
Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Francis Ford Coppola
Skådespelare: Adam Driver, Giancarlo Esposito, Nathalie Emmanuel, Aubrey Plaza, Shia LaBeouf
Land: USA
År: 2024
Genre: Drama, Fantasy, Science Fiction
Längd: 138 minuter
Format: DVD, Blu-ray, VOD
Distributör: Disney/SF
Betyg: 2
Vem tänker mest på romarriket? Svenska män tänker på romarriket … dagligen. Washington Post och New York Times hade artiklar med rubrikerna ”Hur ofta tänker män på antika Rom? Ganska ofta, verkar det som” och ”Är män besatta av romarriken? Ja, säger männen”. Sveriges Radio hakade på romartrenden och gjorde sin egen undersökning.
Egentligen är det bara fem procent av svenska män som tänker på romarriket dagligen – men det räcker för att få till snärtiga rubriker. Detta blev i alla fall en stor snackis 2023 … lagom till Megalopolis premiär 2024. Nu kan du för första gången se Megalopolis plus extramaterial om filmen och romarriket hemma … och blu-ray utgåvan är packad med extramaterial. Francis Ford Coppola är mannen som tydligen tänkt på romarriket dagligen – i 40 år.
Klipp från hela filmens resa finns med bland extramaterialet. Och visst finns det en viss nostalgi i att se tidiga genomläsningar av filmmanuset med till exempel Robert De Niro som borgmästaren och Sarah Polley som hans dotter Julia … Tänk vilken bra film det ser ut att bli! Mycket bättre (i vår fantasi i alla fall) än den film som nu blev Megalopolis. Utan alla de klassiska Francis Ford Coppola skådespelarna i rollistan (förutom Coppolas syster Talia Shire i en försumbart liten roll och Laurence Fishburne som berättarröst-slash-chaufför).
Hungerspelen ellerStar Wars?
Megalopolis är en dystopi om strävan efter utopi i ett alternativt framtida USA som påminner om romarriket … Vänta nu, har inte detta redan gjorts i Hungerspelen? Panem är ju framtidens Amerika komplett med Donald Sutherland i rollen som romersk kejsare, President Snow … och kreti och pleti får ställa upp som gladiatorer med livet som insats i årliga Hungerspel. Snow har till och med fått sin egen prequel.
Dessutom: Är inte hela Star Wars också romarriket i framtiden? Oändliga senatenmöten som alla blir less på, och sedan försvinner demokratin och rymden blir en diktatur och Darth Vader marscherar till diktaturmusik … George Lucas lär delvis ha inspirerats av fascismen, men fascismen är också inspirerad av romarriket … Både Hitler och Mussolini inspirerades förresten av romarriket. Tänk så många män som har ägnat så mycket tid åt att tänka på romarriket. Och tänk om de hade låtit bli …
Driver citerar Hamlet
Huvudrollen i Megalopolis innehas av Adam Driver, känd från Star Wars (bland annat) och hans Cesar Catilina är en arkitekt som gillar att hålla långa pampiga tal där han bland annat citerar Shakespeares Hamlet – Att vara eller inte vara … och om Adam Driver ska spela Hamlet på en teater nära dig, undvik att köpa biljetter. Det här är påfrestande. Cesar kan stanna tiden — och det känns. Den här filmen känns omåttligt mycket längre än den speltid som klockan faktiskt visar. Varför kan Cesar stanna tiden? Varför ser det ut som klipp från Matrix? Har han fått tidstips från Laurence Fishburne? Hur kommer det sig att tiden lyder Cesars “Time, stop” som om tiden vore en lydig labrador som viftar på svansen inför husse?
Ingen vet.
Framtida dekadens överträffas redan av ett lagom tamt nutida Eurovision-party
Hur skildrar man dekadens i en modern film om ett framtida USA? Ja, man visar något som ser ut som ett Eurovision Song Contestfan-party med homosexuellt hångel och tjejer som rider på en enhörningsstaty. Det är knappast det mest dekadenta och utflippade partyt i filmhistorien. Män som tänker på romarriket tänker säkert att filmer om Caligula och Nero var betydligt mer dekadenta och spejsade.
Julia verkar inledningsvis vara homosexuell, men hon ändrar sig när hon får syn på Adam Driver, alltså Cesar, och börjar jobba för honom. Hon kan också stanna tiden. Så nu har vi två karaktärer som gör filmen ännu segare.
Megalopolis har i grunden en tanke om att visa kulturens och konstens kraft – vilket är lovvärt, och Francis Ford Coppolas egna tal i extramaterialet är intressanta och bättre än något av talen som levereras i själva filmen.
