Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Förlag: Modernista
Genre: Science Fiction
Originaltitel: A Wrinkle in Time
Översättning: Philippa Wiking
Läsålder: 9-12 år
Antal sidor: 168
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2016-07-19
Du måste skriva den bok som vill bli skriven. Och blir boken för komplicerad för vuxna, så skriver du den för barn – Madeleine L’Engle
Madeleine L’Engle var långt före sin tid när hennes klassiska science fiction roman Ett veck i tiden (A Wrinkle in Time) publicerades 1962. Boken vann den prestigefyllda Newberymedaljen för Årets bästa amerikanska barnbok och blev en enorm succé internationellt, inte minst för att den har något för genren så ovanligt som en kvinnlig huvudperson. A Wrinkle in Time har filmatiserats av Disney, med manus av Jennifer Lee som bland annat ligger bakom megasuccén Frost (Frozen.
Kvantfysik och Snödrottningen
Madeleine L’Engle hade läst på de senaste rönen när det gällde kvantfysik och resor i tid och rum och en femte dimension. Det som Madeleine L’Engle kallar “a wrinkle in time” är det som idag kallas “wormholes”. Olika namn. Lika oförklarligt. Fortfarande ett mysterium att lösa.
Science fiction åldras ofta väldigt snabbt (verkligheten springer ofta om fiktionen) men A Wrinkle in Time känns tidlös.
A Wrinkle in Time är för science fiction litteraturen vad Narniaboken The Lion, the Witch and the Wardrobe är för fantasyn. Båda böckerna är kärnfullt skrivna och drar inte ut på långa beskrivningar och oändliga “final battles” (till skillnad från många tegelstenar inom sci-fi och fantasy idag).
Vanlig person blir hjälten
Dessutom så står båda författarna för samma slags liberala humanism och medmänsklighet. I båda fallen är det en väldigt vanlig person, utan speciella övernaturliga eller fantastiska egenskaper, som blir hjälten.
När man läser A Wrinkle in Time för första gången tänker man direkt på den klassiska sagan om Snödrottningen och en syster som måste rädda sin bror, efter att ondskans makter har slagit klorna i honom. Samma känsla får man när man läser The Lion, the Witch and the Wardrobe. Ännu mer så, eftersom Narnia-häxan och Snödrottningen är så lika varandra som karaktärer. Frozen är också baserad på H.C. Andresens saga om Snödrottningen, men här ska är brodern utbytt mot en syster. De är inte konstigt att A Wrinkle in Time hamnat i Jennifer Lees händer, när boken ska överföras till ett filmmanus.
Vad är ondska?
A Wrinkle in Time ställer stora frågor om vad ondska är, och om hur den kan smyga sig på oss, ofta förklädd till annat. A Wrinkle in Time gjorde den kristna högern mycket upprörd eftersom när barnen i boken räknar upp ljusets förkämpar på planeten Jorden förekommer namn på vetenskapsmän, musiker, konstnärer och olika religiösa ledare i en enda blandning. Jesus, Einstein, Copernicus, Leonardo da Vinci, Michelangelo, Buddha … Allt är jämställt i Madeleine L’Engles världsuppfattning och olika religioner är också jämställda, som förkämpar för ljuset. (Omvänt blev sekulära litteraturkritiker upprörda över att hon överhuvudtaget nämnde religioner i en sci-fi roman. There is no pleasing some people!)
Måste vara på sin vakt överallt
Mörkret som sprider sig över galaxerna har i många samtida läsningar tolkats som en allegori över kommunismen. Men det här är inte 1984 och “Big brother is watching you”. Madeleine L’Engle menade att man måste vara på sin vakt överallt, inte bara i diktaturer utan även i demokratier där en övervakningsmani maskerad som en jakt på säkerhet kan ta över hand. (Det märks ännu tydligare om man tar med i analysen de sidor som togs bort innan tryckningen).
Ondskan kommer inte in och deklamerar “Jag är ondskan” utan tar istället bort folks frihet och valmöjligheter genom att lova “trygghet och jämlikhet” för alla. Men “likhet” och likriktning är inte samma sak som “jämlikhet”. Man känner igen den typen av retorik även idag, när inskränkningar i frihet och ökad övervakning drivs igenom med motiveringen att det är för ert eget bästa, för er egen trygghet, för er egen säkerhet. Madeleine L’Engle var även här långt före sin tid. Man kan också se den stora hjärnan som en symbol för Central Intelligence Agency.
Favoritbok för Chelsea Clinton
A Wrinkle in Time har betytt så mycket för science fiction genren och även för barn- och ungdomsböcker i allmänhet. Och boken har betytt mycket för många människor som läst den genom decennierna. Boken har aldrig varit out-of-print en enda gång sedan den först kom ut.
2016 slog den nya försäljningsrekord efter att Chelsea Clinton sagt i ett tal att det varit hennes mest betydande favoritbok som barn.
