
Klicka på bilden, för att se hela bilden
Donny Benét med band är tillbaka i Malmö lite mer än ett år sedan sist. Malmöpubliken verkar dock inte ha tröttnat på honom, utan det är fullt med folk på Annelundsgårdens utescen. Förra gången var det en kall marskväll, nu är det en något varmare junikväll. Dock hade man kanske önskat några fler plusgrader, men återigen får Benéts musik publiken att glömma temperaturen och drömma sig ner till den där klubben vid Medelhavet med paraplydrinkar.
Kvällens låtlista hade inte ändrats mycket sedan förra året. De första fem låtarna var de samma, men varför ändra på ett vinnande koncept? Likt senast så inleddes det hela med Mr. Experience och Moving Up (sistnämnda tillägnades alla tunnhåriga i publiken).
Underfundig humor
Både bas och saxofon fick jobba hårt redan från början, det märktes att bandet var på spelhumör. Med tanke på hur mycket inspiration som hämtas från 80-talet är det inte så konstigt att han låter saxofonen ta plats i mitten, det är ju ändå trots allt smöriga saxofonsolon som många förknippar med det årtiondet.
Därefter tog Second Dinner vid. Det här är enn låt som handlar om hur man på äldre dagar kanske föredrar mat framför andra nöjen. Även om mycket handlar om kärlek och njutning, så genomsyrar en lite underfundig humor en väsentlig del av låtarna, och det samma gäller mellansnacket. Så det hela kändes faktiskt ganska mysigt.
Finstämt om att ha funnit den rätta
Efter ytterligare två favoriter från förra årets konsert, American Dream och Konichiwa (inklusive ytterligare ett saxsolo) var det till slut dags för två låtar som inte framfördes vid förra besöket, Girl of My Dreams var en finstämd låt om hur det känns när man har funnit den rätta, som får en att känna sig hel. Inte konstigt att det blev fin allsång i refrängen då med andra ord.
Denna skapelse följdes sedan upp av Negroni Summer, en låt om hur mjuk jazz och en god drink kan göra vardagen värt allt slit och man blir lite sugen på att leta sig till baren för att ta sig en själv.
Något magiskt hände till tonerna av en saxofon
Efter att ha hållit ner tempot även i efterföljande Forbidden Love dras det därefter upp igen i det Benét beskriver som sista låten (som han med en gång avslöjar inte blir det). One Night in Paradise höjer tempot och temperaturen och vi mindes alla den där natten när något magiskt hände. Självklart till tonerna av en smäktande saxofon.
Precis som förra året valde Benét och bandet därefter att inte lämna scenen, istället vände alls sig om medan publiken skrek efter mer. Vi behöver inte ropa länge innan de vänder tillbaka och Benét väljer som tidigare att lägga ifrån sig basen för den instrumentala Le Piano innan det var dags för den obligatoriska avslutningen och publikfavoriten Santorini.
Drömde om drinken med paraply serverad i en kokosnöt
Ytterligare en väldigt trevlig kväll med Donny Benét vara över, och man kunde verkligen konstatera att ingen i Malmö verkade ha något emot att han var tillbaka så snabbt igen efter förra besöket. Eller att låtlistan nästan var identisk.
Förra året skrev jag att konserten fick en att längta till sommar och varmare väder, och det och det fick vi ju till viss del men skulle jag ha ett önskemål den här gången så hade det kanske varit en aning varmare väder så man inte behövde dra jackan om sig medan man drömde om den där drinken med paraply serverad i en kokosnöt.