Klicka på bilden, för att se hela bilden
Elisabeth Östnäs har charmat världen med sina historiska romaner om unga hjältar. Med Sagan om Turid i färskt minne har vi nu tagit Asynja till våra hjärtan och grande finale kommer att slukas nu under sommarlovet. Det är långt till jul, men just nu äger Misteln …
– Vi ser jättemycket fram emot Misteln, grande finale i serien Asynja! Bok fem av fem och förmodligen en femetta. Vad kan du berätta om din kommande bok … utan att spoila den allt för mycket så klart. Var befinner sig våra vänner och vilka utmaningar kommer de att ställas inför i finalen?
– Nu är det dags att knyta ihop alla trådar. Alla barn befinner sig på Islandet. Några av dem börjar under jord, i Urds kammare. Tiden är inne, Surt kommer att vakna. Men var och hur? Disa och Idris ger sig av mot staden på Islandet där han kanske kommer att synas först, innan han föröder världen. Så allt är upplagt för att vinna eller försvinna, kan man väl säga.
– Hur fann du och Lina Neidestam varandra? Jag har älskat hennes grejer sedan urminnes tider, hittade henne tidigt på “Seriesöndag” på Bokmässan, på den tiden då söndagar satsade på serier …
– Det är så länge sedan att jag knappt minns. Men vi fick kontakt ungefär när jag skrev Häxorna, min vuxenroman, och pratade om att göra något tillsammans. När sen Bonnier Carlsen frågade om jag ville göra något så tänkte jag direkt på henne.
– Jag måste säga att du och Lina i Asynja … Match made in heaven! Ni känns så synkade! Hur blev ni det, och hur tidigt får hon ta del av manus och får hon ha lite input under tiden … ?
– Vi har samarbetat om historien, kanske mest i de första böckerna. Men hon får manus så fort jag skrivit och har självklart synpunkter. Tror att slutet kanske kommer mest från en gammal idé Lina hade, om ett barn som rider på en orm.
– Hur mycket forskar du om till exempel vikingatiden innan du kör igång och skriver?
– Jag kan det mesta innan, jag behöver inte forska för Asynja. Däremot håller jag nu på att lära mig hela Stora nordiska kriget inför ett vuxenprojekt, det är svårare! Slag och kungar är inte min grej. Men jag pluggade religionshistoria och forskade särskilt på Fornnordisk sed. Det tyckte jag var kul redan när jag gick i skolan. En kompis mamma hade Folke Ströms gamla bok som hette Nordisk hedendom, tro och sed i fornkristen tid. Den läste jag många gånger faktiskt, den var väl första aha-upplevelsen.
– Hur går balansgången mellan historisk roman och fantasy? Dina böcker kan ju ses som båda, vilket jag tycker är mycket positivt.
– Jag tror att om vi ska ta “förritiden” på allvar så måste vi närma oss fantasy. Innan 1700-talets mitt hade vi en helt annan kultur i Västvärlden. Vi trodde stenhårt på gudar, helgon, troll, näcken och att man kunde idka trolldom. Det är ju hittepå för oss idag men var verklighet då. Så där tycker jag att de går ihop. Jag avskyr att läsa historiska romaner där karaktärerna beter sig som vi gör idag och deras värld ser ut som vår, fast med krinoliner och spetsar.
– Du är ju expert på historia och har skrivit många hyllade historiska böcker som har vunnit pris och allt … Vilken tid är din egen favoritepok, och vad skulle du hitta på om du fick låna en tidsmaskin och kolla runt en dag?
– Jag är så himla inne på 1700-talet nu. Har skrivit om det i två romaner för vuxna och arbetar på ett nytt manus. Det är en otroligt fascinerande och mörk epok. När jag var barn älskade jag 1500-talet av någon anledning. Penelope, en resa i tiden av Alison Uttley var min favoritbok. Så om jag kan sno tidsmaskinen skulle jag åka till två ställen, dessa. Men jag skulle inte stanna länge, mest se på håll. Småland skulle jag vilja se närmare på, under alla epoker faktiskt. Under vikingatiden fanns det byar där som talade olika språk och inte förstod varandra. Det är så märkligt!
– Asynja har en fin balans av olika karaktärer. Kan det finnas personer som du gillar mer eller mindre, som du identifierar dig med … eller som du skulle vilja ha som kompisar i verkligheten?