Meg Cabot, idag en bästsäljande amerikansk författare, har också A Wrinkle in Time som favoritbok. Liksom en av hennes huvudpersoner, Allie Finkle, som tar med sig A Wrinkle in Time som present till ett födelsedagskalas.
50 år efter att Madeleine L’Engle vunnit Newberymedaljen belönades Rebecca Stead med samma pris – hennes huvudperson i When You Reach Me har A Wrinkle in Time som favoritbok, och det finns även paralleller mellan de båda böckerna och deras karaktärer och handling.
Det var en mörk och stormig natt
Det är en mörk och stormig natt när boken börjar. “It was a dark and stormy night” är verkligen som en blinkning till melodramamästaren från 1800-talet, Edward Bulwer-Lytton. I A Wrinkle in Time stormar det även i huvudpersonens sinne. Meg Murry är missnöjd med det mesta. Hon lyssnar på vinden som river i takpannorna och hon saknar sin pappa, som varit borta ett helt år, förvunnen efter att ha jobbat med hemliga experiment för regeringen.
Inte bra på någonting
Meg tycker inte om sig själv, sitt liv eller sitt utseende: råttfärgat hår, tandställning, glasögon. Hon beskriver sig själv som ett monster.
Hennes mamma är snäll och mycket vacker och smart – en framstående vetenskapskvinna, och hon är också bra på att se oberörd ut när folk skvallrar. Oberördhet är inte Megs styrka.
Megs yngre tvillingbröder är populära i skolan och välanpassade och duktiga. Meg är inte välanpassad. Hon är inte bra på någonting. Hon har inga vänner i skolan. Lärarna klagar jämt på henne och hennes attityd och hon blir ofta skickad till rektorn. Det är jobbigt att anses som både ful och korkad – och att höra allt skvaller på byn om att pappa stuckit och lämnat mamma för någon annan.
Det skvallras också om lillebror Charles Wallace, som är fem år, och som alla antar är efterbliven. Han är i själv verket överbegåvad och speciell och kan till och med läsa tankar och förutse vad som kommer att hända. Men han föredrar att folk tror att han är korkad, för då är de i alla fall inte rädda för honom.
En smart och lillgammal lillebror
Charles Wallace får telepatisk kontakt med Calvin O’Keefe, en populär kille i Megs skola, som liksom Charles Wallace gör allt för att verka vanlig. Charles Wallace får också kontakt med tre egendomliga gummor, Fru Vadå, Fru Vem och Fru Vilken.
Fru Vadå verkar veta en hel del om Megs pappa och hur han har försvunnit …. snart reser de tre barnen med de tre gummorna, som egentligen inte alls är några gummor, genom veck i tiden. Eller tesserakter, som det vetenskapliga namnet är: “The fifth dimension’s a tesseract. You add that to the other four dimensions and you can travel through space without having to go the long way around. In other words, to put it into Euclid, or old-fashioned plane geometry, a straight line is not the shortest distance between two points”.
Så låter det i alla fall när den lillgamle Charles Wallace förklarar resorna.
Fantasi om pappan som räddaren av nöden
Boken är också en coming-of-age story för Meg Murry. Hon inser till sist att hon inte kan lita på eller förlita sig på någon annan än sig själv.
Hela tiden har hon fantiserat om att pappa ska komma tillbaka som räddaren i nöden och då ska allt bli bra. Men i själva verket är det Meg som måste rädda sin pappa. Hon måste också själv, utan någon som helst hjälp, rädda Charles Wallace från ondskan, från DET. Just för att han är så smart, blir Charles Wallace det som ondskan först slår sina klor i. Han tror att han är immun, men det är han inte. Styrkan blir hans svaghet.
Svagheter som styrkor
I Megs fall så är det alla hennes svagheter som blir hennes styrkor — att hon är sur, tvär, trumpen, olydig, otålig, bråkig – ja, allt det där hon brukar få tillsägelser för i skolan. Det är en cool och överraskande vändning. Man ska inte komma över sina svagheter, man ska omfamna dem. Svagheterna är det som är hennes styrkor och det som gör att hon blir bokens slutgiltiga räddare. Hennes vanlighet är också en styrka.
I vår tid handlar så mycket handlar om de som är speciella och utvalda – Star Wars, Harry Potter, X-Men, Avengers, alla superhjältefilmer, de utvalda i dystopierna och alla “moderna hjältinnor” spelade av de snygga Hollywoodbrudarna som alltid är uppvaktade och alltid snygga i håret. Jämför det med Meg Murrys råttfärgade stripiga hår och sura uppsyn och tjocka glasögon och hennes allmänna vanlighet.
I en sådan tid som vi har nu, med en fixering på “de utvalda” och de som är “super”, är det befriande att läsa om en “every-girl” – alltså en vanlig person som hjälte, dessutom en ovanligt alldaglig och trulig vanlig person. Den enda karaktären som är med på det här äventyret som inte är “speciell” eller har några övernaturliga eller ovanliga egenskaper får till syvende och sist hjälterollen.
Vanliga personer kan göra skillnad.
Ett veck i tiden är en klassiker för alla tider.