Skumpar fram över plotholes
Megalopolis har samma fel som det framtida fejk-romarrike det försöker skildra. Det ser snyggt ut en liten stund i början, och sedan krackelerar det och faller i bitar.
Det är som att skumpa fram på en väg fylld av “potholes” – eller snarare “plotholes”.
Drömsekvenserna ser ut som ratade bitar från Insidan ut 2.
Manuset har stora hål.
Ingenting är logiskt.
Ingen håller koll på alla karaktärerna.
Vi förväntas att “heja på” två självgoda och rika överklasstyper som båda två ser ut som fotomodeller och som båda två kan stoppa tiden … eftersom livet inte redan gett dem nog med fördelar utan att de dessutom ska kunna stoppa tiden.
Vi ska inte heja på Gulletussan
Alla verkar vara släkt med varandra, utom Wow Platinum (Aubrey Plaza) som är av fattig arbetarklassbakgrund, har blonderat hår och leopardmönstrad jacka, en stil som Mia Skäringers utåtriktade Gulletussan hade uppskattat. För Wow har inte samma fina smak som alla överklassmänniskor som alla går klädda i brunbeige (en färgskala som Gwyneth Paltrow älskar).
Det riktiga romarriket var i alla fall färgglatt och såg inte ut som kaffesump i olika nyanser.
För att göra det ännu värre – blonda arbetarklassbruden är den onda i ekvationen, stackas Cesar måste göra sig fri från henne och bli ihop med mörka överklassbruden, som plötsligt glömt bort sin homosexualitet … Att folk blir “botade” och omvända … är det inte sådant som hör de tidiga James Bond filmerna till, som Goldfinger, sådant kan väl inte användas i framtidsfilmer som har premiär i vår tid? Så mossigt.
Soft focus och Guys and Dolls är framtiden
Staden ser ut om något från en 1990-tals New York film med mycket soft focus, art deco stilen är lite Batman, alla kvinnor ser ut att vara klädda för att fira Halloween, medan männen ser ut att vara redo att följa Marlon Brando i Guys and Dolls till en spelhåla (Brando hade bättre stil i Gudfadern …)
Dialogerna är pinsamt dåliga och stora delar av innehållet den klassiska delen av Coppolas bokhylla ska citeras – och under en sekvens börjar folk prata latin. Oklart varför.
Lite sur, mycket sur, egenpattenterat sur … ta notan och gå hem!
Adam Driver ser sur ut, lite sur, mycket sur, eller hans egenpattenterade standardsur. Nathalie Emmanuel (känd som Daenarys BFF i Game of Thrones) ser ut som om hon bara vill få kvällens sista beställning överstökad och sedan gå hem. De två har ingen personkemi alls. Julia kanske hellre hade hånglat med Daenarys?
Dustin Hoffman hamrar in mycket, mycket övertydligt att betong, betong, betong är bäst! Mirakelbyggmaterialet Megalodon – som gett Ceasar ett Nobelpris (i arkitektur?) påminner om
Reardon Metal i Ayn Rands Atlas Shrugged. En medveten homage, eller …?
Ingen av skådespelarna kommer till sin rätt och ingen verkar passa in i den allmänna röran.
Om du minns vilka alla är (mot alla odds) kommer du ändå fram till att det inte finns någon värd att heja på i hela geggan.
Blodsugare utan intresse
Tänk, en gång i tiden fick Francis Ford Coppola oss att heja på en maffiaboss, och ett par decennier senare en tragisk kärlekstörstande vampyr … Men ingen av dessa blodsugare är värd något intresse.
Vanligt folk är bara någon slags pöbel. Det är framtiden, ändå finns Sovjetunionen kvar (vilket innebär att den ryske diktatorn aldrig behövde invadera Ukraina, han har redan Ukraina, så smaklöst …), folk läser papperstidningar (det är det allra konstigare) och samlar på tidningsklipp … samtidigt som Julia har en högteknologisk ring som hon pratar med hela tiden.
Romarriket var bättre förr
Att prata med sig själv eller sitt eget finger ser konstigt ut för vilken skådespelare som helst. Dessutom pratar Laurence Fishburne också för sig själv, för att förklara vad som händer. Två berättare som förklarar vad som händer i scenerna är två för mycket, scenerna borde ha klarat att förklara sig själva.
Visst hade det varit kul om Francis Ford Coppolas senaste film hade varit briljant. Men Coppola, liksom romarriket, var bättre förr. Varken Gudfadern eller Ben Hur kommer tillbaka.
Och framtiden var också bättre förr i tiden.