil Comes Around och The Girl with the Silicone Eyes är riktigt bra. Och den som orkar gräva i JPS Medias arkiv får gärna läsa min recension från 2013. Därav mitt inledande hattskämt.

Pop Goes The World föregicks av en rolig anekdot om hur det gick till när han skulle få ett stort skivkontrakt. Skivbolaget refuserade alla hans låtar utom en instrumental liten snutt som han fick skriva om och göra text till. Som sedermera blev en jättehit och blev Pop Goes The World… Dessutom kan han skryta med att Ian Anderson från Jethro Tull spelade flöjt på inspelningen. Kul anekdot om inte annat. On Tuesday var en av de lugnare låtarna denna kväll.

Karbonkopia på sina tidiga hits är ju den senaste hiten I Love the ’80:s. Den låter verkligen som den är skriven för sådär fyrtio år sen. Men vad tusan, den här musiken ska man inte analysera för mycket. Låten är bra och publiken älskar den bevisligen. Helt ok att bli nostalgisk. Och dessutom har han stoppat in lite melodi från Pop Goes The World. Även det är tillåtet. Security från 1980 fick på något sätt avsluta det ordinarie setet.

Tre covers på raken blev det när konserten började lida mot sitt slut. Deras tolkning av Rolling Stones 2000 Lightyears From Home var bra driven och lyssnar man på originalet så har de absolut gjort rättvisa av den. Blow at High Dough är skriven av The Tragically Hip. Kanadensiskt band som sålt över 12 miljoner plattor. Mycket man missat…

Abba går alltid hem, och även denna kväll uppskattades deras version av SOS. Konserten inleddes ju med Safety Dance, och för “…those who came late” körde bandet samma låt igen fast nu i en extended club mix av den samma. Detta fick bli sista dansen ikväll.

Och vad tyckte jag om detta då? Jodå, det var underhållande och vår frontman har lagom distans till sig själv. Alla sjöng med och hade det trevligt. Bra sång och låtarna håller fortfarande. Förhoppningsvis dröjer det inte 12 år till nästa besök.

Om inte annat lovar jag att inleda den recensionen med “Nu blev det hattrick!”…

 
Klicka på valfri bild för att se bildspelet.
 
 
 

 
 

print

Våra samarbetspartners