Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Ari Aster
Skådespelare: Joaquin Phoenix, Deidre O´ Connell, Emma Stone, Michael Ward, Pedro Pascal
Premiär: 2025-07-02
Betyg: 2
Ett drama där tiden står still, och publiken likaså. Låt oss börja med det uppenbara: Eddington är vackert fotograferad. Långsamma tagningar, skitiga färgpaletter, ljudbild som viskar snarare än ropar, det finns en stilistisk medvetenhet här som är lätt att respektera. Men sedan kommer frågan: Vad vill filmen egentligen säga? Och varför tar det så förbaskat lång tid? Den är en mörk komedi, cynisk men det finns sirap i maskineriet. Extremt mycket sirap, mörk sådan.
Vi befinner oss i Eddington, en fiktiv stad i New Mexico, våren 2020. Världen är på väg att implodera, men i filmen märks det knappt. Pandemin finns där någonstans, bakom de tvångsmässiga munskydden. Black Lives Matter nämns i förbifarten, och en ung woke-generation skriker och beter sig som kretiner i bildrutorna, men ingenting får riktigt fäste.
Joker och Beau is Afraid vilse i ett sheriffkontor
Istället får vi följa Joaquin Phoenix som ännu en psykiskt bruten man i uniform. Han grymtar, svettas och stirrar tomt ut i mellanvästern. Det är som att Joker och Beau is Afraid gått vilse i ett sheriffkontor, tappat bort manus och istället fått improvisera i två timmar.
Filmen bygger långsamt upp mot ett sammanbrott – Falling Down-style – men vägen dit är… lång. Sirapslång. Stundtals känns det som om vi som publik kollektivt glömt varför vi gick in i salongen. I vissa scener är Phoenix dessutom så märkligt lik Josh Groban att man börjar fundera på om det är meningen.
Nedtyngd av symbolik
Emma Stone och Pedro Pascal gör vad de kan med det lilla de får, men Eddington är ingen ensembledriven berättelse. Det är ett karaktärsporträtt där karaktären är så nertyngd av symbolik att han knappt orkar bära sig själv.
Och ja, det finns kvalitet här. Ett allvar, ett mod i att inte stressa. Men ibland kan man sakna något så banalt som rytm och liv plus en anledning att bry sig. Här blir det två stjärnor. En för ambitionen. En för skådespelarna som försöker, trots att manuset sviker dem.
