Klicka på bilden, för att se hela bilden
Tyska Die Krupps är ute på ny turne, och tillbaka i skandinavien bara lite mer än ett år sen senast. 2024 blev det Malmö, Stockholm samt en festivalspelning på Copenhell i Köpenhamn, 2025 är det Stockholm och Köpenhamn som gäller, och faktum är att om man bortser från förra årets festivalspelning så är det elva år sedan de senast var i Danmark. Det kan jämföras med de fjorton svenska besök som skett under samma tid, Sverige är faktiskt det tredje mest besökta landet för dem, efter hemlandet och USA.
Men nu var det Köpenhamn och Pumpehuset som gällde och den slutsålda salen visar att de var efterfrågade. Med sig hade de två förband, Jesus on Extacy och Johnny Tupolev, även de från Tyskland, och när jag kom dit precis när förband nummer två hade gått på scenen så var det redan fullt i salen. 21:50 (vilket kanske känns lite i senaste laget så här en vardag i Köpenhamn) Var det så dags för Die Krupps att äntra scenen, och man kände att de var efterlängtade.
En fråga som man ofta får ställa vad beträffar Die Krupps är om det är metal eller synt som gäller, då de genom åren har haft fötterna stadigt på båda sidorna av myntet. Dock får man nog säga att de på senare år har valt en gyllene medelväg där de syntiga låtarna har fått lite mer metal, och tvärtom när det kommer till de hårdare och den här kvällen är inget undantag.
Kvällen inleds med Nazis auf Speed och Schmutzfabrik, två låtar från The Machinists Of Joy, en skiva som blev en stor favorit bland de mer syntälskande fansen när den kom 2013. På tredje låten, Der Amboss, som är en cover på Visages låt The Anvil kom för första gången det hemmabyggda slagverksbatteriet av metallrör fram. Sångaren Jürgen Engler gick loss ordentligt med sina trumpinnar av metall, och det kändes nästan som att låten måste ha varit skriven med Die Krupps i åtanke.
Därefter var det dags för det första smakprovet från den kommande skivan, och efter en inledning där Dylan Smith på gitarr mest ackompanjerat så blev det nu dags för honom att ta mer plats. On Collision Course är av det tyngre slaget, och den och den andra nya låten som spelades under kvällen, den bergakungen-inspirerade Will nicht – Muss!, tydde på att nya skivan kommer att få en metal-inriktning.
Kvällen fortsatte sedan att röra sig fram och tillbaka mellan synt och metal, Industri-mädchen och High Tech/Low Life lät Ralf Dörper på keyboard ta mer plats medan Black Beauty White Heart och Fatherland manglade på ordentligt med gitarr, ackompanjerat av Paul Keller på trummor.
Framåt slutet av kvällen blev det till och med allsång under den moderna (bara tolv år gammal) favoriten Robo Sapien, som dessutom är en av mina personliga favoriter. Jag får säga att det är imponerande att släppa en så bra låt efter 35 år.
Efter den fartiga Bloodsuckers lämnade bandet scenen, men ingen förväntar sig något annat än att de snart skall vara tillbaka, så efter en kort paus var de på scen igen för den givna avslutningen, Machineries of Joy, som de släppte med Nitzer Ebb 1989.. Visselpipan kompletterade nu metallrören under en energisk avslutning, innan bandet tackade för sig.
Detta avslutade en väldigt trevlig kväll och alla gick nog därifrån nöjda. Skall jag ha något litet klagomål (förutom att det höll på till 23:15 vilket kändes lite väl sent en vardag i Köpenhamn), så skulle det vara att jag nog saknade lite från de äldre skivorna. Trots att Engler påpekade att de firar 45 år i år så var det mycket fokus på 90-talet, och i slutändan är det faktiskt så att de bara spelat en låt från 80-talet. Jag hade nog gärna sett att åtminstone något mer från de tidigare skivorna, framförallt från den andra skivan Volle Kraft Voraus!. Fast med elva album i bagaget, och det tolfte på väg så kan man inte vara alla till lags.
