Klicka på bilden, för att se hela bilden
De är en evighetsmaskin som aldrig sluta vara produktiva. Ända sedan det tidiga 70-talet har bröderna Russell och Ron Mael sålt ut konsertsalongerna med sina flippade och arty, men likväl tämligen lättillgängliga poprockröra, och än finns det alltså inget som tyder på att kreativiteten och passionen falnat.
Duon är i skrivande stund aktuell med sitt sprillans nya album, för övrigt det tjugoåttonde i ordningen, MAD! Titeln kan tyckas uppenbar med tanke på det kaos och sorgliga tillstånd som präglar världen just nu, men det finns inget fokus på Putin, Trump, kriget i Gaza eller något sådant
– Nej,sedan finns det ju två betydelser av ordet, säger Russell Mael. En av dem är arg, men det står även för galen. Fast visst handlar det om zeitgeist, tidsandan. Men det är inget tungt fokus på just nutiden, inget specifikt, det handlar mer om en allmän koppling till olika saker
– Jag förstår
– Dessutom är det ingen grej att bara vara arg. Att vara arg är lätt, men att vara det på ett medvetet, subtilt och sofistikerat sätt är svårt. Det kan vara något av en prövning.
28 album utan skrivkramp
Något som däremot aldrig aldrig tycks ha varit en prövning för bröderna är låtskrivandet och allt annat som däri är inkluderat. MAD! är duons tjugoåttonde album, och då har man ändå inte räknat med soundtracks, albumet man gjorde med indiebandet Franz Ferdinand och förstås en lång radda både typiska och tämligen udda samlingar.
– Men oavsett vilket. Även den mest kravfyllde lär kunna erkänna att Russell och hans bror alltid varit produktiva och aldrig lidit av skrivkramp. MAD! är redan det fjärde albumet de släppt under 20-talet.
– Jag hör vad du säger. Vi försöker alltid komma på nya sätt att skriva på, och ibland kan det vara svårt att lyckas med det. Men nej, vi har nog aldrig lidit av skrivkramp.
Positivism utan njutbar lyrik
– Och ni försöker knappast heller undvika att ge er musik en air av positivism, Som nu med MAD! som överlag har en optimistisk ton?
– Well, yeah. Det stämmer. Saken är den att mankan skriva sånger som är glada även om lyriken inte är njutbar på samma sätt. Det är i betraktarens ögon, men överlag menar jag att de som är gjort på ett mer traditionellt sätt har en annan känsla.
Svårt bortse från idiotin
– Vi pratade tidigare om just texterna Jag har förstått att titeln har ett syfte, men var det rent allmänt något särskilt som inspirerade till texterna?
– Jag menar.., inte så mycket. Vi skrev bara om vad som händer i världen. Det var inget medvetet, men katastroferna, galenskapen och ilskan som finns där finns runt hela världen. Det är en avspegling av det som händer, men den ska inte tas bokstavligt.
Fast trots att Russell inte vill vara bokstavlig vad gäller själva temat förnekar han inte att det är svårt att bortse från idiotin. Texterna är en reflektion av den galenskap och det vansinne som råder just nu.
– Det är desperat där ute nu, och jag tänker inte sitta här och säga att jag ska hålla mig för god för att säga något.
Vad händer med demokratin?
– Det känns som om Lex Luthor håller på att ta över världen?
– Absolut, det hade knappast kunnat vara värre. Det är verkligen tankeväckande. Det var därför vi bestämde oss för att använda titeln MAD! med stora bokstäver på nya albumet. Vi ville fånga den känslan.
– Men vad händer då med demokratin under sådana usla omständigheter?
– Den är nästan borta redan, menar Russel, och ger intryck av att i första hand mest bara tänka på USA.
Sedan tillägger sångaren att det bara är frågan om en kort period innan allt är över. För demokratin, då alltså. Det ska bli intressant att se när det händer, menar han.
Skapar ett eget universum
Detta för oss alldeles osökt in på den oftast alldeles utmärkta kritiken Sparks fått i drygt ett halv sekel. Egensinnighet med skruvad touch är säker en förklaring, men det är inte enda anledningen.
– Nej, jag tror inte det bara handlar om det. Däremot tror jag det vi gör hålls samman som ett statement även om sättet vi gör det på inte alltid är så tydligt. Det vi gör har en styrka vad gäller lyriken, det är äkta. Vi skapar vårt eget universum, och hoppas att vi gör det på ett fräscht sätt. Sedan finns det på något vis också drag åt det provokativa hållet i det vi gör.
Folk ska kunna känna omsorgen om hantverket
Russell utvecklar sedan sitt resonemang och förklarar sin teori. Människor vill bli överraskade, menar han. Därav bandets exentiska touch. Det ska vila ny fräschör och råhet över varje album
– Folk ska också kunna se att det alltid finns en omsorg om hantverket. Något nytt, det ska inte bara vara så att vi släpper ännu ett album. Jag tror folk uppskattar att ingen annan gör vad vi gör. Vi har gjort 28 album nu, och så är det fortfarande. Så vi är obevekliga med att vilja bevisa för oss själva vad vi kan göra. Sedan har vi för all del med åldern blivit mer självreflekterande och mjuka, men vi tänker på samma sätt fortfarande.
Priset representerar något äkta
– Förra året fick ni pris på AIM-Awards-galan, och AIM står alltså för Association of Independent Music. Vad betydde det för er?
Well, det är alltid trevligt att bli erkänd av världen, och då särskilt från en oberoende musikorganisation. Priset avspeglar ju det bästa där ute på indiescenen.
– Det låter stort?
– Ja, saken är det alla har sin egen idé om vad en sång är för något, och i grund och botten har vi alltid haft en oberoende ande. Vi har följt vår egen väg, och det är därför vi tilldelades det här priset. Det representerar något äkta. Vi tillhör inte en del av ”den stora maskinen”. Det som händer i vår karriär bara händer. Vi följer vårt eget öde.
Är bara stolta
– Ett öde som hållits vid liv i 54 år vid det här laget. Hur ser du på er extremt långa karriär så här långt?
– Well, vi är bara stolta över var vi gör. Jag kan undra vad våra liv varit idag om vi inte lyckats skapa vår historia med så pass bra skivor som vi gjorde i början. Och nu har vi till och med fått göra musiken och skriva manus till en film som Anette, som satt oss i en helt ny content. Att ha ett mål, och få en stor regissör som Leos Carax att göra den och få namn som Adam Driver och Marion Cotillard att medverka är en av våra största höjdpunkter.
Att uppträda är som en slags fantasi
– Det låter som om du tycker det du gör är lika roligt nu som då du och Ron började en gång i tiden?
– Yeah, så måste det vara annars hade det bara varit ett jobb. Det är roligt att skapa, och att uppträda live är fantastiskt. Det är som en sorts fantasi, annars hade vi inte gjort det.
Besvikelse över att bröderna inte lever tillsammans
– Slutligen; vad är den största missuppfattningen om er?
– Ååh…jag antar att det är att Ron och jag bor tillsammans under samma tak. Men vi har våra egna ställen. Vi sitter inte 24/7 i köket tillsammans. Men när folk får veta att vi inte lever tillsammans som Beatles i A Hard Days Night blir folk besvikna.
