Klicka på bilden, för att se hela bilden
Malmö Melodic är tillbaka. Större, bättre och med väsentliga erfarenheter i bagaget från förra årets premiär. Bara det faktum att i runda slängar tusen personer löst biljett till första dagen säger en del om framgångens omfattning. Detta ska jämföras med första upplagans omkring femhundra besökare per dag, så att hävda att det går åt rätt håll är knappast någon överdrift.
Summa summarum talar i stort sett utsålt. Enligt en av festivalens eldsjälar Johan Nylén fanns endast ett tiotal biljetter kvar till fredagens evenemang. Att sedan FM hade fått äran att agera headliner lär inte direkt ha skadat suget efter att närvara heller. Britterna har ett välförtjänt rykte om sig att leverera godset varje gång, och den som valt att tolka t-shirtmotivens frekvens bland besökarna kunde lätt komma fram till att FM var det mest åtråvärda bandet för dagen.
Snyggt och sofistikerat
Fast oavsett vilket, hur man än vänder och vrider på det fanns givetvis annat att glädjas åt i den svenskdominerade line-upen. Öppningscombon State of Salazar var ett av dem. Snyggt, sofistikerat någonstans där både Toto och Foreigner regerar är väl en hyfsat rättvis beskrivning, Något som med all önskvärd tydlighet framgick den korta stund som bandet avnjöts denna första dag. Tummen upp blir hur som helst domen.
Högst kompetent, men för likartat
Tummen upp har det till större delen blivit för Arctic Rains två album. Det senaste Unity, släpptes i januari 2023, och här fortsatte man att övertyga med starka låtar influerad av de största i AOR-genren.
För egen del kan jag gärna stämma in i den positiva kritiken, och det ska villigt medges att gruppen var en av de jag såg speciellt fram emot att se på detta års upplaga av Malmö Melodic. Mycket riktigt framstod bandet också som högst kompetent. Inte minst övertygade sångaren Toby Johnson stora klara röst med den äran även live.
Däremot kan jag tycka att ljudbilden i längden tedde sig lite för likartad. Upplevde I sanningens namn det hela som en liten aning för jämntjockt. Gitarristen Magnus Berglund bjöd förvisso på en del skönt kaloririka soloinsatser, men för övrigt hamnade riffen i bakvatten i ljudbilden. Samtidigt hade jag önskat att keyboarden hade nyttjats både mer och på ett tydligare sätt.
Med detta sagt stod det emellertid ändå klart när allt var över att Arctic Rain som helhet har berömvärda kvaliteter och den kompetens som behövs för att klättra vidare i AOR-världen. Inte minst har de förmåga att skriva material som är som klippt och skuret för genren. Bland favoriterna denna kväll märktes sådant som Unity och avslutande Lost.
Och visst var covern på Journeys Separate Ways en riktig pärla, både tjusigt respektfull och ett försök att göra något eget av klassikern ifråga.
Duktigt på att variera paletten
Så över till Cruzh. Bandet avnjöts för första gången så sent som på pigga Rock Stage under Malmöfestivalen förra året, och då som nu får man väl säga att de inte gjorde bort sig, tvärtom.
Helsingborgarna fortsätter vara ett underhållande band med ungdomlig energi och hunger i blicken. På samma sätt är detta gäng duktigt på att varierat paletten vad gäller tempo, ton och för all del, i viss mån, stil. Inledande titelspåret från senaste verket The Jungle Revolution var till exempel en groovy rocker, FL89 en sleazeorienterad dänga med smittande refräng och Turn Back Time, en skapelse som lutade mer åt AOR-hållet.
På samma sätt verkar sångaren Alex Weghorn ha tänkt till en aning. I min recension av ovannämnda gig luftade jag viss kritik för att han körde på samma höga röstläge från början till slut, Tyckte han borde nyansera sig för bästa effekt, för att nu uttrycka det kort och koncist.
Och se där, tyckte faktiskt att mannen gjorde det den här gången. Sedan kanske det inte har med min recension att göra, men beröm förtjänas likväl nu. Och då inte bara för Weghorn, utan även för bandet som helhet. Skrev något om kompetens och hög energi i den där Rock Stage-recensionen, och det omdömet gäller alltjämt. Med råge.
Mer och fler band följde denna första dag i form av 7 Crystal, Malmölegendarerna Bad Habit och förstås, FM-giganterna ööh… FM. Men detta lär ni få läsa om under vår publikens röst-rubrik. Fortsättning följer, således.
Länkar till övriga dagar:
Dag 2 (lördagen den 26 juni)
Dag 3 (söndagen den 27 juni)
