Klicka på bilden, för att se hela bilden
Nästa år fyller Torsson 50 år som band men det är inget som de har fått något större hybris över. Vilket betyder att de fortfarande kallar sig för Sveriges fjärde bästa band.
De är skönt småudda, precis som deras texter som kan handla om kattungar i låten Max & Nisse, fiktiva incheckningar som i Ett litet hotell eller absurditeter som i Son av Ayatollah.
Islands of Hawaii fick inleda konserten och dess inledande text var på engelska som senare övergick till svenska. Den senaste hiten Du är Likadan svängde gott och det lät som många i publiken redan kunde texten.
Sverige är ytterligare en av deras klassiker som med berättande text förkunnade en resa runt i vårt avlånga land. Att göra en text om röda blodkroppar är ju finurligt och dessutom bildande. Sångare och gitarrist Bo Åkerström är professor och docent inom infektionsmedicin så han vet väl vad han pratar om. Låten heter Blodomloppet.
Tycker ni det går för snabbt?
Det var frågan till publiken, för annars kunde bandet gärna ta en paus redan. Ansgars handskar kan man ju döpa en låt till om man har tillräckligt med osammanhängande ideér. Mellansnacket är som vanligt underhållande och vår frontman har alltid något kul att berätta.
I tidigare nämnda Ett Litet hotell får Thomas Holst som även spelar med Wilmer X briljera och till den efterhängsna keyboardslingan kunde ingen stå stilla. Det är ju Lo-Fi Rock så det förslår och Kungen av England från senaste plattan har även den en halvkryptisk text som man inte alltid förstår hur han fått ihop. Men som överskriften säger är det väldigt hög mysfaktor. Den softa Rosita hade platsat som restaurangunderhållning på valfri Vi serverar svenska köttbullar-restaurang på Gran Canaria.
Bortglömda låtar och förkärlek till Danmark
I deras stora låtskatt finns det många låtar som sällan eller aldrig har spelats live och nu tyckte bandet att låten Igår klockan tre skulle få lite nytt liv som var en liten kärleksberättelse. Dock blev det efter pausen mera kända låtar som Danmark med textraden Danmark är flØde ost och smØr, det måste vara där man hamnar när man dör. Episkt!
Lena Green handlade tydligen även den om Danmark, eller åtminstone en resa till Tivoli. Som helt onödig info har de även gjort en låt som heter Kastrup. Kan ju vara en bra öppningsreplik om man sitter på en tråkig middag.
Mer på resande fot
Turistinformation känns som en text från en svunnen tid långt innan man kunde googla fram allt. Men svängde gott gjorde den och i den instrumentala Den Italienske dansläraren fick gitarristen Michael Sellers briljera lite extra innan Bo Åkerström med nöd och näppe lyckades spela ett solo på sin gitarr. Allt medan de övriga bandmedlemmarna tittade nervöst om han skulle kunna fixa det. Vidare med ytterligare musik om att ta sig någonstans. I bilen var skriven av Thomas Holst.
Texten till Festen hos Lundins skulle kunna bli en hel roman om Bo Åkerström lade manken till. Dock får vi nog själva fantisera vidare om vad som hände. Eller inte hände i texten.
För att fira att Torsson snart fyller 50 kommer bandet i stället för att släppa ett album, släppa fem singlar med ett släpp varje månad. Tidigare under kvällen spelades Du är likadan och nummer två som släpptes var Jacobs stege. Med lite baktakts-Dag Vag-feeling kan detta bli en blivande klassiker. Om en dryg vecka kommer singel nr tre. Vi hoppas den håller samma höga klass. Älgjakten hade även den lite baktaktssväng och ja, texten handlar självklart om en älgjakt. Vi håller oss kvar i Trollskogen, vilket var titeln på den här låten. Småmysig.
Förutom resor och bilfärder har Torsson även förkärlek att skriva texter om sporter, därav en låt som heter Volleyboll Molly. Även om man hört texten innan blir man nyfiken på vad som ska hända i nästa vers. Den rejält (med Torssonmått) rockiga En tung missbrukare svängde på, men texten handlar på något sätt om ändå om ett par som ska måla om sin lägenhet.
Klassiker på rad
Det spelades bättre boll är en av de låtar Torsson förknippas med och publiken överröstade bandet i refrängerna. Klassikernas klassiker skulle man nog kunna säga utan att överdriva. Och vi fick ännu ett legendariskt gitarrsolo av vår frontman.
Ännu en gång var det dags att sjunga om när man ska till Danmark. Öresundstwist med sin knäppa text är även den en höjdare. Det blev sista låten och bandet tackade för sig, men inte helt oväntat klev Torsson åter upp på scen och de hade räknat ut att det skulle bli 15 minuter till.
Det blev en resa till Amerikat där vi hälsade på Tre kusiner. Väl hemma igen fick vi den osannolika berättelsen om en udda figur som nattetid ringde på hos sina grannar och påstod att han var Son av Ayatollah. Och som sista extranummer fick vi klämma in oss i baksätet på en DKW och sjunga med i refrängerna för fulla muggar.
Istället för att läkarna skriver ut antidepressiva medel borde de rekommendera en daglig dos av Torsson varje dag. 15 minuter räcker för att man ska glömma bort allt elände och världsproblem. Det funkar på mig i alla fall.
Vad vill jag ha sagt med detta då? Jo, efter varje Torssonkonsert går man hem med ett leende. Det känns alltid väldigt familjärt och inkluderande och bandet verkar stortrivas med att stå på scen. När Torsson fyller 50 nästa år blir det säkert ett extra fint kalas vilket vi ser fram emot.
Inbjudningskort kommer.
