Klicka på bilden, för att se hela bilden
Chefredaktören pratar med Per L. från Skanör
– Du var och såg Hannah Aldridge Band på Medley i slutet på augusti. Hur kan det komma sig att du hamnade på den konserten?
– Att jag gick på den här konserten var för att jag tycker hon är så himla bra. Jag gillar hennes röst. Jag kommer inte ihåg vilken platta det var, men jag lyssnade på den på Folk å Rock (i Malmö), och den var makalöst bra. Sedan såg jag henne göra sin coola grej live, det är enda gången jag har sett henne innan. Det var j-vligt coolt. Sedan är Medley ett trevligt ställe också.
Hur var det?
– Jag tyckte det var bra, helt enkelt. Låt mig säga så här; jag var riktigt nöjd (efteråt). Hon var på gott humör och bandet hon tagit med sig var bättre än förra gången hon kom hit.
Vad var bäst?
Jag gillade Aftermath, från (albumet) Goldrush, som hon började med. Och hon gjorde titellåten därifrån också. Sedan kom något som jag inte minns vad det var, som var läckert när bandet gick ut. Men det var i alla fall något akustiskt. Sedan har hon en tjej med i bandet som är basis. Och killen som var förband. Han gjorde tre låtar, och jag tyckte de lät fräckt.
Fanns det inget som var lite mindre bra?
Alltså, det var nog inget den här gången som jag reflekterade över. Det var inte så att ljudet var dåligt eller något sånt. Nej, det var nog mer så att vissa partier var bättre än andra. Men hon var i god form och närvarande hela tiden. Sedan var det lite roligt, för hon har trevligt mellansnack. Hon berättade att hennes pappa också var låtskrivare. Så det var kul att höra om honom
Då antar jag att du kan tänka dig att se henne igen?
– Ja, det kan jag nog säga. Jag tycker hon är så pass bra, så kommer hon till Malmö igen kommer jag att göra det. Och då hoppas jag min polare hänger på. Om han hinner.
