Klicka på bilden, för att se hela bilden
Yppa namnet Nena och sextio- och 70-talister överallt utom de uppenbara med tyska som modersmål kontrar med 99 luftballons, den enda sången som blev en (världs)hit utanför den tyskspråkiga världen. Inte så konstigt alls. Men Nena definieras av så mycket mer än en enda sång.
Hemma i Tyskland har hon varit ständigt närvarande i popsvängen även om allt inte bara varit hits och storsäljande album. För visst har karriären haft sina dippar, men hon har aldrig försvunnit från radarn
Överraskad över ett knökfullt Mejeriet
Vilket hon snabbt gjorde i Sverige. Det är väl därför det tog 41 år för henne att komma tillbaka hit efter det enda konsertbesöket 1984. Nena konstaterade själv tidsspannet från Mejeriets scen, och nog verkade hon angenämt överraskad över att stället var så till den grad knökfullt. Så visst fanns det en del trots allt som inte glömt bort henne efter alla dessa år
Öppna spjäll mot flydda 80-talsdagar
Samtidigt får man nog konstatera att konserten i första hand förmedlade trivsamma associationer av flydda 80-talsdagar. Därmed inte sagt att musiken på skiva alltid sneglar ditåt, senaste verket Licht, till exempel, var upp andra sidor också. Fast live är majoriteten av spjällen öppna mot det förflutna. Tänk till exempel i termerna välkända hits som Nur Geträumt, Fragezeichen och inte minst riktigt tidiga Leuchsturm, som lallades til ordentligt mot slutet.
Då var det så mycket 80-tal att man inte kunde bärga sig. Det var charmigt, upplyftande och för sammanhanget utstrålade pur genuinitet, och både Nena och det väl sammansvetsade bandet verkade ha hur roligt som helst där på scen. Det vankades spelglädje och stora leenden mest hela tiden. Inte konstigt underhållningsvärdet var högt.
Två vackra ballader
Å andra sidan hade inte allt som glimmade fyrtio år på nacken. Två vackra ballader i form av öppningsnumret Liebe istAuf einmal warst du da, hämtad från just Licht hade till och med ett litet stänk gospel i sig om man lyssnade ordentligt på pianoarrangemanget.
Samtidigt andades titelspåret från albumet ifråga definitivt 80-tal, men med en adderad dos uppdatering. Inte minst känns det som om man möter en mer eftertänksam sångerska i de nya sångerna.
Glöm det där med cred
Sedan är det förstås givet att kollegorna gärna viftar bort sångerskan som ännu ett menlöst mainstreamfenomen i 80-talsfållan. För hipp, trendig och alternativ är hon då rakt inte. Eventuella (pop)punktendenser räknas inte. Så vid närmare eftertanke var hon väl inte det ens då det begav sig. Det är liksom hugget i sten. Så glöm det där med cred.
Renodlat vältrande i 80-talsgodis
Fast för egen del håller jag förstås inte med med om denna nedgörande kritik. I min bok har Nena alltid stått relativt högt i kurs, och det faktum att hon alltid lyckats hålla sin karriär vid liv i lite drygt fyra decennier säger onekligen en del.
Visst, hon ägnar sig i hög utsträckning åt att förvalta ett högprofilerat arv, men glimtvis visade sångerskan en viss vilja att gå vidare. Vilket är gott nog. Precis som renodlat vältrande i klaviaturindränkt 80-talsgodis också är det. Bör tilläggas.
