Klicka på bilden, för att se hela bilden
Ny dag, ytterligare band. Sju stycken för att vara exakt, inklusive Arkado och bonuscombon för VIP-gäster, rutinerade Constancia. Det var emellertid inte förrän tyska Violet äntrade scenen en stund senare undertecknad fanns på plats, även en hängiven recensent måste trots allt vila någon gång.
Violet var för övrigt enda bandet av årets Malmö Melodics nitton akter, som kunde stoltsera med en kvinna i i frontlinjen. Så är alltjämt livets realiteter. Inte mycket att göra något åt även om det säkert hade gått att rekommendera några lämpliga kandidater inför nästa år. Typ amerikanska Cassidy Paris och internationella kvintetten Cobra Spell. Och låt oss heller inte glömma svenska trion Emotional Fire, som tvingades ställa in framträdandet på förra årets festival.
Fast det var alltså tyska Violet som stod för det enda kvinnliga inslaget i år, och det vore väl synd att säga att det inte bjöds på ett lovande framträdande. Den unga – trummisen Filip Kurzanski är äldst med sina 21 år – kvartetten både överraskade och övertygande med sitt framträdande.
Entusiasmen flödade och sångerskan Jamie visade sig vara ett energiskt charmtroll, som ledde tankarna till en ung och måhända något brådmogen version av Lita Ford och Vixen, och långt ifrån bara på grund av den omfångsrika permanentade frissan.
AOR med popfeeling
Öppningsnumret Mysteria påminde dock mest om något Bon Jovi hade kunnat klämma ur sig i sina tidiga dagar, men annars presenterade sällskapet oftast keyboardpräglad AOR med popfeeling. Som Sophie, Sex in Harmony och syntiga Blame it on the Night-.
Det hela tedde sig AOR-modell light, catchy och ungdomligt charmigt. Trevlighetsfaktorn var stor, således. Sedan kändes väl inte Beckhams röst riktigt färdig. Det lät lite gällt och antydan till falskt här och där. Fast det går förstås samtidigt inte att komma ifrån att vokalissan gjorde ett riktigt gott försök att äga scenen, så respekt för det.
Care of Night har hittat balansen
Respekt kan jag även hysa för Care of Night. Fast med det sagt har mitt intryck av dem länge varit av typen lite väl softa och en aning tama. Men i förrgår uppvisade de ett ett helt annat temperament jämfört med mina gamla minnesbilder. Sedan ska inte påstås att skillnaden mot tidigare var väsensskild. Däremot kändes det som om det tuffat till sig en del, och hittat balansen mellan det sedvanligt softa och behovet att skapa dramatik i leveransen av musiken. Något sådan som Melanie och Heart Belongs utgjorde en tydlig bekräftelse på detta gig.
Lägg därtill att frontmannen Calle Schönström tycks ha växt och vågat ta för sig mer när det gäller sången. Det osar helt enkelt klädsamt självförtroende kring både honom och resten av bandet.
Har karvat ut sin egen nisch
Men även on nu Care of Night antagit en välbehövlig tuffare skepnad, så går det knappast att dra paralleller till Degreed nästa band till rakning denna dag, Det Kopparbergbördiga bandet har en uppenbart tyngre och kärvare stil än sina kollegor Men det funkar.
Det melodiska hamnar liksom ändå inte i skymundan. Vilket blev tydligt under kvällens gedigna gig. Bandet har närmast karvat ut sin egen nisch – typ – bland den nya generationens skandinaviska AOR-band, något sådant som den skönt groovy Are You Ready utgjorde en tydlig bekräftelse på.
Extra plus bör även utdelas för den fina hyllningen till alldeles nyligen bortgångne Ozzy Osbourne i form av en respektfull, men ändå egen cover på Mama, I´m Coming Home.
En av festivalens mest emotsedda akter
Så över till Brother Firetribe. Det är säkert minst dussinet år sedan jag skådade dessa duktiga finnar första och hittills enda gången på festivalen Firefest I Nottingham, men nu intog de alltså Malmö Melodics scen ett dryg decennium efter senaste Sverigebesöket, och det rådde ingen som helst tvekan om att det här var en av festivalens mest emotsedda akter. Entusiasmen bland publiken kunde märkas långt innan kvintetten äntrade scenen, så att hävda att förväntningarna låg i luften vore närmast ett understatement.
En sångkatalog att bli grön av avund för
Samtidigt var det uppenbart bandet var hur taggade som helst. Leendena från gänget på scen fyrades regelbundet av från första stund alltmedan publiken bar fram bandet till ett veritabelt segertåg.
Men så har också dessa hälsingforsare en sångkatalog som borde få många likartade band att bli gröna av avund. Varenda nummer som avfyrades hade mördarrefränger att sjunga allsång till. Något som för övrigt med allt tydlighet bekräftades denna afton. Från inledande Number One via Bring on the Rain och Arianne till avslutande For Better or for Worse, bara för att nu nämna några av alla de bangers som framfördes, var det AOR-eufori med högljudd (sång)respons och handklapp ända till slutet.
Så ska slipstenen dras när den här musiken vill nosa på gemensam extas både på och framför scenen. Så tala om knock. När allt var över var det inte utan att man undrade hur headlinern Treat skulle följa upp det här.
Treats proffsighet utgör ett signum
Fast de vann föga förvånande ännu en promenadseger när de i vanlig ordning levererade godset med avslappnat fokuserad ackuratess. Livebiten är huggen i sten vad gäller pålitlighet, således. Proffsigheten utgör helt enkelt ett signum.
Kan dessutom vara imponerad över att de alltjämt orkar vara relevanta genom att fortsätta spela in nytt och tillika lysande material med jämna mellanrum. Som kvällens inledande Skies of Mongolia, Papertiger och snygga balladen We Own the Night.
En tidig låtkusin till sistnämnda fann man förstås i Get You on the Run medan tempot drogs upp i Sole Survivor. Ösigare än i gamla 80-talsklassikern Conspiracy blev det dock aldrig, och det räckte gott och väl.
Om graden av dignitet
Ännu ett gig med Stockholmarna kan läggas till handlingarna med andra ord, och jag kan lugnt fortsätta vara imponerad av gitarristen Anders Wikström, sångaren Robert Ernlund och de andra. Vilket är så självklart att man knappt reflekterar. Bara det säger väl en hel del om graden av dignitet detta underskattade band kan stoltsera med. Om än inte allt.
Länkar till övriga dagar:
Dag 1 (fredagen den 25 juni)
Dag 2 (lördagen den 26 juni)
Dag 3 (söndagen den 27 juni)
