Klicka på bilden, för att se hela bilden
Nyss hemkommen från fyra dagars Sweden Rockande känns det märkligt att ta tåget över för att fortsätta rockandet. Men det var ju Iron Maiden som skulle upp på Royal Arenas scen.
Ack vad man saknade ett band av denna kaliber under årets Sweden Rock Festival. Förra året var ju Iron Maidens sångare Bruce Dickinson där med ett soloprojekt. Året innan var Iron Maidens gitarrist och låtskrivare Steve Harris där med sitt British Lion samt även Iron Maiden. Dock var det många som hade svårt med låtlistan under denna turné då den bestod av låtar från nästan samtliga album gruppen spelat in, så många publikfavoriter föll bort.
Årets turné Run For Your Lives är mer hitbaserad, så förväntningarna är höga – kommer mina favoriter att spelas…
Halestorm och överdimensionerade trumpinnar
Med på denna turné är Halestorm, som ganska oväntat dök upp i signeringstältet på Sweden Rock Festival. Lzzy Hale & company körde igång med Fallen Star och I Miss the Misery. Det blev elva låtar i allt om man nu räknar trumsolot efter Rein Your Blood on Me som en låt. En kul grej var att trummisen även använde sig av två stycken överdimensionerade trumpinnar, större än baseboll-bats, under solot. Setet avslutades med senaste releasen Everest.
Det lät riktigt bra och publiken trivdes i Halestorms sällskap. En fullgod uppvärmning dock utan en massa mellansnack förutom de obligatoriska ”Copenhagen, how are you doing?”…
Historien om Iron Maiden
Iron Maiden äntrade scenen till tonerna av UFOs gamla hit Doctor Doctor och deras egna instrumentala The Ides of March, vilken även funkade som ett soundtrack till historien om Iron Maiden som berättades på storbildsskärmen samtidigt.
Därefter körde Iron Maiden igång med Murders in the Rue Morgue, Wratchild och Killers. Under sistnämnda fick bandet besök av Eddie, som även dök upp lite senare under The Trooper. Bland låtarna som följde märktes klassiker som The Number of the Beast, Powerslave, 2 Minutes to Midnight och Run to the Hills.
Ersättande trummis på turné
Inte heller Bruce Dickinson körde något större mellansnack mer än lite “Copenhagen” här och där. Dock höll han ett litet tal om vattnet i en flaska som en slags prolog till Rime of the Ancient Mariner. Dessutom hann han med att presentera bandets nye trummis Simon Dawson, som dock endast ersaätter ordinarie trummisen, Nicko McBain, under Iron Maidens turnéer.
Churchill och hits som extranummer
Själva scenbygget var väl ganska minimalistiskt, man förlitande sig helt på videoskärmarna. Dock hade man satt upp ett antal facklor på scenen, som även fungerade som pyro. Publiken fick vänta till sista ordinarie låten Iron Maiden innan Bruce Dickinson ropade ”Scream for me Copenhagen”. Sedan måste man ju nämna Janick Gers ständiga lekande med gitarren…
Självklart blev det ett par extranummer som inleddes med Churchills klassiska brandtal innan hitsen Aces High, Fear of the Dark samt Wasted Years klarades av. Det hela avslutades som brukligt med Monty Pythons Always Look at the Bright Side of Life.
Detta var allt Sweden Rock Festival borde ha varit och precis som jag hoppades på spelades alla favoriter. Den enda låt jag saknade var nog Can I Play With Madness.
Klicka på valfri bild för att se bildspelet.
