THE PARENTING – hyfsat rappt berättad spökkomedi

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Ännu en premiär på en Max Original-film. Det här är en film från New Line Cinema – och sist i eftertexterna står det ”Copyright 2022”. Filmen har alltså legat på hyllan i tre år. Antagligen var det nog tänkt att den skulle gå upp på bio, men av någon anledning skedde aldrig detta. Istället har filmen alltså nu dumpats på streamingtjänsten Max.

The Parenting är en spökkomedi i regi av Craig Johnson, som tidigare mest jobbat med TV-serier. Den här filmen visade sig vara bättre och roligare än jag trodde den skulle vara, men jag har förstås en rad invändningar.

Demon dök upp och dödade

Nik Dodani och Brandon Flynn spelar paret Rohan och Josh, som hyrt ett stort hus på landet, dit de även bjudit in sina föräldrar. Där är det tänkt att Rohan ska fria till Josh, vilket Josh inte vet om. Huset har de hyrt av en märklig kvinna, Brenda (Parker Posey), som bor i det mindre grannhuset. I en prolog har vi redan fått se att det hände något i det stora huset 1983, något slags demon dök upp och dödade dem som bodde där.

Naken vräker ur sig otrevligheter

Rohans och Joshs föräldrar anländer. Rohans föträldrar, spelade av Edie Falco och Brian Cox, är rika och väldigt strikta. Lisa Kudrow och Dean Norris spelar Joshs föräldrar, de är vulgära, bonniga och lite billiga. Självklart tycker Rohans föräldrar inte om Joshs föräldrar. Mitt i natten anländer även en konstig kompis till killarna, Sara (Vivian Bang), som bjudits in av misstag.

Sara dyker upp precis när det börjar spöka i kåken. Det bankar i väggarna. En otäck spökkvinna utan mun står plötsligt i ett hörn och är hotfull. Sara träffar på en spökkille ute i ett förråd. Brian Cox blir besatt, och går omkring naken i huset och vräker ur sig otrevligheter. De hittar Sir Walter Scotts bok Letters on Demonology and Witchcraft Addressed to J. G. Lockhart, Esq från 1830 på en hylla, den innehåller magiska formler som är identiska med lösenordet till husets Wifi. Den mystiska Brenda verkar ha något med allt det här att göra.

Brian Cox lyfter filmen

Brandon Flynn är inte speciellt rolig som Josh. Han är bara en högljudd, jobbig kille. Sara är också mer högljudd och skrikig än kul. Nik Dodani är blek som Rohan, han har nästan noll utstrålning. Resten av de medverkande klarar sig bättre. Lisa Kudrow gör en typisk Lisa Kudrow-figur, och hon är rätt rolig. Parker Posey är inte med speciellt mycket, men hon är rolig i sina få scener – och hon spelar även sig själv som tonåring på 80-talet. Brian Cox är en av mina favorirskådespelare och han är förstås aldrig dålig, han lyfter filmen.

Jag gillar att filmens spöken faktiskt ser rätt otäcka ut, de ser ut att vara hämtade ur en regelrätt skräckfilm. Fast otäck är den här filmen aldrig.

Skrattade flera gånger

Det är hyfsat rappt berättat, filmen är aldrig tråkig, jag skrattade flera gånger. En moralkaka på slutet känns påklistrad. Nathan Larson står för filmmusiken. En liten hund blir platt. En helt okej film, alltså.