– Jag gillar tjejerna, Disa och Sunna. Men Idris är nog den jag skulle tyckt mest om i verkligheten, haha. När jag var barn var jag lik Disa, arg och impulsiv. Då behövs en stabilare kompis. Sen är Sunna tuff. Man bråkar nog ofta med henne men kan nog ha väldigt kul också.
– Du får bjuda ut en av personerna i din bok för en dag … Vem väljer du och vad skulle ni hitta på? Och … hur skulle hen reagera på att vara gäst i vår tid?
– Idris skulle hemskt gärna få komma hit till Lund! Jag skulle ta med honom till stadsbiblioteket och UB. Sen skulle vi käka en god lunch, kanske på nån libanesisk buffé och sen skulle vi ta en rundtur på sjukhuset och avsluta dagen i Botan. Jag tror att Idris skulle vara intresserad av allt, men böcker och sjukvård är hans grej (eller hans mammas grej). Så det vore coolt att få visa honom. Han skulle nog känna sig hemma på bibblorna men sjukhuset blir nog en chock.
– Är du mest en intuitiv författare, eller en författare som vill planera allt minutiöst? Händer det någon gång att du blir överraskad av dina karaktärer?
– Jag planerar mycket lite. Jag tänker så klart men oftast kommer idéerna när jag är ute med hunden eller ligger sömnlös. Om man ska skriva en sån här serie måste man planera men vi försökte lämna mycket öppet så att vi skulle fortsätta vara nyfikna på både karaktärer och historia. Allt ändrar sig efterhand. Jag blev nog ändå lite överraskad av Dag, tror jag. Tyckte mycket om honom till slut.
– Vad influerar, vad inspirerar? Naturpromenader eller musik … Vad lyssnar du på när du skriver? Har du någon speciell musa, någon snäll asa-gudinna … ?
– Hundpromenader är guld när man skriver! Annars gillar jag tystnad och avskildhet. Kan nog skriva överallt men älskar bibliotek och arkiv! Min särskilda asa-musa är nog Angrboda, Loke och Fenris mamma som var en jättinna. Jag gillar jättekvinnorna som antagligen inte var jättar som vi tänker oss dem, utan snarare en rest från en annan tid. De finns med som spår och rester i Eddan, man kopplar dem till kvarnar och malning, en av de äldsta och mest tidsödande sysslorna för människorna förr. Det finns teorier om att jättekvinnorna var en annan sorts gudar, från tiden innan Tor och Oden kom ridande med sina hästar, sitt stål och sitt patriarkat.
– Vad hittar du på när du inte skriver böcker?
– Jag läser och tittar på film. Helst med familjen. Mina barn är så stora nu att det är grymt att hänga med dem. När de vill …
– Sommartider är årets bästa och längsta läslov … Har du någon egen läslista som du tänker beta av? Dela gärna med dig av tips …
– Jag är alldeles för ostrukturerad för listor! Jag läser det jag är sugen på. Vissa perioder när jag skriver mycket blir det overload i skallen på mig. Då läser jag om böcker som jag gillar. Jag läser ofta om Mumiekongressen av Heather Pringle och Henrik den åttondes fruar av Antonia Fraser. Men jag har nyss beställt Mhairi McFarlanes senaste. Gillar mycket sällan feelgood eller romance men hon är mysig.
– Vad skulle du vilja tipsa om inför sommaren?
– Läs böcker, alla! Köp böcker, och om ni inte har råd, låna på bibblan! Då kan vi författare fortsätta skriva. Bibblan är jättefint på sommaren, de har aktiviteter, det är svalt, man kan vara där många timmar. När jag var barn åkte jag dit själv när jag inte hade någon att vara med. Sen läste jag i deras soffor. En gång somnade jag och vaknade av att det satt en hel rad på soffan mitt emot som inte velat väcka mig!
– Jag tänker så klart att Asynja är en riktigt bra serie att tipsa om, fem volymer som man kan “binge-läsa” eller portionera ut över hela sommaren, hur man känner, men tips förutom Asynja alltså …
– Jag tänker att sommaren ska vara fri från måsten. Skolan är tuff, livet ännu värre! Så läs något, oavsett vad. Läs inte för att du borde eller för att någon annan ska bli impad. Läs precis det du känner för. Nosa runt, beta bland hyllorna, ta ut en bok på måfå och läs utan att kolla titeln. Det tycker jag att man kan unna sig!
