Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Jane Austen a gâché ma vie
Regi: Laura Piani
Skådespelare: Camille Rutherford, Pablo Pauly, Charlie Anson, Annabelle Lengronne, Liz Crowther
Premiär: 2025-08-22
Betyg: 3
Romantisk komedi. Det var bra längesedan jag såg en romantisk komedi – åtminstone en bra sådan. Romantiska komedier brukar ofta stå och falla med rollfigurerna och de skådespelare som gestaltar dem. Jag har sett alldeles för många amerikanska filmer i genren i vilka huvudpersonerna mest är påfrestande, gapiga typer, eller direkt osympatiska. Förra veckan hade Materialists biopremiär, jag hade redan glömt bort att den lanserades som romantisk komedi. Jag tyckte inte att den var romantisk alls – eller rolig för den delen.
Jane Austen förstörde mitt liv är Laura Pianis långfilmsdebut som regissör, hon står även för manus, tidigare har hon mest skrivit manus för TV. Om Jane Austen förstörde mitt liv har hon sagt att hon var inspirerad av Richard Curtis’ romantiska komedier från 1990-talet; Notting Hill och så vidare, och sämre förebilder kan man ha. Och jo, kanske finns det en gnutta Curtis i Pianis film, vilken i övrigt känns väldigt fransk.
Camille Rutherford spelar Agathe Robinson, som jobbar på Shakespeare and Company; en autentisk, berömd bokhandel som ligger i Paris och där Laura Piani en gång jobbat. Som filmtiteln antyder är Jane Austen Agathes favoritförfattare. Agathe är singel och drömmer om att bli författare. Hon har en livlig, romantisk fantasi, men hon får aldrig till det i verkligheten. Hon förväntar sig en romans som hämtad ur en Austenroman.
I butiken jobbar även Agathes bästa vän Félix (Pablo Pauly) som ständigt är ute med nya tjejer. Utan att berätta det för Agathe, har han skickat inledningen till en av Agathes påbörjade romaner till the Jane Austen Residency i England. De älskar vad Agathe skrivit och bjuder därför in henne till en tvåveckors skrivarkurs i residenset där Austen en gång bodde. Agathe har dock dåligt självförtroende och vill först inte åka dit.
När Félix kör Agathe till färjan och de tar farväl, bär det sig inte bättre än att de kysser varandra. Är det så att Agathe är kär i Félix? Hon blir förvirrad.
Väl på plats i England hämtas Agathe av den strikte engelsmannen Oliver (Charlie Anson), som är släkt med Jane Austen i rakt nedstigande led, men han gillar inte Austens böcker. Agathes första intryck av honom är att han är en trist stropp med en pinne i röven, vilket hon säger på franska till Félix i sin mobil. Då visar det sig att Oliver pratar franska och förstod vad hon sa.
På det tjusiga residenset träffar Agathe en handfull aspirerande författare. Kursledarna är Olivers föräldrar, fadern är en förvirrad äldre man som gillar att naken recitera dikter för växterna i trädgården. Agathes förhållande till Oliver förändras. Han är inte alls en tråkmåns med en pinne i röven – de två börjar bli förälskade i varandra. Då dyker plötsligt Félix upp för att överraska Agathe.
Jane Austen förstörde mitt liv är nog urtypen för en film som kan kallas trevlig bagatell. Det är en ganska enkel historia det här, den är lite simplistisk och väldigt förutsägbar, men filmen är samtidigt väldigt trevlig och mysig. Den vinner även på Camille Rutherford i huvudrollen. Det här är en roll som Audrey Tautou skulle kunnat göra, men Rutherford är förtjusande; sympatisk, charmig och attraktiv. Charlie Anson fungerar som något slags substitut för Hugh Grant.
Egendomen i filmen är inte alls Jane Austens residens, scenerna därifrån är inspelade i Frankrike. Att filmen är fransk märks på att det röks mycket cigarretter, det förekommer lite naket, det pratas om sex, och det refereras ofta till litteratur. Dessutom visar det sig att nästan alla som Agathe träffar i England kan franska. Det måste vara en fransk önskedröm, eftersom detta är osannolikt. När träffade du senast en engelsman som kunde franska och dessutom uttala orden utan kraftig engelsk brytning?
Jag nöjer mig med att sätta en trea i betyg på den här, men det innebär inte att jag inte rekommenderar filmen. Jag kommer nog att se om den någon gång i framtiden. Den allra sista scenen, som är i Richard Curtis’ anda, är fin.
Jane Austen är jag dock fullkomligt ointresserad av.
