Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: David F. Sandberg
Skådespelare: Ella Rubin, Michael Cimino, Odessa A’zion, Ji-young Yoo, Belmont Camell
Premiär: 2025-04-25
Betyg: 2
Jag träffade David F Sandberg och hans fru Lotta Losten häromåret. Det blev ett litet konstigt möte. Jag kände igen Sandberg – men tog fel på person, jag trodde att han var en serietecknare jag kanske – eller kanske inte – hade träffat tidigare, så jag gick fram och hälsade och presenterade mig.
Först när han sa vad han hette i efternamn kopplade jag. Å andra sidan visste han inte vem jag var, men han kände till flera grejor jag varit involverad i, eller jobbat med. Eller så visste han vem jag var, men ville inte säga det eftersom han kanske inte uppskattat några av mina recensioner av hans filmer. Nå, han var i alla fall trevlig.
Flyttades till den högre divisionen
Som bekant hamnade David F Sandberg och Lotta Losten i Hollywood, efter att ha uppmärksammats bland annat för sin kortfilm Lights Out. De fick göra en amerikansk långfilmsversion av kortfilmen, jag tyckte att den var rätt bra när jag såg den på bio i Sverige, och eftersom den var framgångsrik fick Sandberg regissera ännu en skräckfilm; en uppföljare till Annabelle som var bättre än originalfilmen.
Därefter flyttades Sandberg upp till den högre divisionen och han regisserade superhjältefilmen Shazam!, en DC Comics-film som blev en stor framgång – och som jag tyckte var överraskande bra, åtminstone jämförd med andra filmer i genren. Sandberg fick även regissera uppföljaren till denna superhjältefilm – men då blev resultatet betydligt sämre och filmen floppade.
Aldrig hört talas om spelet Until Dawn
Until Dawn inleds med PlayStations vinjett. Aha, filmen bygger på ett tv-spel – det hade jag faktiskt ingen aning om, jag har aldrig hört talas om spelet Until Dawn. Jag har säkert nämnt det flera gånger tidigare, men jag spelade mycket PlayStation på 1990-talet. PlayStation 1. Jag översatte hälften av innehållet i varje nummer av Svenska PlayStation-magasinet och jag fick mängder av spel hemskickade gratis.
Jag hade även fått min maskin gratis. Jag fick aldrig någon PlayStation 2 och jag brydde mig aldrig om att köpa en själv – jag kunde ju få en massa DVD-filmer för de pengarna! Så roligt var det inte med spel. Alltså har jag rätt dålig koll på vad som hänt på spelmarknaden de senaste 25 åren. Hemma spelar jag mest mahjong. Det passar mig bra. (Jag försökte spela det nya Fantomenspelet på Steam, men det var totalt jävla värdelöst.)
Går runt i kusliga hus
Until Dawn handlar om fem så kallade unga vuxna; de är väl i 25-årsåldern, som letar efter en försvunnen tjej, det är Clovers (Ella Rubin) syster Mel (Maia Mitchell) som har försvunnit spårlöst. Vännerna stannar till vid en bensinmack djupt inne i skogen, Peter Stormare spelar den märklige föreståndaren, och han säger att folk har en tendens att försvinna på ett ställe lite längre bort längs vägen.
De fem följer vägen och hittar ett mystiskt hus, vädret är ännu mer mystiskt; en vägg av regn omger huset. De går in i det stora, folktomma huset där elektriciteten fortfarande fungerar, och börjar söka igenom det – utan att ha sett spelet filmen bygger på gissar jag att man, liksom i Resident Evil och Silent Hill – spel jag faktiskt spelade på 90-talet – går runt i kusliga hus och undersöker.
Fläskar på mest hela tiden
Innan vi hinner tänka ”nu attackeras de snart av monster och busemän”, så attackeras vännerna av monster och busemän. Blodet sprutar hejvilt när de dödas, detta visar sig vara en slafsig splatterfilm, sand rinner genom ett tidur, och när tiden är ute väcks de dödade till liv igen för att fortsätta sökandet efter Mel. De slaktas igen, tiduret startar om, vännerna väcks till liv, de dödas på nytt, vaknar upp, och tydligen har de tills gryningen på sig att ta sig levande därifrån, eller hur det nu var.
Until Dawn är extremt blodig – och extremt tjatig. Filmen fläskar på med nya monster, mördare, häxor och fan och hans moster som attackerar mest hela tiden, folk skriker, kroppsdelar flyger och far, men det blir aldrig otäckt, spännande eller engagerande.
Fok dör om och om igen
Till en början tyckte jag att det var lite roligt, i synnerhet när de dricker husets kranvatten, vilket får dem att explodera, men efter ett tag blev jag rätt uttråkad. Filmen är välgjord, den har ett bra filmfoto, men det händer inte så mycket mer än att folk dör om och om igen. Det verkar inte finnas några egentliga regler, vad som helst kan hända, och när de dör väcks de alltså till liv igen – tills de inte längre går att återuppliva. Tror jag.
Peter Stormare dyker upp ytterligare några gånger. En av de fem i gänget spelas av en kille som heter Michael Cimino, precis som den kände, och döde, filmregissören, David F Sandbergs ansikte syns på en missing person-affisch, och Lotta Losten dyker som hastigast upp som TV-reporter. I början av filmen lyssnar en av de fem vännerna på en kurs i sven
