Klicka på bilden, för att se hela bilden
Chefredaktören pratar med Magnus P. från Staffanstorp
– Du och din fru såg Lionel Richie på Royal Arena i tisdags. Varför blev det just den konserten?
– Jag hittade konserten, men hustrun ville nog gå mest från början. Sedan läste jag in mig på honom, och då blev jag också mer intresserad. Vi är rätt generation för honom, 60+. Dessutom är han en världsartist. Så är det bara. En spade är en spade.
– Hur var det?
– Över förväntan, och det beror på Richie själv. Men berodde också på saxofonisten – han var fantastisk – och gitarristen. Sedan hade Lionel Richie energi som tagit livet av en fyrtioåring. Också charmade han publiken. Han sade København rätt sjutton gånger. Eller något sådant. Han är ju en entertainer. Vi såg Rod Stewart också tidigare (på Malmö Arena den 29 ), men det här var ännu bättre. Och publiken var på topp.
– Sedan var det ju såklart det här med låtarna. Han öppnade med Hello. Efter det var jag nöjd. Hade han inte kört den hade jag blivit besviken. Också gjorde han We are the World, och då fick han oss att vifta med telefonerna.
– Tycker han klarar sig alldeles utmärkt med de gamla örhängena. Dessutom håller rösten fortfarande. Den är kanske lite ljusare än förr, men man får ha respekt för att han är 76 år.
Vad var bäst?
– Skulle nog mest säga att inget var dåligt, och det har delvis att göra med bredden. Den är så stor att inget blir dåligt. Sådant som Say You, Say Me är ju min generation.
– Är det den här typen av musik som du brukar gå på?
– Det är ju i alla fall den här typen av sångare som verkligen är en artist. Richie kommer inte från Idol och annat. Han är en Las Vegas-artist, och vi är uppvuxna med det. De vill ge allt för att publiken ska bli nöjd. De kan stå nittio minuter på scen och bara leverera, och det är med risk för livet.
– Sedan var det kul det här Diana Ross. Richie berättade att han skrev Endless Love, och spelade in den som en duett med henne. Men de har aldrig sjungit den live tillsammans. Så han frågade om publiken ville sjunga med honom istället.
Fotnot: Endless Love var en enorm hit för både Lionel Richie och Diana Ross, men de träffades aldrig för att spela in den, utan spelade in sina respektive delar i varsin studio. Och precis som nämns här ovan har de heller aldrig sjungit den live. Helt enkelt för att Ross alltid nobbat Richies förfrågningar.
