Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Wes Anderson
Skådespelare: Benicio Del Toro, Mia Threapleton, Michael Cera, Riz Ahmed, Tom Hanks
Premiär: 2025-05-30
Betyg: 4
Den senaste tiden har biograferna fyllts till bredden med action, vissa med större tyngd, andra med mer decibel än innehåll. Men så kommer Wes Anderson, filmskaparen som är lika mycket arkitekt som berättare, och ställer frågan: Vad händer när någon som ogärna springer tar sig an actiongenren?
Jo en film där ingen riktigt springer men allt ändå rör sig med perfekt precision.
The Phoenician Scheme är Wes Andersons första flirt med klassisk action. Eller, ja… Wes-action: symmetriskt, excentriskt, milt explosivt.
Så Andersondskt som det låter
Benicio Del Toro spelar Anatole “Zsa-Zsa” Korda, smaka på det namnet, en förmögen industrimagnat, storsvindlare och professionell överlevare. Han manipulerar marknader, förför minoritetsägare, och överlever krascher, bokstavligen. Sex plan har gått ner. Själv är han lika orörd som sitt pressade hår. Filmen utspelar sig i ett flertal scener ombord på ett flygplan som för tankarna till både Art Deco och Tintin, och ja, det är precis så Andersonskt som det låter.
Filmer är hans tonart
Vissa kritiker menar att Wes Anderson gör samma film gång på gång. Men om man är född med en perfekt sångröst – varför sjunga i fel tonart?
Wes Andersons filmer ÄR hans tonart:
En fast kamerainställning här.
En perfekt symmetrisk korridor där.
En bisats av livsfilosofi levererad av en tonåring i kadettuniform.
Hans värld är genomgående egensinnig, men aldrig tom. Och The Phoenician Scheme visar att han kan ta actiongenren och böja den till sin vilja med bibehållen färgpalett och känslighet.
Varje rum som designad teaterkuliss
Scenografin är ännu en gång ett verk för konstmuseer. Wes har ofta arbetat nära sin bror Eric Chase Anderson, som bland annat stod bakom de ikoniska Louis Vuitton-väskorna i The Darjeeling Limited. I The Phoenician Scheme är Eric återigen inblandad, men i mer rådgivande roll, ett slags visuellt syskonskap som sätter sin prägel på detaljerna. Varje rum känns designat som en teaterkuliss från ett parallellt 1974 med exakt rätt mängd blekgul plast och förgylld excentricitet.
Som ”att leva i en målning, fast med repliker”
Flera skådespelare har vittnat om att arbeta med Wes Anderson är som att kliva in i ett dockhus där alla vet exakt hur man dricker te, i slow motion och i exakt rätt takt.
Benicio Del Toro, som för första gången arbetar med Wes, har i intervjuer beskrivit inspelningen som “att leva i en målning, fast med repliker.”
Scarlett Johansson spelar en uttråkad säkerhetsexpert med psykologexamen som levererar varannan replik som haiku.
Willem Dafoe? Jo han dyker upp i det blå.
Och Bill Murray? Ja, han gör entré som Gud Fader, bokstavligen. Han levererar tre meningar och försvinner med en blinkning.
Känslan av pulserande precision
Att berätta för mycket om handlingen i en Wes Anderson-film är som att läsa slutet på ett vykort. Det viktiga är känslan. Och The Phoenician Scheme levererar känslan, inte av puls, utan av pulserande precision. Här binds udda action, dialog och design ihop som ett stiliserat urverk, där varje kugghjul är ett ögonblick av underfundighet.
Ett explosivt kärleksbrev till form och innehåll
Anderson laddar sin berättelse med mjuk ammunition där våldet är mer antydning än skada, men effekten ändå träffar.
Det är inte ett adrenalindränkt epos, men det är ett explosivt kärleksbrev till form, innehåll och en regissör som vägrar kompromissa med sin vision.
